Igår var det dags för kursen igen. Både förra gången och igår åkte jag själv till kursen med Dia medan Amy var hemma med husse. Förra gången fick jag lyfta ut Dia ur bilen för hon blev väldigt nervös. Amy är en trygghet för henne så det är viktigt att hon tränas i att göra saker själv. Men igår var hon nyfiken och hoppade självmant ut ur bilen och blickade bort mot de andra hundarna. Det var kul att se. 

 

Jag tycker det känns som om hon blir mer och mer avslappnad i själva kurssituationen, men hon har fortfarande svårt att utöva saker på kommando, till och med något så enkelt som sitt, som hon kan så bra hemma. Hon blir stressad när hon märker att jag kräver saker av henne, och då blockerar hon sig. Men jag brukar försöka med alla övningar, och går det inte så går det inte. Jag ser det som jättebra träning för henne bara att vara där. 

 

Nu har vi varit tre gånger på kursen. Det är sex totalt, och min förhoppning är ju att det ska "lossna" lite för henne, att hon ska bli lite mer trygg i situationen, och kanske kunna fokusera mer på mig istället för på allt annat som pågår runtomkring. 

 

Hon känns som den lilla outsidern, vi står ofta lite längre bak än de andra i ringen. Ibland vågar hon sig fram i ringen, men vill sedan backa igen. Att stå stilla är svårast. Ibland känns det ju jobbigt, framför allt för hennes egen skull, att allting ska behöva vara så jobbigt, och att hon inte kan vara lika glad och sprallig som de andra hundarna. Jag tänker att de skulle bara se henne hur hon är hemma och när hon är lös i naturen. Det är livsglädje och kärlek. Jag önskar så att hon kunde få vara sig själv även kring främmande människor.

 

Vi tar ett steg i taget och ser hur det går. Oavsett vad så betyder hon så himla mycket för mig.

 

Igår kväll var jag och Dia på unghundskursen för andra gången. I det stora hela gick det bra. Instruktören tyckte att Dia såg mycket lugnare och mer avslappnad ut nu är förra gången, och det kändes i sättet som hon var. Hon klarade av att göra några av övningarna men hon vill fortfarande inte ha något godis. Jag tänkte åka och köpa en rolig leksak och se om det kan hjälpa.

 

Jag vill ju poängtera att hon egentligen kan det som vi går igenom på kursen; sitt, ligg, stanna kvar och så vidare. Problemet är ju att hon är nervös och låser sig, så hon vill inte ha godis och hon har väldigt svårt att fokusera eftersom hon hela tiden håller koll på de andra. Men förshoppningsvis kan det släppa lite allt eftersom. Jag är nöjd bara jag fick henne att sitta, trots att alla stod och tittade på henne :) Duktiga tjej! Hon var riktigt trött när vi kom hem och hon somnade pladask på golvet.

 

Igår kväll tog vi en koppelpromenad längsmed vägen här ute vid gården. Det brukar alltid vara väldigt mycket rådjur ute på åkrarna här, och det var det även igår. Tyvärr hade jag inte förberett mig med extra gott godis, men jag hade lite vanligt godis i fickan. Vi bestämde att vi skulle träna Amy i att ha kontakt med oss samtidigt som vi gick förbi rådjuren. (En rätt svår uppgift när det gäller Amy). 

 

Men jag måste säga att det gick bättre än vad jag hade trott. När Amy fick syn på rådjuren blev hon förstås väldigt intresserad och drog i kopplet. Men jag var där och försökte få kontakt med henne, och efter en liten stund vände hon sig till mig och fick godis. Jag lyckades även få henne att sitta och titta på mig en bra stund samtidigt som rådjuren stod bakom, och det är anmärkningsvärt för henne! Det var en form av skvallerträning vi gjorde, men tyvärr hade jag inte med någon klicker. Jag använde klicker mycket förut, men det var innan Dia kom. Nu har jag bara använt klicker när vi tränar lite tricks, och inte under promenader när båda är med. 

 

Amy gick till och med nästan fot (hon kan inte gå fot men jag tränar henne i det) och hade ögonkontakt med mig flera gånger under vår vandring förbi rådjuren. Duktig tjej! Att få henne att helt sluta jaga är nog på gränsen till omöjligt, men man kan ju i alla fall träna henne så att man kan gå förbi rådjur utan att hon sliter och drar i kopplet.

 

Nu blev det snabba ryck, men jag har anmält mig och Dia till en unghundskurs som startar redan imorgon! Jag mailade för att se om det fanns platser kvar, och det gjorde det, så nu är det bara att tuta och köra. Ska bli väldigt roligt och hoppas att Dia kan klara av det hyfsat, med de andra deltagarna. 

 

Spännande!

 

Nu försöker jag hinna med lite mer inomhusträning med hundarna. Har inte blivit så mycket sådant eftersom vi haft så mycket med flytten. Amy har verkligen blivit lätt att jobba med, vilket är väldigt kul! 

 

Dia däremot ät inne i en period då hon är inne i sin värld och är mycket svår att motivera. Så får ha lite låg nivå just nu och bara se till att ha kul med henne.

 

 

 

 

 

Jag är ägare till två busfrön. Egentligen är det framför allt ett busfrö (Dia) och hon är bra på att få med sig Amy i leken. Jag brukar vara rätt generös med att låta dem busa, men det jag vill är ju att de ska sluta när man säger till. För det finns ju tillfällen då det är mer eller mindre lämpligt. 

 

Så jag tränar en del på att avbryta deras lek, vilket jag kan vara ärlig och säga inte är så vidare lätt alltid. Jag har fått prova lite olika metoder, och det som verkar fungera bäst är att försöka få deras uppmärksamhet när chanserna är som störst att de hör mig, t ex om de tar en kort paus. Med Dia fungerar det bra att själv uppmana till lek, fast med mig istället. Och när hon kommer till mig får hon lite bus och sedan återgå till att leka med Amy. Det är den belönande vägen. 

 

En annan metod som faktiskt också fungerar är att vara väldigt envis. Jag säger åt Dia lugnt men bestämt att det räcker, och jag ger mig inte förrän hon lyssnar, då får hon beröm. Så går det en stund utan att de busar. Jag har dock märkt att om man är lite mer generös själv så får man bättre gensvar. Då kan jag också stå på mig när det verkligen gäller. Dia fungerar lite så, att om man verkligen visar att man inte tänker ge sig, då slutar hon. 

 

Då jag framför allt går in och styr är när jag märker att Amy tröttnar. Amy är lite dålig på att säga ifrån, men man ser att hon inte vill längre. Hon kan gå och liksom gömma sig bakom mig. Annars är det viktigt för dem att få vara busfrön ibland.

 

 

 

Idag tog vi en lång sväng och provade på lite "dogparkour". Ingenting jag har hållit på med så mycket, men det var kul att testa, och hundarna verkade tycka att det var jättekul. Varken Amy eller Dia tvekade minsta sekund att klättra upp på stenen och att stå där. Det var knappt så att det behövdes belöning, det kändes som det var belöning nog att få klättra och hålla på.

 

Dia älskar ju att ta sig fram överallt i skogen. Det är nästan så att man själv blir nervös för att hon ska göra illa sig när hon lägger i växeln. Men hon är otroligt säker på fötterna. Det här kanske är något vi ska göra oftare! :)

 

Det var längesedan jag miljötränade Dia, så idag tog jag chansen när jag skulle träffa syster. Vi tog en promenad genom stan i det grå vädret. Men det gick väldigt bra. Båda hundarna var relativt lugna, så det blev en mysig promenad. Vi gick ner till fyrisån och Amy var väldigt intresserad av änderna. Även Dia kunde koppla bort all trafik och alla människor och intressera sig för fåglarna och alla lukterna.

 

Idag var det en fantastisk dag! Jag och hundarna var ute i två timmar i skogen. Promenerade lekte, och sen hade vi lite dragträning. Var riktigt kul för det kändes som om Amy var taggad, och hon drog jättebra! Hon har ju känts lite osugen de senaste gångerna, men idag verkade det som om hon tyckte det var kul.

 

Det är också ett jobb att få Dia att lära sig att hon inte får busa med Amy när hon drar, men det verkade gå in tillslut och hon sprang fint bredvid. När vi kom hem var både jag och hundarna trötta men glada :)

 

Jag är en förespråkare för mjuka metoder när det gäller hundträning, helt klart. Däremot tycker jag inte att det är så enkelt så att man kan säga att det alltid fungerar bäst på alla hundar. Hundar är så olika, det ser jag varje dag bara med Amy och Dia. De är faktiskt två helt olika hundar när det gäller inlärning och träning. 

 

Jag tycker överlag inte att Dia är en svår hund att hantera. Däremot är hon inne i en ålder då hon kan vara rätt bångstyrig ibland. Till exempel är det ganska ofta hon inte vill hoppa in i bilen efter att vi varit på promenad. 

 

Jag har tänkt ganska mycket på hur olika Dia och Amy är när det gäller inlärning och belöning kontra bestraffning. Dia är en hund som tar åt sig väldigt mycket av att få en tillsägelse, och det verkar även som om hon "lär sig en läxa" av det. Amy däremot verkar inte bry sig nämnvärt om tillsägelser. Hon kan reagera på det i stunden, men efter en kort stund har det runnit av henne och det är som om det aldrig har hänt. Detta gör att det är lättare att säga till Dia när hon gör något man inte vill. 

 

Samtidigt, Amy är mycket mer lättmutad med godis. Dia är inne i en period då hon inte är det minsta intresserad av godis, i alla fall inte när vi är ute. Detta gör ju att det är lättare att belöna Amy för rätt beteende. Dia är däremot mycket mer mottaglig för beröm, kel och bus. Så det är ju ofta det vi kör som belöning när vi tränar henne. När det gäller Amy känns det inte som om hon tar åt sig så mycket av beröm heller. Detta gör ju att det är lättare att belöna Dia när man inte är utrustad med godis. 

 

Dessutom, ibland känns det som om "bestraffning" kan fungera bättre på Dia, och då pratar jag om bestraffning i form av att om hon t ex inte kommer när man ropar så går vi iväg. Då drivs hon av rädslan att bli lämnad ensam. Vi bestraffar aldrig våra hundar annars utan arbetar enbart med belöningar. Det är som sagt i samband med inkallning som det kan vara lönsamt att ge en negativ konsekvens. Däremot skulle ju inte det funka på Amy. Hon skiter nog fullständigt i om vi går iväg eller inte. Hon är så uppe i sitt och skulle i så fall leta upp oss när hon var färdig med det hon höll på med. 

 

Som sagt, väldigt olika... Väldigt olika sätt att hantera dem och träna dem. Men det känns ofta ganska kul eftersom man tvingas prova på många olika metoder. 

 

...ska jag köpa mitt nya objektiv till kameran! Vi har några köpare på gång så nu håller vi bara tummarna. Vi får svar på måndag. 

 

Idag ska jag äta lunch med min mamma, ska bli mysigt. Det var längesedan jag träffade henne. Innan dess ska jag ta en sväng med hundarna. Vi åker nog in till Uppsala och går lite. Bra träning för Dia. 

 

När sambon har slutat jobbet ska vi köra ett litet lass till gården. Vi ska börja inreda det lilla huset, där vi kan bo medan vi renoverar. Kanske sover vi där också, ska bli spännande! 

 

Som sagt... när vi har sålt huset ska jag fira med att köpa saker som jag länge velat ha. Bland annat lite fler hundprylar. Framför allt en ny klövjeväska till Amy och ett hundförarbälte. 

 

 

 

Vi har precis kommit hem från en lång och lyckad träningspromenad. Amy gick väldigt fint i kopplet, jag hade fickan full med skinka och köttbullar och varje gång hon gick fint vid min sida fick hon belöning. Tillslut gick hon bredvid mig nästan hela tiden. Jag tränade också mycket att hon skulle sitta vid hundmöten. Hon behöver tränas i att hålla koncentrationen. Men idag gick det jättebra, hon var lätt att få kontakt med.

 

Problemet med Amy är att hon inte alltid är lika sugen på godis, och då får man ta till andra medel. Tänk att det kan skilja så mycket, idag var hon väldigt lätt att ha och göra med och samarbetsvillig, medan hon andra dagar kan vara helt hopplös, inte lyssna för fem öre och rätt hispig med alla lukter överallt. 

 

Dia då, hon var väldigt duktig när vi gick genom centrum med allt folk. Det är ju så också att hundarna påverkar varandra. I alla fall påverkar Amys humör hur Dia är. Jag upplever att Dia är lugnare när Amy och lugnare, och när Amy är uppspelt blir Dia också det. Amy känns mer oberoende. 

 

Nu har vi precis kommit hem efter att ha tränat drag med både Amy och Dia. Det gick jättebra men det var regnigt och lerigt, kan jag säga! Fy för det här vädret! 

 

Först drog Amy och då sprang Dia lös framför vilket gick jättebra. Jag var lite rädd att Dia skulle leka med Amy hela tiden, men det försökte hon bara med ett par gånger i början, och när vi sa till så slutade hon. Kändes som om Amy började tycka det var lite kul också! 

 

Sedan testade vi med Dia framför cykeln för första gången, och det gick superbra! Jag sprang med Amy bredvid i början. Trodde Dia skulle vara lite rädd för cykeln, men det var hon inte, och hon tog i som tusan! 

 

Hade ju med mig systemkameran för ville ta lite fina bilder, men det regnade så pass mycket att jag kände att det inte var någon bra idé. Så det fick bli lite med mobilen istället. Blir ju så kassa bilder då tyvärr...

 

 

Som sagt, det regnade och var lerigt, men stannade vi hemma, nejdå... :p

 

För att jag älskar det här...

 

 

Nu har jag kommit hem efter att först ha tränat hundmöten och inkallning med hundarna, och sedan handlat julklapp till sambon samt mat till ikväll. Ikväll blir det bifteki, men vad sambon får i julklapp får jag avslöja efter julafton ifall han skulle kika in på bloggen :p

 

Det var i alla fall lyckad träning med hundarna! Blev tre hundmöten som vi kunde träna på. Den första gick väl sådär, jag hade kontakt med Amy och hon var jätteduktig, men sedan började Dia intressera sig, och då smittade det av sig på Amy. Men jag återfick kontakten snabbt med Amy, så det gick rätt bra ändå. Egentligen borde jag träna mer var för sig då de hetsar upp varandra. Andra och tredje mötet gick hur bra som helst. Amy satt och tittade på mig. Dia står mest och tittar och stannade kvar på platsen då jag sa åt henne. 

 

Jag tränade också mycket inkallning med lina med Dia, så att hon ska lära sig att hon verkligen måste komma på en gång. Hon kan ibland stå och titta och tveka lite, men tar man några bestämda steg mot henne så kommer hon på en gång. Hon får alltid en massa beröm när hon kommer. Dia är inne i en rätt svår period eftersom hon är väldigt ofokuserad. Dessutom är hon inte alls intresserad av godis eller leksaker när vi är ute. Det känns som om det är beröm och kel som är mest belönande för henne just nu. 

 

Kände mig i alla fall nöjd när jag satte mig i bilen och åkte. 

 

Hade ju med mig systemkameran och skulle ta lite fina bilder sen tänkte jag, men då hade jag ju glömt minneskortet i datorn. Klassiker! 

 

 

Som vi har tränat idag! Vi började med att ta en promenad i centrum för att träna Dia, och det går så otroligt bra! Hennes flyktbeteende har nästan helt försvunnit, hon kan rycka till nu om hon blir överraskad, men hon försöker inte fly som tidigare. Och hon kan stå och nosa bredvid Amy medan det går gubbar med rullatorer förbi, och det är ett stort framsteg för att vara henne.

 

Passade på att samtidigt träna Amy i att gå fint i kopplet. Dels kör jag med att jag stannar varje gång hon drar och så får hon komma till mig. Så börjar vi gå igen. Tycker nog att det blir bättre och bättre. Jag belönade även med godis när hon tog kontakt med mig. 

Fick också tillfälle att träna hundmöten med Amy. Jag har börjat med att varje gång vi möter en hund så ser jag först till så att det är lite avstånd. Sedan ska Amy sitta och då får hon sin pipleksak och/eller godis. Det fungerar över förväntan! Jag som trodde att ingenting kunde vara mer spännande än den andra hunden, så fel jag hade... Det är därför jag ibland kan känna ett svagt svagt hopp om att någon gång i framtiden kunna ha henne lös. Men det är ett mycket svagt hopp.

 

Efter det tog vi bilen till rastgården i Uppsala. Till min glädje var den tom den här gången, vilket var bra eftersom jag hade tänkt träna lite inkallning med Amy. Vi har bestämt oss för att köra från början med henne och se hur det går. Så jag var utrustad med godis och pipleksak. Steg ett är att vi börjar med att belöna henne när hon spontant tar kontakt. Jag använder inga kommandon eller krav på att hon ska komma. Hon får springa runt som hon vill, men när hon kommer till mig blir det kul med godis och lek. Det fungerar faktiskt ganska bra, hon gillar godis och pipleksaken, så hon tog mycket kontakt med mig. Vi ska köra så ett tag, så att hon förknippar att komma till mig som någonting väldigt positivt, samt att det inte innebär att hon ska bli kopplad. 

 

När vi kom hem har jag tränat lite enkla övningar inomhus. Jag passade på eftersom Dia verkade på humör, och det är inte alltid hon är det. 

 

 

Dia går ju lös när vi går i skogen och i eljusspåret. Så nu har jag börjat träna henne att vara lös i bostadsområden där det är lite mer störningsmoment.

 

Vi tog med oss spårlinan och åkte till en gång- och cykelväg som går bredvid eljusspåret. För det mesta hade jag linan löst på marken, men hade den i handen när det kom kurvor och när hon var på väg lite långt bort ifrån oss. Hon är duktig och lyssnar för det mesta bra, men hon blir ju lite mer spänd och uppmärksam på omgivningen än om vi är mitt ute i skogen. När hon inte kom direkt påminde jag henne lite med linan och då kommer hon alltid genast. 

 

Vi är alla lite less på den vanliga korven, så jag ställde mig och gjorde hundköttbullar, köttfärs och ägg och koka i kastrull. Det gick verkligen hem! 

 

Vi körde lite extra mycket passitivtetsträning igår. Det är Amy som är i behov av den träningen. Så fort man stannar börjar hon gny. Så då får man stå där tills hon blir tyst. Jag satte mig vid en bänk ett tag. Det är bra både för Dia och Amy. Dia får chans att betrakta omgivningen ordentligt utan att hela tiden vara i rörelse, och Amy får träna passivitet. 

 

Har börjat med en ny strategi för att träna Amy att inte dra i kopplet också. Varje gång hon drar stannar jag och så får hon komma tillbaka till min sida, då får hon godis eller beröm, sedan fortsätter vi gå. Tror hon fattar lite, men det är som om hon hela tiden glömmer bort sig när de intressanta lukterna tar vid. Det gäller ju att nöta på tills det sitter i ryggmärgen. Känns som om det kan ta lååång tid. Hon hade ju dragit i kopplet i tre år när vi fick henne. Det är skönt att Dia går fint i kopplet ändå. Om hon drar ibland så är det ofta när vi möter främlingar och hon vill hålla lite mer avstånd.

 

Apropå det så gick det väldigt bra igår. Hon var inte så nervös, bara när det kom tre tjocka gubbar med varsin rullator rakt mot oss. Annars kändes det toppen! Men det blir lite drygt då Amy är en hund som gärna går fort och som gärna drar i kopplet om det går för långsamt, medan Dia går rätt långsamt för att hon vill hinna bearbeta omgivningen. I mitten går jag och försöker jobba båda hundarna till mig. 

 

Hur som helst, senare när sambon kom hem tog jag med mig bara Amy ut för att träna lite drag på vägen utanför. Tror hon tyckte det var riktigt kul att få komma ut och göra något med bara matte. Hon behöver verkligen mer ensamtid. Det har ju varit svårt eftersom Dia har blivit utom sig när jag går ut med Amy och lämnar henne hemma, så har bara kunnat gå fram och tillbaka på vägen utanför och inte vara borta så länge. 

 

Det gick jättebra för henne att dra, i alla fall när vi var på väg bort från huset. Hon var lite segare på hemvägen, vet inte om hon var trött eller om det var för att vi var på väg hem. Ganska troligt det sistnämnda, hon brukar nämligen aldrig dra i kopplet när vi är på väg hem, då går hon hur fint som helst!

 

 

 

 

På lördagen åkte jag och sambon ut till min mamma och hennes sambo. De har en stuga vid väddö kanal där de brukar vara på helgerna. Det var jättehärligt väder, kallt och soligt. När vi hade ätit god lunch i form av sill och potatis bar det iväg ut för att dra med Amy. Det var första riktiga gången som hon drog mig på cykeln och vad duktig hon var! Dia sprang först bredvid och sedan efter. Vi ska börja träna henne också, men då startar vi utan cykeln. 

 

 

 

I gårkväll började jag lära Amy några nya tricks. Jag satsade på "hitta godisen" och "slalom". Det gick förvånansvärt fort för henne att komma igång. Lydnad och tricks är ju kanske inte hennes starka sida. Men med åtråvärd belöning så kan hon ha riktigt bra fokus. "Hitta godisen" lärde hon sig snabbt. Först tittade hon bara frågande på mig, men sedan började hon nosa och slicka på handen som gömde godisen. Idag fortsatte jag och nu har hon förstått att hon ska använda tassen.

 

"Slalom" var lite knepigare, hon verkade först tycka att det hela var mycket märkligt, men med lite godis och uppmuntran gick det framåt, och idag har hon gjort stora framsteg. Dia är fortfarande ganska ofokuserad för att träna in en massa nya tricks, henne övar jag mycket kontakt med, vilket hon är jätteduktig på. Jag tränar också på att hon ska ligga stilla och vänta medan jag tränar Amy, och det är hon duktig på, bättre än Amy faktiskt :) 

 

Det är ju kul att filma alldeles i början när man lär in någonting, så kan man jämföra sen vilka framsteg hon gör.