Unghundskurs
I onsdags var jag och Dia på unghundskurs på Hundens hus. Kvinnan som har kursen är samma som vi tog en privattimme hos förut, angående Dias skygghet. Jag pratade mycket med henne innan kursen, eftersom hon träffat Dia och vet hur byg hon är. Vi kom överens om att jag skulle prova på första gången för att se hur det gick.
Det roliga var att det gick över förväntan! Dia var jätteduktig, och då menar jag att hon kunde vistas bland de andra kursdeltagarna och deras hundar bättre än jag trodde. Visst var hon nervös, men inte alls så mycket som jag var beredd på. Vid flera tillfällen kunde vi stå i ringen med de andra. Jag var noga med att inte kräva för mycket av henne och inte tvinga henne till någonting. Att vara i den miljön är tillräcklig träning för henne i början. Hon klarade av enkla övningar som sitt och att gå i koppel. Hon klarade också utan problem att gå förbi alla de andra som stod på led, utan att dra i kopplet. Man märkte också att hon inbland var väldigt nyfiken på de andra hundarna. Men det besvärliga är ju att hon inte alls vill ha godis när hon är nervös. Så jag försökte anpassa övningarna till henne, vilket gick bra.
Hundinstruktören är jättebra och tar verkligen Dia på ett bra sätt, låter henne få vara på sin nivå. Så det kändes jättebra efter kursen och vi ska absolut fortsätta. Tror det här kommer att vara jättebra för Dia!
Miljöträning i Uppsala
Igår var jag och Sara inne i Uppsala för att träna Dia. Är ju viktigt att inte tappa det nu när vi flyttat till gården. Men det gick jättebra för Dia! Jag och Sara pratade om att vi skulle gå så här åtminstone en dag i veckan, och att jag går på andra ställen, t ex i vänge andra dagar, för att hålla det vid liv.
Vargen i Järlåsa
Igår kväll fick jag veta av Sara att hennes granne sett skymten av Amy nät hon hade smitit, och att grannen hade ringt en massa folk och berättat att hon sett en varg spriinga runt i Järlåsa. Flera hade gått ut för att leta och spana. När ryktet nådde en annan granne, som vi hade mött när vi var ute och letade efter Amy, blev det kännt att det var en bortsprungen hund som hade setts och inte en varg..
Amy på rymmen igen...
Är precis hemkommen från Sara. Det var tänkt att jag skulle hämta upp henne och att vi skulle åka in till stan. Så blev det inte eftersom Amy lyckades smita strax efter det att jag kommit dit. Sara har en ytterdörr som man måste stänga ordentligt, annars kan den glida upp. Så när vi stod inne hos henne såg vi helt plötsligt Amy ute på tomten. Jag förstod genast att Dia hade följt efter Amy. På med skorna och ut, men då var båda två borta. Så vi gick omkring och letade i skogen bakom Saras hus. Ropade. Efter ett tag kom Dia springande i full fart, som om hon hade letat efter oss. Men Amy syntes inte till.
Amy var borta i två timmar. I två omgångar var vi ute i skogen och letade efter henne. Jag var först väldigt arg, sedan väldigt orolig och nu när hon är tillbaka känner jag mig ganska ledsen. Det har hänt lite för många gånger att hon bara sticker. Hon går ju alltid i koppel, men det är svårt att tilll 100% vara säker på att hon inte sticker. Olyckor sker. Sambons barn springer ut och in genom dörren och har inte riktigt koll. Då vill man inte ha en hund som tar varje chans hon kan för att bara dra iväg och vara borta i flera timmar.
Hur som helst, hon var väldigt glad när hon kom tillbaka, och någon som var ännu gladare var nog Dia. Hon gick hela tiden och spårade i marken när vi var ute och letade efter Dia. Så vi fick en mysig resterande dag hos syster, som lagade linssoppa. Amy verkade väldigt trött efter sina äventyr.
Amy och rådjuren
Igår kväll tog vi en koppelpromenad längsmed vägen här ute vid gården. Det brukar alltid vara väldigt mycket rådjur ute på åkrarna här, och det var det även igår. Tyvärr hade jag inte förberett mig med extra gott godis, men jag hade lite vanligt godis i fickan. Vi bestämde att vi skulle träna Amy i att ha kontakt med oss samtidigt som vi gick förbi rådjuren. (En rätt svår uppgift när det gäller Amy).
Men jag måste säga att det gick bättre än vad jag hade trott. När Amy fick syn på rådjuren blev hon förstås väldigt intresserad och drog i kopplet. Men jag var där och försökte få kontakt med henne, och efter en liten stund vände hon sig till mig och fick godis. Jag lyckades även få henne att sitta och titta på mig en bra stund samtidigt som rådjuren stod bakom, och det är anmärkningsvärt för henne! Det var en form av skvallerträning vi gjorde, men tyvärr hade jag inte med någon klicker. Jag använde klicker mycket förut, men det var innan Dia kom. Nu har jag bara använt klicker när vi tränar lite tricks, och inte under promenader när båda är med.
Amy gick till och med nästan fot (hon kan inte gå fot men jag tränar henne i det) och hade ögonkontakt med mig flera gånger under vår vandring förbi rådjuren. Duktig tjej! Att få henne att helt sluta jaga är nog på gränsen till omöjligt, men man kan ju i alla fall träna henne så att man kan gå förbi rådjur utan att hon sliter och drar i kopplet.
Unghundskurs imorgon!
Nu blev det snabba ryck, men jag har anmält mig och Dia till en unghundskurs som startar redan imorgon! Jag mailade för att se om det fanns platser kvar, och det gjorde det, så nu är det bara att tuta och köra. Ska bli väldigt roligt och hoppas att Dia kan klara av det hyfsat, med de andra deltagarna.
Spännande!
Lek på gården
Nu har vi varit ute på en timmes promenad, och sedan var vi och lekte på gården. Jag släppte hundarna i "rastgården" igen, och sedan var vi ute på tomten och gjorde lite enkla övningar. Tränar både Amy och Dia på inkallning just nu, och det var lite störningsmoment här på gården eftersom de (framför allt Amy) tycker att det är så himla många spännande lukter överallt, runt ladan och uthusen. Men de var duktiga ändå :)
Vår egen hundrastgård
På gården finns en inhägnad som troligtvis varit till för gris eller liknande. Jag brukar använda den som en hundrastgård när Dia och Amy kan få leka fritt. Den fungerar inte som hundgård eftersom stängslet är alldeles för dåligt och för lågt, men det är perfekt som en liten rastgård. De är helt galna i att gräva, särskilt Amy, så det var två lortiga hundar jag tog med mig in sen!
Lite kaos på 35 kvadrat...
Nu är det exakt en vecka kvar tills vi ska vara ute från huset i långhundra och permanent flyttar till gården. I princip har vi ju bott här ett tag nu, på 35 kvadrat. Blir lite kaos, men det fungerar eftersom det är så kort tid. Nästa vecka börjar det roliga; åka och handla golv, kakel och klinker och allt sånt där. Ska bli så himla kul att komma i ordning!
Hundarna är tappra. Just nu har jag varken tid att jobba med hundarna, uppdatera bloggen så ofta eller överhuvudtaget göra det jag själv vill. Nu är det bara jobb. Men som sagt, nästa måndag är det över och vårt nya liv kan börja. Bland det första vi ska göra är också att skaffa en bra hundgård till vovvarna.
Vi ska fira det med en härlig långpromenad, riktigt lång. Jag brukar ju ta en timmes promenad varje dag med hundarna, men det var ett tag sedan vi hade tid att vara ute i skogen i flera timmar, och jag saknar det så himla mycket. Snart så!
vilken kurs?
Nu börjar jag titta på kurser för Dia, för känner att hon skulle kunna vara redo för det. Jag har tänkt på att anmäla oss till en unghundskurs. Hoppas bara att hon kan vara så pass lugn i en kurssituation så att vi kan lära oss något bbåda två. Men det är ju bara att prova! Jag har också funderar på vardagslydnad och hundmöteskurs. Den börjar i april, så den hinner vi ju också med. Ser verkligen fram emot att få gå kurs med Dia!
Vinter igen!
Då var det helt plötsligt viker igen. Jag som var så ledsen när snön försvann hade ju precis börjat längta till våren...
Hur som helst, nu kör vi mycket kontaktträning med Amy när vi är ute på promenad och det går väldigt bra! Med Dia fokuserar vi mest på att bjuda och ha kulOch inte ha för höga krav, förutom det hon kan och som är viktigt.
Inomhusträning
Nu försöker jag hinna med lite mer inomhusträning med hundarna. Har inte blivit så mycket sådant eftersom vi haft så mycket med flytten. Amy har verkligen blivit lätt att jobba med, vilket är väldigt kul!
Dia däremot ät inne i en period då hon är inne i sin värld och är mycket svår att motivera. Så får ha lite låg nivå just nu och bara se till att ha kul med henne.
Ombytta roller?
Dia blir ju allt mer trygg i sig själv ju äldre hon blir, på gott och ont. Självklart är det bra att hon blir mer trygg, det behöver hon verkligen. Det som däremot är nackdelen med det är också att hon vågar gå länge bort på promenader och att hon verkar blivit mer intresserad av jakt.
Detta är något som jag märkte första gången igår, när jag och Sara var ute med dem. Det stod lite rådjur längre bort på fälten, alltså väldigt långt bort. Dia har alltid varit intresserad, men hon har aldrig jagat tidigare. Hon har börjat springa, men har alltid avbrutit när vi ropat på henne. Därför blev jag förvånad när hon inte lyssnade första gången jag ropade igår. Hon började springa mot rådjuren och jag fick ropa och vända om innan hon avbröt och kom efter i all hast.
Idag större vi på rådjur igen, hon började springa, men nätt jag ropade avbröt hon direkt. Däremot känns det som om hon har väldigt mycket bomull i öronen just nu. Är väl nån fas. Jag tränade ganska mycket inkallning idag faktiskt. Belönade mycket, med lek och med godis. Gäller att ta tag i det på en gång.
Amy däremot, som brukar vara den som inte lyssnar och som är jaktgalen, hon var väldigt lydig, lyhörd och duktig. Gick vid min sida ofta och kom så fort jag kallade. Jag brukar ju ha med godis i fickan för att kunna träna henne när jag är ute.
Så idag var det verkligen ombytta roller.
Morgon vid Rosenberg
Sol idag igen! Har haft en mysig morgon här på gården. Ätit frukost och tagit en långpromenad med hundarna i morgonljuset. Har varit riktigt vackert då frosten fortfarande ligger kvar.
Tidigare inflytt..
Köparna av vårt hus ska i sin tur sälja sin lägenhet, och nu vill deras köpare flytta in redan 3 mars. Så nu har vi helt plötsligt knappt två veckor innan vi ska vara helt ute ur huset. Det är ju bra eftersom det innebär att vi får pengarna för det tidigare, men det innebär också att vi fått jobba rätt hårt de här veckorna. Men ska bli så himla skönt när det är klart!
Besök av syster
Idag har jag och hundarna haft besök av syster här på gården. Vi har gått härliga promenader i solen, busat och tränat med hundarna. Gömde godis i gräset, balanserade på stenar och lite annat. Vad kul det är att vara två istället för att vara ensam!
Äntligen sol!
Idag har den efterlängtade solen tittar fram, så jag tog med kameran ut på vår promenad. Underbart väder, har verkligen saknat solen. Vi tränade lite under promenaden, både Amy och Dia fick hoppa upp på lite stenar. Känns som om de börjar förstå vad det går ut på och de tycker att det är väldigt roligt.
Hade tänkt försöka hinna med lite dragträning med Dia senare. Men måste även hinna med att lasta av trailern.. Mindre kul... Men det känns jättekul att vi snart har flyttat alla våra saker hit till gården.
Två hundar, ett problem...
Att ha två hundar är inget problem tycker jag, förutom när det blir så att båda hundarna utvecklar samma problem. Både Dia och Amy är superfina hundar, men båda har problem med hundmöten. Eller rättare sagt så har jag problem med hundmöten. Amy var redan när vi fick henne väldigt uppspelt vid hundmöten, hon drar mycket i kopplet och vill fram och hälsa. Förmodligen har hon varit van hos den tidigare ägaren att msn får hälsa på allt och alla.
Dia däremot vart rätt försiktig i början, och glömde sig lite bakom mig när vi mötte andra hundar. Men ju äldre hon har blivit desto mer besvärligt har det blivit. Nu reser hon ragg (över hela ryggen som om hon är rädd) och kan göra utfall. Men hon skäller eller morrar aldrig, och de få gånger hon får leka med hundkompisar är hon busig, snäll och mycket undergiven. Om hon är lös kan hon springa fram till främmande hundar, men vill bara nosa och busa. Därför kopplar vi henne alltid om det kommer andra hundar.
Hur blev det så här? Vi har ju aldrig tillåtit att våra hundar hälsar på andra hundar under promenaderna, utan har försökt vara tydlig med att man inte ska bry sig. Men det har ju varit ett problem med Amy som troligtvis har smittat av sig på Dia. Jag tror också att Dia är rätt osäker och inte riktigt vet hur hon ska bete sig.
När vi går med en och en är det inte lika stora problem, det är lättare att få kontakt med dem, och Amy har varit riktigt duktig vid hundmöten när jag tränat henne. Problemet är ju när man går ensam med båda. Det är ett tufft Jobb att hantera två starka hundar som har samma problem.
Så nu har jag faktiskt bestämt mig för att ta hjälp av en instruktör när det gäller Dia. Amy känner jag att jag vet hur jag ska träna, och det har gett resultat. Dia däremot är svårare att få kontakt med eftersom hon inte är det minsta intresserad av godis eller bus eller någonting alls när det kommer andra hundar.
Söta spår i snön..
När jag var ute med hundarna härom dagen märkte jag direkt att det var något intressant i närheten, framför allt på Amy. När vi hade gått en bit upptäckte jag små spår i snön. Jag såg ju snabbt att det inte var hundspår. Troligtvis var det väl en grävling eller nåt liknande som traskat på stigen. Gulliga var de i alla fall!
Lerigt värre!!
Otroligt vad lerigt det har blivit här vid gården! Hopplöst med alla kängor och hundarna med leriga tassar. Och sambon höll knappt på att komma ut med bilen då ens däcket sjunkit ner i leran. Minusgrader kom nu!!
Efter en dag med långpromenad med hundarna och sedan en massa arbete i nya huset så har vi haft en lugn kväll i lillstugan. Sambons barn har varit här och vi har sett melodifestivalen. Förutom att helt fel låtar gick vidare har det varit en mysig kväll. Hundarna har verkligen slappat.
Lite bilder...
... Från de härliga promenaderna här vid gården.
Lite kaxigare...
Amy är ungefär världens snällaste hund. Hon gör aldrig en fluga förnär, vaktar ingenting och tillåter det mesta. Så har det i alla fall varit. Sedan Dia kom in i bilden märks det att Amy har blivit lite kaxigare. Fat det är nog egentligen fel ord. Sitta är en riktig liten retsticka ibland. T ex kan hon vara på Amy när de fått tuggben. Trots att Dia har ett eget så håller hon på och svansar runt Amy och slår henne med tassarna på huvudet (löst alltså). Men klart att Amy blir irriterad. Så nu har Amy börjat säga till på skarpen genom att morra och skälla. Vi går in och styr det hela och hänvisar Dia till sitt tuggben.
Amy har också börjat resa ragg och blotta tänderna när de bussar, vilket hon inte gjorde förut. Hon reser främre raden, på nacken, och ibland en liten tuss vid svanen. Men hon har svansen högt buren.
Jag är ju ingen hundpsykolog, men det känns som om Amy behöver hävda sig lite mer nu än tidigare. Självklart har hon börjat vakta sin mat eftersom Hon inte litar på att Dia inte tar den. Ingen har tagit mat från Amy tidigare så hon har inte behövt vakta. Sen i lek så känns det som om Amy är glad men blir väldigt uppspelt. Det är ju inget konstigt beteende så, utan mer att vi märkt förändring.
Men de har aldrig någonsin bråkat, utan det känns verkligen som om de tycker om varandra. Och det är ju skillnad att vara ett år och att vara fyra :)
Fredag och flytt i helgen
Då var det fredag igen. Jag och sambon har pratat och bestämt att vi ska börja flytta över till gården redan nu, även om det inte är klart där. Kan vara skönt att vara ute ur vårt nuvarande hus i tid, plus att vi redan trivs mycket bättre på gården. Så får vi fortsätta renovera medan vi bor i lillstugan. Så i helgen kommer det gå en massa flyttlass. Spännande!
Nu är det morgon här i lillstugan. Skrattade för mig själv när jag gick upp och fick se Dia stödja sitt huvud mot Amys...
Busfrön!
Jag är ägare till två busfrön. Egentligen är det framför allt ett busfrö (Dia) och hon är bra på att få med sig Amy i leken. Jag brukar vara rätt generös med att låta dem busa, men det jag vill är ju att de ska sluta när man säger till. För det finns ju tillfällen då det är mer eller mindre lämpligt.
Så jag tränar en del på att avbryta deras lek, vilket jag kan vara ärlig och säga inte är så vidare lätt alltid. Jag har fått prova lite olika metoder, och det som verkar fungera bäst är att försöka få deras uppmärksamhet när chanserna är som störst att de hör mig, t ex om de tar en kort paus. Med Dia fungerar det bra att själv uppmana till lek, fast med mig istället. Och när hon kommer till mig får hon lite bus och sedan återgå till att leka med Amy. Det är den belönande vägen.
En annan metod som faktiskt också fungerar är att vara väldigt envis. Jag säger åt Dia lugnt men bestämt att det räcker, och jag ger mig inte förrän hon lyssnar, då får hon beröm. Så går det en stund utan att de busar. Jag har dock märkt att om man är lite mer generös själv så får man bättre gensvar. Då kan jag också stå på mig när det verkligen gäller. Dia fungerar lite så, att om man verkligen visar att man inte tänker ge sig, då slutar hon.
Då jag framför allt går in och styr är när jag märker att Amy tröttnar. Amy är lite dålig på att säga ifrån, men man ser att hon inte vill längre. Hon kan gå och liksom gömma sig bakom mig. Annars är det viktigt för dem att få vara busfrön ibland.
Kan ni se räven på bilden?
Sambon lyckades som av ett under se en räv som stod och tittade på oss under vår promenad. Men den var på långt håll och väl dold. Jag tog ett kort, och faktiskt så syns den.
SER NI VAR RÄVEN ÄR?
Att bitas...
Vi har varit noga med, ända sedan vi fick hem Dia, att lära henne att inte bitas. Hon har många och stora tänder. När hon var mindre var hon rätt jobbig, bet mycket när hon busade, som alla valpar gör. Vi har varit konsekventa med att avbryta leken när hon gör så, alternativt skrika till. Länge har det kännts som om det inte riktigt går in hos henne. Men nu börjar hon reagera på det. Hon slutar bita och blir smörig istället, som om hon vill att man ska förlåta henne. Hon får beröm när hon slutar och då kan leken fortsätta.
Men hon använder fortfarande munnen väldigt mycket vid lek. Hon biter i händer och i saker. Men hon biter mycket mjukare nu jämfört med tidigare. Det är mycket sällan det gör ont. Vi försöker uppmuntra leksaker, för hon är inte alltid så intresserad av att kampa. Hon föredrar att busa med husse och matte som de är, utan leksaker.
Jag har pratat med andra som har vlciak och de säger att de använder munnen mer än andra hundraser, vilket verkligen märks på Dia. Men som sagt så går det verkligen åt rätt håll, hon biter inte hårt och hon slutar när man säger till, så det är väl bara att fortsätta på samma bana.
Dogparkour
Idag tog vi en lång sväng och provade på lite "dogparkour". Ingenting jag har hållit på med så mycket, men det var kul att testa, och hundarna verkade tycka att det var jättekul. Varken Amy eller Dia tvekade minsta sekund att klättra upp på stenen och att stå där. Det var knappt så att det behövdes belöning, det kändes som det var belöning nog att få klättra och hålla på.
Dia älskar ju att ta sig fram överallt i skogen. Det är nästan så att man själv blir nervös för att hon ska göra illa sig när hon lägger i växeln. Men hon är otroligt säker på fötterna. Det här kanske är något vi ska göra oftare! :)
Fridfullhet
Igår blev det en härlig långpromenad, bara jag och hundarna. Det var så himla fridfullt och tyst. Man kunde skymta solen bakom de disiga molnen. Tycker så mycket om att gå så där och bara vara för mig själv och ha hundarna med. Man är ensam men ändå inte.
Och Dia, hon sprang och sprang och sprang :)
Livet just nu
Just nu känns det som om livet är lite på vänt. Vi håller på i nya huset i princip på hela vår fritid för att vi ska hinna klart i tid. Hundarna är väldigt tålmodiga måste jag säga. Jag ser till att gå lite längre promenader med den varje dag, men vi hinner inte med så mycket träning just nu.
När sambon slutar jobbet åker vi antingen hem och packar eller så åker vi ut till gården och arbetar. Det som är kul när vi är på gården är ju att Dia i princip alltid springer lös här, så hon tycker nog att det är väldigt kul.
Vi tränar den på att vara ensamma också. Vi brukar lämna dem i lillstugan när vi är i huset och målar. Det brukar vara mellan en halvtimme och en timme. Jättebra träning för Dia och det har gått jättebra! De ligger och sover eller vilar.
Nu är det ca fem veckor kvar tills vi flyttar permanent och jag längtar väldigt mycket! För om det känns slitigt nu och att hundarna inte får så mycket tid så kommer det ju bli kanonbra för dem när det väl är klart!
Klor och ryggar
Dias klo läker fint och Amy hatt inte haft mer ont i ryggen. Nu har Dias klo börjat välja över pulpan, jätteskönt! Vi har fortfarande på lita nagellack som skydd och hon får ha skon på sig ibland.
Amy har inte haft mer ont i ryggen sedan sist. Det kommer och går, så är det ju. Det tråkiga är att vi lagt ner draget för hennes del. Hon som precis verkade ha kommit igång. Jag vet ju inte om det är någon fara för hennes rygg att dra så länge hon inte har ont. Tänkte att jag skulle ringa till veterinären och höra vad de säger. Det är ju ett tråkigt liv för henne att vara så begränsad, särskilt eftersom hon inte kan vara lös.
Och herregud vad jag saknar vintern och snön! Hatar det här leriga skitvädret! Om det ändå kunde vara lite sol och inte bara mulet och regnigt. Men idag på SMHI såg det ut att finns chanser till lite solglimtar.
Saknar vintern!!
Är det slutdraget för Amy?
Lite bökig men full av glädje
Jag har tänkt lite på Dia och kommit fram till att jag verkligen känner starkt för den hunden. Och tyvärr är hon en hund som inte alltid visar sina härliga sidor för andra. Hon är blyg för främlingar, men mot dem hon känner är hon glad och busig. Hon kan vara rätt bökig, hoppa lite och bitas, men inte hårt. Tycker det är lite synd att sambons barn kan tycka att hon är jobbig just för att hon är lite bökig. För mig är hon en glad hund. Hon är helt enkelt fantastisk och det verkar finns hur mycket kärlek som helst i henne! Ibland önskar jag att andra kunde få se denna glädje och kärlek.
Lorthund!
Igår kväll sprang Dia runt lite på gården här och när hon kom in luktade det otroligt illa i hela lillstugan. Vi förstod snabbt att det var Dia som luktade. Hon hade väl sprungit i nåt gammalt grishus eller nåt... Så det blev rakt in i duschen. Lilla lorthund!
Godis och melodifestival
Efter den påfrestande dagen igår tar vi det lugnt ikväll, frossar i alldeles för mycket godis och ser på melodifestivalen. Vi är på gården och sambons dotter är här. Blir lite trångt i soffan men det är bara mysigt!
Livet går vidare
Begravningen igår var jobbig, faktiskt jobbigare än vad jag hade räknat med. Det blir så tydligt när man sitter där i kyrkan. Men jag överlevde i alla fall. Och livet går vidare. Ska försöka ta tag i saker nu, så att man kan få känna ett inre lugn. Längtar just nu mest till 18 mars då vi flyttar till gården för gott. För jag trivs verkligen här!
Lite bilder från promenaden idag.
Hundlek
Filmade lite igår när Dia och Zelda sprang och lekte. Det blir man glad av att titta på en sån här sorgens dag...
Idag är det begravning
Det är min mosters man som ska begravas. Han insjuknade plötsligt i cancer i december. Fattar inte hur otroligt snabbt det kan gå.
Ser inte fram emot det här, dels för att det är en sorglig händelse, förstås, men också för att jag själv inte är helt i form. Har en lite tung period just nu så känner mig extra känslig. Gäller att ta med sig mycket näsdukar...
Men det ska i alla fall bli positivt att träffa släkten, för det händer inte så ofta. Och jag ska åka dit (till Sundsvall) med mamma och syster.
Hoppas jag går helskinnad ur det här...
Bild jag tecknade för länge sedan, ungefär så jag känner mig just nu...
Frukost hos pappa
Imorse åkte jag och syster till pappa och åt frukost. Fast pappa var inte där, utan vi åt frukost tillsammans med pappas fru. Innan frukosten tog vi en promenad med hundarna och Dia och deras hund Zelda sprang lösa och lekte. Så kul med en hundkompis tycker Dia! När vi kom hem låg de båda och flämtade i vardagsrummet.
Promenad i Uppsala
Det var längesedan jag miljötränade Dia, så idag tog jag chansen när jag skulle träffa syster. Vi tog en promenad genom stan i det grå vädret. Men det gick väldigt bra. Båda hundarna var relativt lugna, så det blev en mysig promenad. Vi gick ner till fyrisån och Amy var väldigt intresserad av änderna. Även Dia kunde koppla bort all trafik och alla människor och intressera sig för fåglarna och alla lukterna.
Winter Walk
Nu har jag gjort en liten film av min och Saras härliga promenad med vovvarna. Man ser verkligen Dias glädje när hon springer runt och leker. Härliga fina hund! :) Vi upptäckte ju efter ett tag att hon tappat skon, så då fick vi följa hennes fotspår runt i snön, men vi hittade den tillslut.
Trotsdagen
Idag har Dia varit på trotshumör. Och hon måste välja en dag då jag är sjuk och inte har varken röst eller ork att göra det där lilla extra. Nu är det ju inte trots, och det är ju inte heller så att hon väljer dagar att inte lyda. Men hon har verkligen haft selektiv hörsel och varit extra svårmotiverad.
Det började med att hon sprang efter en bil som kom och åkte på vägen utanför, och när jag ropade att hon skulle stanna så lyssnade hon inte. Hon brukar annars vara ganska bra på att stanna på kommando. Så jag fick ta till "hit-strategin", dvs ropa hit och gå åt ett annat håll. Och då kom hon genast.
Trots att jag är sjuk orkade jag mig iväg på en promenad. Passade på att träna inkallning samt att avbryta lek. Det gick väldigt bra när vi tränade. Jag ropade på henne och när hon kom fick hon en massa bus. Amy tränar man bäst med lite godis, och jag hade med mig korv i fickan. Jag ropade på henne när de lekte, hon kom och fick sitta framför mig för att få korven, och sen belönades hon med att hon fick återgå till leken. Det fungerade väldigt bra faktiskt. De brukar annars kunna vara rätt svåra att avbryta när de är inne i sin lek.
Hur som helst.. Jag tror att det är lätt att "glömma bort" inkallningsträningen med Dia eftersom hon är så följsam i sig själv. Det är få gånger man verkligen måste kalla in henne, och för det mesta lyder hon utan problem. Men som sagt, ibland visar hon prov på att hon behöver tränas mer.
Olika uppfostringsmetoder
Ja då blev jag sjuk då... Inte alls vad jag hade planerat. Hade ju tänkt måla en massa i huset, ta en härlig långpromenad med hundarna... Nu kan jag bara ligga och slappa i soffan. Hoppas det går över fort i alla fall.
Är lite jobbigt med tanke på hundarna. Det var knappt så att jag orkade upp i morse för att gå morgonpromenade, och fick vända hem mycket tidigare. Men de verkar anpassa sig rätt bra faktiskt. Nu ligger de också och slappar i soffan.
Jag läser lite i härliga hund om att som matte och husse ha olika uppfostringsmetoder av hunden. Känner igen mig lite i det faktiskt. Jag är nog mer för mjuka metoder än vad sambon är. Han är inte direkt sträng mot hundarna, utan mer att han inte tycker att man ska "dalta" med dem. Jag däremot tycker inte att jag "daltar" med dem, utan har ju uppfattningen om att när man belönar ett beteende så ökar chansen att hunden gör samma sak igen. Det är inte att dalta utan att göra det som lönar sig mest.
NI SOM ÄR HUSSE OCH MATTE, HAR NI OLIKA UPPFOSTRINGSMETODER?
Njuter av den sista snön...
Snart är den borta och det känns så sorgligt! Toner framför allt på min kickspark, men det är klart.. Man kan dra även utan snö. Dia har njutit mycket av snön i alla fall!
Sjukdom, töväder och flyttkaos
Fy, har upplevt en hemskt natt. Det är någonting med halsen som gör att jag inteh ar kunnat sova. Och nu på morgonen känner jag mig långt ifrån frisk. Till råga på allt är det töväder. Så himla tråkigt...
Hemma hos oss ser det ut som kaos, då vi har börjat packa inför flytten. Känns lite rörigt över lag just nu... livet... men tänker framåt.
Bilder från nya huset
Nu har vi målat och jobbat hela helgen och vi har hunnit jättemycket. Känns riktigt bra nu, och jag fick också till att ta lite bilder tillslut.
Nu målas det...
Har inte fått till att ta bilder idag heller, men imorgon ska jag verkligen göra det. Börjar bli riktigt fint med allt vitt. Idag har vi målat och gått med hundarna, that's it. Längtar tills allt det här är över så att man kan börja leva på detta härliga ställe!
