Som vi har tränat idag! Vi började med att ta en promenad i centrum för att träna Dia, och det går så otroligt bra! Hennes flyktbeteende har nästan helt försvunnit, hon kan rycka till nu om hon blir överraskad, men hon försöker inte fly som tidigare. Och hon kan stå och nosa bredvid Amy medan det går gubbar med rullatorer förbi, och det är ett stort framsteg för att vara henne.

 

Passade på att samtidigt träna Amy i att gå fint i kopplet. Dels kör jag med att jag stannar varje gång hon drar och så får hon komma till mig. Så börjar vi gå igen. Tycker nog att det blir bättre och bättre. Jag belönade även med godis när hon tog kontakt med mig. 

Fick också tillfälle att träna hundmöten med Amy. Jag har börjat med att varje gång vi möter en hund så ser jag först till så att det är lite avstånd. Sedan ska Amy sitta och då får hon sin pipleksak och/eller godis. Det fungerar över förväntan! Jag som trodde att ingenting kunde vara mer spännande än den andra hunden, så fel jag hade... Det är därför jag ibland kan känna ett svagt svagt hopp om att någon gång i framtiden kunna ha henne lös. Men det är ett mycket svagt hopp.

 

Efter det tog vi bilen till rastgården i Uppsala. Till min glädje var den tom den här gången, vilket var bra eftersom jag hade tänkt träna lite inkallning med Amy. Vi har bestämt oss för att köra från början med henne och se hur det går. Så jag var utrustad med godis och pipleksak. Steg ett är att vi börjar med att belöna henne när hon spontant tar kontakt. Jag använder inga kommandon eller krav på att hon ska komma. Hon får springa runt som hon vill, men när hon kommer till mig blir det kul med godis och lek. Det fungerar faktiskt ganska bra, hon gillar godis och pipleksaken, så hon tog mycket kontakt med mig. Vi ska köra så ett tag, så att hon förknippar att komma till mig som någonting väldigt positivt, samt att det inte innebär att hon ska bli kopplad. 

 

När vi kom hem har jag tränat lite enkla övningar inomhus. Jag passade på eftersom Dia verkade på humör, och det är inte alltid hon är det.