Dia alltså!

Herregud, vilken hund! Att ha en varghund hemma är ett äventyr. Dia är verkligen ingen hund som "finner sig" i olika situationer. När jag skulle träna henne i att vara i hundgården så tog det några minuter bara innan hon grävt målmedvetet precis under dörren så att hon kunde sticka ut huvudet. Så nu måste vi ordna rör som går ner i marken. Under tiden har jag Amy och Dia i lillstugan medan jag är på jobbet, eftersom hon tuggar sönder allt i sin väg när hon blir stressad. I lillstugan har vi inrett sparsamt och där har hon bara leksaker och tuggben. 
 
Men... hon har ju kommit på att hon kan öppna fönstren. Det är fönster man öppnar nertill och skjuter ut. Det går bara att öppna dem en liten bit, så hon har inte tagit sig ut...förrän idag. När sambon kom hem efter jobbet sprang Dia lös på gården. Amy var kvar inne i lillstugan och vi kunde först inte förstå hur Dia tagit sig ut. Men hon måste ha PRESSAT sig ut genom glipan i fönstret. Hon är galen! Det är ju jobbigt att hon tycker att det är så jobbigt att bli lämnad att hon ska ta sig ut till varje pris. Och då är de inte ensamma särskilt länge. Så nu har husse fått skruva upp skivor för fönstren. 
 
Hon är alltså rätt krävande, lilla tjejen. Men samtidigt bjuder hon på mycket glädje och kärlek. På fredag är det dags för en ny privatlektion. Kommer bli spännande!
 
 

Dia hos veterinären

Igår var vi med Dia till veterinären och det kändes som ett mycket positivt besök. Hon kändes inte alls lika stressad som vid tidigare tillfällen och det gick till och med bra för veterinären att titta på hennes tänder och känna och klämma lite. Hon mår bra och allt ser fint ut. Idag tog jag och Sara en sväng på stan med Dia, Amy och Kajsa och Dia skötte sig jättefint, kändes inte alls lika stressad som hon gjort tidigare. Väldigt skönt att få uppleva såna dagar :) Fina tjejen!
 
 

Fantastiska framsteg

Idag har Dia verkligen gjort mig imponerad! Vi har tagit en lång stadspromenad med Sara. Dia var hur lugn som helst, gick vid min sida, nosade och hade sig, trots att det var folk, bilar och cyklister runtomkring. Det var som en helt annan hund! Det har ju med hennes dagsform att göra, men det var verkligen peppande att se. Hon kan ju lilltjejen! Vi har tagit en härlig promenad här hemma i skogen nu på kvällen, där hon känner sig trygg. Det var hon värd.
 
 
 

Jobbig men urgullig!

Det går verkligen upp och ner så här under unghundstiden. Ibland är Dia verkligen pain in the ---, men lika ofta (ännu oftare faktiskt) är hon ju faktiskt världens gulligaste! När hon är så där glad och busig så att man bara vill krama henne.
 
 
 
 

Tankar om Dia

Dia är svår just nu. Inte för att hon är en livlig unghund, utan för att hon är mycket omotiverad när det gäller att träna och ta emot belöningar. Ibland kan hon ta en godisbit, men det är helt utan engagemang. Hon kan gå igång på leksaker, men tröttnar väldigt snabbt. det som fungerar bäst är fortfarande att busa med henne, men det fungerar bara om hon är på humör. 
 
Dessutom känns det som om det har gått lite tillbaka med hennes socialträning. Vi har haft så mycket med flytten och renoveringen att vi inte har hunnit ägna oss så mycket åt miljöträning. Dia är en hund som hela tiden måste tränas, annars går det tillbaka. Jag ska erkänna att det känns tungt ibland. Och jag har flera gånger funderat över vad som vore bäst för henne. Samtidigt är hon ju så glad och trygg när vi är hemma på gården, och när hon får springa i skogen. Men jag tycker synd om henne så fort man ska ta henne utanför hennes trygga lilla bubbla. 
 
Omotivationen inför träning hoppas jag bara är en unghundsfas. Hon var ju helt annorlunda när hon var yngre. Där är det bara att ha tålamod och försöka hitta sätt att motivera henne. 
 
 

Unghundskurs, tillfälle tre

Igår var det dags för kursen igen. Både förra gången och igår åkte jag själv till kursen med Dia medan Amy var hemma med husse. Förra gången fick jag lyfta ut Dia ur bilen för hon blev väldigt nervös. Amy är en trygghet för henne så det är viktigt att hon tränas i att göra saker själv. Men igår var hon nyfiken och hoppade självmant ut ur bilen och blickade bort mot de andra hundarna. Det var kul att se. 
 
Jag tycker det känns som om hon blir mer och mer avslappnad i själva kurssituationen, men hon har fortfarande svårt att utöva saker på kommando, till och med något så enkelt som sitt, som hon kan så bra hemma. Hon blir stressad när hon märker att jag kräver saker av henne, och då blockerar hon sig. Men jag brukar försöka med alla övningar, och går det inte så går det inte. Jag ser det som jättebra träning för henne bara att vara där. 
 
Nu har vi varit tre gånger på kursen. Det är sex totalt, och min förhoppning är ju att det ska "lossna" lite för henne, att hon ska bli lite mer trygg i situationen, och kanske kunna fokusera mer på mig istället för på allt annat som pågår runtomkring. 
 
Hon känns som den lilla outsidern, vi står ofta lite längre bak än de andra i ringen. Ibland vågar hon sig fram i ringen, men vill sedan backa igen. Att stå stilla är svårast. Ibland känns det ju jobbigt, framför allt för hennes egen skull, att allting ska behöva vara så jobbigt, och att hon inte kan vara lika glad och sprallig som de andra hundarna. Jag tänker att de skulle bara se henne hur hon är hemma och när hon är lös i naturen. Det är livsglädje och kärlek. Jag önskar så att hon kunde få vara sig själv även kring främmande människor.
 
Vi tar ett steg i taget och ser hur det går. Oavsett vad så betyder hon så himla mycket för mig.
 
 
 

Att bitas...

Vi har varit noga med, ända sedan vi fick hem Dia, att lära henne att inte bitas. Hon har många och stora tänder. När hon var mindre var hon rätt jobbig, bet mycket när hon busade, som alla valpar gör. Vi har varit konsekventa med att avbryta leken när hon gör så, alternativt skrika till. Länge har det kännts som om det inte riktigt går in hos henne. Men nu börjar hon reagera på det. Hon slutar bita och blir smörig istället, som om hon vill att man ska förlåta henne. Hon får beröm när hon slutar och då kan leken fortsätta. 
 
Men hon använder fortfarande munnen väldigt mycket vid lek. Hon biter i händer och i saker. Men hon biter mycket mjukare nu jämfört med tidigare. Det är mycket sällan det gör ont. Vi försöker uppmuntra leksaker, för hon är inte alltid så intresserad av att kampa. Hon föredrar att busa med husse och matte som de är, utan leksaker. 
 
Jag har pratat med andra som har vlciak och de säger att de använder munnen mer än andra hundraser, vilket verkligen märks på Dia. Men som sagt så går det verkligen åt rätt håll, hon biter inte hårt och hon slutar när man säger till, så det är väl bara att fortsätta på samma bana. 
 
 
 

Inget löp än...

Nu är ju Dia ett år, men inget löp än vad vi har märkt. Tydligen är det så att ceskoslovenský vlciak kan vara rätt sena med första löpet, samt att det är ganska vanligt med tysta löp. Amys och Dias hundpolare Flash (hane) var VÄLDIGT intresserad av Dia under en period, han var på henne hela tiden och hängde i hennes ben. Annars har vi inte märkt någon större skillnad i hennes beteende. 
 
Så hur vet vi egentligen?
 
 

Dia 1 år!

Idag fyller älskade Dia ett år! Tiden går så fort... Ser fram emot många härliga år tillsammans med henne!
 
 
 
 

Små egenheter...

Fy, jag är fortfarande riktigt trött. Kanske inte är helt frisk... Dia har haft en aktiv morgon, men nu sover hon. Amy har sovit i princip hela morgonen. Så länge bjuder jag på lite typiska egenheter hos mina söta.
 
Amy:

Kan helt plötsligt klämma sig igenom och ställa sig mellan benen på folk när hon vill ha uppmärksamhet. 
- Brukar gå runt och "grymta" 
- Snarkar ibland
- Gillar att ligga och mysa med mig på mornarna
- Är väldigt lugn inomhus men blir väldigt ivrig när vi kommer ut
- Älskar allt och alla
- Ofta ber hon om lov innan hon hoppar upp i soffan utan att vi har lärt henne det
- Kan vara hur lydig som helst ute om hon hoppas på godis, men kan lika snabbt bli totalt döv och strunta i allt man säger. Är dock väldigt lydig inomhus och gör alltid som man säger
- Finner sig i det mesta, ex kloklippning och tandborstning
- Blir väldigt lätt omtyckt av andra
 
 
Dia:
 
- Ska hoppa ner i varenda vattendrag hon ser
- Vill inte gå och lägga sig på kvällen om hon inte blir "nattad" av husse
- Är ett yrväder när hon är lös i skogen och kastar sig över stock och sten
- Kan sätta och lägga sig PÅ Amy ibland
- Sparkar med ena benet när man kliar henne på bröstkorgen
- Älskar att busa
- Sticker ALDRIG när hon är lös utan följer oss i vått och torrt
- Tycker inte om när vi klipper klor eller borstar tänderna, men det blir bättre och bättre
 
 
 
 

Shake it up!

Bjuder på lite roliga bilder från igår på söta Dia!
 
 
 
 
 
 

Dia 11 månader idag

Bara en månad kvar innan hon blir ett år! Tycker nog att hon har sin mest krävande period nu... Hon är väldigt ofokuserad och ointresserad av belöningar som godis och leksaker. Hon går fortfarande bra att ha lös, men när det kommer andra hundar kan hon bli väldigt intresserad och då krävs det ibland att vi springer åt motsatt håll för att hon inte ska springa fram till hundarna. Hon har inte varit så intresserad av andra främmande hundar förut, så det har kommit ganska plötsligt.
 
Dessutom är hon fortfarande ganska bitig av sig. Vi kom nyss hem från morgonpromenade som var rätt ansträngande. Hon hade minst sagt myror i byxorna och hoppade och bet. Jag gör som jag alltid gör; att ignorera henne när hon hoppar och bits, och belönar henne när hon slutar. Men jag kände att jag var tvungen att göra något mer överraskande, så tillslut morrade jag åt henne. Det gav verkligen effekt, hon slutade genast och såg undergiven ut, så då fick hon beröm. Sådant man kan ta till i nödfall :)
 
Ibland känns det som om man har och göra med ett vilddjur, men för det mesta är hon hur lugn och fin som helst. 
 
 

Here She Comes...

Here she comes, here she comes
She's gonna cause a sensation now
And just between you and me
I think she'll soon have you temptation bound
 
 
 
 

Rastlös unghund

Herregud vilken morgon... Jag har varit sjukt trött och bara därför har Dia varit extra pigg och busig. Har dessutom varit ute två gången med hundarna, för först skulle hon ju kissa. Och när vi varit inne kanske tio minuter, då måste hon bajsa. Sedan har hon sprungit runt och busat, norpat böcker och filmer ur hyllorna och grävt i blomkrukan. Det har varit svårt att bara ligga och vila, för måste hela tiden hålla koll på henne. Har gett henne leksaker och aktiveringsleksaker med godis i, vilket fångar hennes uppmärksamhet ett tag. Men sedan går hon ut på jakt igen.
 
Hon närmar sig ju 11 månader och jag undrar lite om hon inte ska sluta tugga på saker snart? Jag tycker att vi gör allt vi kan; avleder, ser till att hon har egna tuggleksaker och tuggben, håller saker undanplockade så mycket det går så att hon inte ska kunna tugga, samt säger ifrån när hon är på väg att ta någonting. Vad mer kan man göra? Tycker att jag aktiverar henne och vi har mycket utomhusaktiviteter. Men hon är inne i en lite svår period. Det är svårt att träna med henne då hon är ganska ofokuserad. Att leka och busa brukar dock gå bra. 
 
Men det går ju olika snabbt för olika hundar när det gäller det mesta; rumsrenhet, bitande, social- och miljöträning. Dia är ganska sen av sig när det gäller alla de här sakerna. Det kan också vara lite så med rasen, att det tar lite längre tid att "vardagsträna" dem än andra hundraser. Så det får man ha i åtanke och ha tålamod med. Är väldigt glad för att hon är helt rumsren nu i alla fall, det har ju också varit lite slitigt och tagit tid. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad dagdrömmer hon om?

Vad tänker hon på, lilla strumpan, när hon sitter i soffan och tittar ut genom fönstret? Hon kan sitta så lääänge. Helt stilla. Hon kanske drömmer om att få vara ute. Jag förklarar för henne att husse och matte ska ordna en hundgård när vi flyttat i januari, inte lönt att göra det nu när vi ska sälja huset. Eller så kanske hon bara gillar att titta på det som händer utanför. (Fast det händer inte så värst mycket utanför, någon granne som går förbi då och då.) Hon sitter nog och kikar efter husse också. Kommer han inte hem snart? I alla fall ser hon väldigt söt ut där hon sitter och tittar, alldeles tyst, alldeles stilla.
 
 
 

Att ha en blyg hund...

...innebär vissa begränsningar. Till exempel är jag väldigt sugen på att åka på Stockholm hundmässa. Men om både jag och sambon ska dit så är problemet att Dia ännu inte kan vara ensam hemma i flera timmar, även om Amy är hemma. Hon skulle nog tugga sönder hela huset om vi var borta mer än en timme. En lösning vore ju att ha hundvakt de timmarna vi är borta, men då kommer vi till problemet att Dia är blyg för främlingar och skulle förmodligen bli mycket förtvivlad av att lämnas från flocken. Detta visste vi ju om när vi skaffade henne, och det är väl rasens största och egentligen enda nackdel som jag ser det. De är extremt beroende av sin familj. Det blir ju annat när vi skaffar hundgård och vänjer henne att vara där med Amy några timmar. 
 
Vår plan är ändå att försöka träna henne, dels att vara ensam hemma och att vara hos någon annan korta stunder. Ett bra val av hundvakt skulle ju min pappa och hans familj vara. De har redan en hund och de är oftast hemma. Jag åker ju dit titt som tätt, inte bara för att träffa dem utan också för att Dia ska känna sig mer och mer trygg där. Man vet ju aldrig, rätt var det är kan det ju vara så att man MÅSTE ha hundvakt en stund. Det kan ju inträffa saker. Då är det bra att ha ett hem där hon känner sig någorlunda trygg. Och det går verkligen framåt. Sist jag var där var i fredags och Dia kändes väldigt avslappnad. Hon låg och vilade i köket medan min pappas fru lagade lunch, och hon var även nyfiken på matlagningen, nosade och slickade på hennes händer. 
 
Nu kommer vi ju inte lyckas göra henne trygg till Stockholms hundmässa, men kanske till nästa år. I alla fall är det värt att försöka. Man får ha långsiktiga planer. 
 
 
 
 

Dia 10 månader idag

Idag blir lilla tjejen 10 månader! Innan vi vet ordet av kommer hon ju vara ett år, alla vet ju hur fort tiden går runt jul och nyår. När hon blir ett år har vi flyttat till gården och har påbörjat vårt nya härliga bongårdsliv med en massa drag och andra aktiviteter!
 
 
 
 
 
 

Duktiga tjej!

Nu är vi hemma efter veterinärbesöket. Vi mötte upp husse inne i stan, och gick en sväng innan vi skulle in. Dia har nämligen en tendens att bajsa på sig när hon blirnervös. Men hon kändes inte så nervös och hon gjorde inget ifrån sig, så tillslut gick vi in på veterinärmottagningen. Som tu var så var det väldigt lugnt därinne. Kvinnan i receptionen frågade oss lite nyfiket om rasen. 
 
Det gick verkligen över förväntan inne hos veterinären. Dia var jätteduktig och stod stilla medan veterinären kollade hennes tänder, ögon, öron och tassar. Man såg att hon var obekväm med situationen, men hon var inte alls lika rädd som jag trodde hon skulle vara. Efter undersökningen var vi ett tag ute i väntrummet igen, och hon var väldigt lugn, även om det hade kommit dit en man med sin son. Kvinnan i receptionen frågade om hon fick ta kort på Dia och sa att det inte var varje dag som man fick se en tjeckoslovakisk varghund, och hon hade tydligen en kompis som var väldigt intresserad av rasen. Det är kul med positiv uppmärksamhet :)
 
 
 

Veterinären idag

Om ett tag ska vi iväg med Dia till veterinären för en allmän undersökning. Ska bli intressant att se hur hon klarar det... Jag hoppas på att det inte blir allt för jobbigt för henne.
 
Nu tar vi det lite lugnt så här innan vi ska iväg.
 
 

Vilket gap!

Hihi varje morgon är det lika kul att bevittna Dias morgongäspningar, hennes mun är verkligen stor!
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0