Tung dag

Idag är det en tung dag, både för mig och sambon. Det beror på en händelse som hände för tre år sedan. Jag kan tyvärr inte berätta vad av respekt för de inblandade, men just nu vill jag bara att den här dagen ska ta slut. Imorgon har vi sagt att vi ska fira vår treårsdag jag och sambon, som egentligen var i tisdags. Blir desto trevligare :) 

 

Bild på Dia, den blir man glad av :)

 

 

Planerna börjar ta form...

Jag och sambon pratar mycket om planerna framöver, nu när vi har gård och allt. Det vi har bestämt är att vi ska skaffa höns till att börja med. Och sedan blir det en till ceskoslovenský vlciak, men det är inte bestämt när. Vi är ju väldigt inne på drag, men tyvärr ser ju Amys framtid inom draget mörkt ut. Nu blir det till att träna Dia och se vad hon tycker om det hela.

 

Vi har även länge varit inne på alaskan malamute, just på grund av draget. Dock tycker vi det är trist med stark jaktinstinkt, vill inte ha en till hund som inte kan vara lös (som Amy). Nu tror vi i och för sig att med intensiv träning från valpstadiet så går det säkert, men det är helt klart mycket jobb bakom. Nu bor vi ju helt perfekt för drag, bara ta släden och köra ut från tomten i princip. 

 

Så vi får se vad framtiden bjuder på, men det känns kul och spännande...

 

Bilder från google

 

 

 

En smak av det nya livet

Nu har vi sovit här i lillstugan tills idag, och vi ska stanna tills imorgon. Idag har vi tagit några promenader i det fina området runt gården. Nu på eftermiddagen tog vi en lite längre promenad och fortsatte ut på fälten. Jag älskar verkligen det här! Dia går lös ut genom dörren, rakt ut på tomten och sedan ut i skogen. Kan inte bli bättre.

 

Idag har jag verkligen fått känna på det positiva med att bo så här och kan bara säga att jag är så glad att vi köpt den här gården. Hundarna har det nog lite tråkigt nu när vi målar och renoverar så mycket, men de kommer få det så fantastiskt mycket bättre här när det väl är klart! Och efter promenaden idag är de nog lyckliga :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De små detaljerna som gör ett hem

Nu har vi ju påbörjat målningen i nya huset för fullt. Det är fortfarande roligt, vilket jag njuter av. Tänker nämligen att man lär bli less förr eller senare. Men det är ju fortfarande grovjobbet som görs. Det jag längtar mest efter är att få inreda. Det där sista som gör att det blir ett trivsamt hem. Vi kommer att köpa mycket nytt, just för att få en helt ny känsla. 

 

När jag har varit hos syster har jag blivit ännu mer sugen på att själv få inreda i mitt hem. Att hitta de där små detaljerna som gör det personligt. Måste börja fota nu också, skulle ju vara kul att ha kvar bilder att kunna jämföra med när allting är klart. 

 

För vinälskaren!

För whiskyälskaren!

En av mina barndomsfavoriter...

Dia är otroligt envis, vi tränar hela tiden på att hon inte ska upp med tassarna på bänkarna, se hur bra det går...

 väldigt bra...

 Amy håller sig på golvet...

 Dias nya strumpa, undra hur många hon gör av med i timmen... Måste försöka få på den där skon...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagar hos Syster

Både idag och igår har jag varit hos Sara. Dia och Amy har varit med. De tycker verkligen är det är jättekul att följa med dit. Kvällen igår ägnade jag och sambon åt att måla i nya huset, och det gick väldigt bra. Skönt att komma igång. Så det är verkligen fullt upp nu, inte mycket tid till att sitta vid datorn... Men här är lite bilder från stunderna hos Sara.

 

 

 

 

 

 

 

målningen börjar...

Nu har vi varit och inhandlat en färgspruta, SP nu börjar målningen i huset. Dagen idag har jag spenderar med Sara, men har inte min dator med mig till gården, så det blir lite bilder imorgon. 

 

 

Dia fattar inte...

...att hon måste ha strumpan på sig. Så fort jag har satt på den så börjar hon projektet att få av den. Nu har jag fått tejpa fast den så att hon inte så lätt ska få av den. Skon kan jag inte använda än eftersom hon har för ont än så länge. Så när vi ska ut får hon ha en bajspåse på tassen. Funderar på att skaffa såna här gummisockar. Men hoppas ju på att hon ska kunna ha skon snart. 

 

Idag måste jag ut till gården eftersom anticimex ska komma dit och ta prover. Det har tydligen med försäkringen att göra. Men jag får i alla fall sällskap av Sara :) 

 

 

 

 

 

 

 

Lika glad som alltid!

Trots att Dia har ont i klon så är hon lika glad som alltid, vilket är kul att se. Idag har Sara varit här och vi gick en promenad i skogen. Släppte Dia en kort stund så att hon skulle få springa lite, och det gjorde hon verkligen. Så pass mycket att jag känner att jag borde hålla henne koppplad så att klon får chansen att läka. Men som sagt, väldigt kul att se henne så glad. Går ingen nöd på henne! Amy verkar också piggare, så det har känts mycket bättre idag!

 

Dia lyckades dessutom få av sig strumpan med påsen på, som vi lindat runt hennes fot, så då fick vi gå hem på en gång. Jag försökte få på henne skon som vi köpte, men hon har fortfarande för ont så vi kör på strumpa ett tag till...

 

 

 

 

Inte en värld för alla

Jag har precis pratat med min syster. Hon mår inte så bra, stressigt på jobbet. Och jag vet ju precis hur det är. Min mamma är gruppledare på en enhet inom socialtjänsten, och sedan hon började där har det varit många sjukskrivningar. Även på Saras jobb har folk varit sjukskrivna. Och det får mig att känna sorg och bitterhet och undra om det ska behöva vara så här. Ska folk behöva bli sjuka bara för att de jobbar? 

 

Det finns många som klarar stress bra, som är lite hårdhudade. Men det finns också väldigt många som inte har samma skydd. Som inte har det där extra lagret med skinn på näsan. Jag är en av dem. Hur ska vi passa in? Hur ska vi kunna jobba och må bra utan att utsätta vår hälsa för fara? 

 

Vi lever i en värld som är till för de starka, de som orkar armbåga sig fram och de som tål stress och påfrestningar. Det är inte en värld för alla.

 

Det är väl just det här som gör att jag drömmer om ett liv på min gård, långt bort från all stress och alla orimliga krav. Där man bara kan få vara sig själv och leva i sitt eget tempo. 

 

 

 

Det gör ont...

...att se henne ha ont. Amy. Speciellt när man vet att det troligtvis är någonting som inte kommer att bli bättre, utan troligtvis värre och värre. Skapar ju en massa frågor, hur man ekonomiskt skulle klara av undersökningar och operation... Vi har ju redan en rätt ansträngd situation eftersom vi har dubbla lån. Det är i och för sig bara fram till mitten av mars, men troligtvis kommer många sparkonton ha gått åt till lån, renovering och annat. 

 

Allt känns bara välditg sorgligt, för jag hade så mycket förhoppningar om Amy, att hon skulle bli duktig på drag och få någonting här i livet som hon tycker är kul. Känns så svårt att ge henne det hon behöver om hon inte är i fysisk form. 

 

Nu får vi ta en dag i taget. Just nu vilar båda hundarna och Amy har inte lika ont längre. Blir det värre får det ju bli ett till veterinärbesök. 

 

Jag älskar dig Amy...

 

 

Inget flow precis...

Usch, just nu känns det bara som det ena problemet efter det andra uppkommer. Dia har ju skadat klon som sagt, så hon haltar runt på tre ben med bandage. Som om inte det var nog så fick Amy ont i ryggen igår. Nu råder det väl inte så stora tvivel på att det är L7S1 som hon lider av. Jäkla skit alltså! Blir inget mer drag eller nåt för hennes del. Känns riktigt tungt. Igår kunde hon knappt gå för att hon hade så ont. Kom riktigt plötsligt okså.

 

Dessutom har vi två bilar som är paj och som måste lagas, plus att min dator har strulat. Som sagt - inget flow... Vill bara vakna upp och att alla problem ska vara lösta och hundarna friska...

 

 

 

 

 

 

Bruten klo och veterinärbesök

Blev inte riktigt som vi planerat idag, då Dia bröt klon helt plötsligt. Så det blev några timmar hos veterinären istället för att arbeta på huset. Men som tur var så var resten av klon oskadd, så de behövde bara klippa av den skadade delen. Så nu har hon fått ett fint bandage och mår ganska bra. Hon är bara lite groggy efter att ha fått lugnande. Så nu blir det till att vila och ta det lugnt ett tag, lillstumpan.

 

 

 

 

Stadspromenad

Medan sambon var hos läkare passade jag på att gå en promenad i stan med hundarna. Bra träning för Dia och hon var väldigt lugn och fin. Vi gick till svandammen och tittade på änderna och sedan gick vi runt i stadsparken. 

 

Nu är vi ute vid gården. Har ingen dator för tillfället så gör ett litet mobilinlägg.

 

 

 

 

Om tvillingskap

Många frågar hur det är att vara tvilling. Nu har jag ju aldrig varit något annat, men för mig är det ändå är rätt speciell sak. Alla tvillingpar är ju olika, men jag och Sara har alltid stått väldigt nära varandra. Jag tror det är mycket konsten och skrivandet som också skapat ett väldigt starkt band mellan oss. På gott och på ont. 

 

Det mesta är ändå positivt. Jag har alltid haft en självsfrände som jag vet alltid stöttar mig och står på min sida. Det negativa har varit att man lätt utvecklar ett beroende som är svårt att leva med när man blir vuxen och ska leva separata liv. 

 

Det kommer alltid finnas ett tomrum inuti mig efter henne. Vi hörs varje dag, även om det bara är sms. Även om hon bor i samma stad och vi ses regelbundet så förblir känslan att jag har förlorat något. När vi var barn och bodde hemma "räddade" vi varandra från vardagens tristess och livets påfrestningar. Nu står man mer själv, och jag upplever gång på gång att jag känner den här känslan: Om ändå Sara vore här.

 

Det kanske är jättesvårt att förstå om man inte har upplevt det. Vet inte. Men länge kämpade jag mot saknaden och tomheten. Nu har jag slutat strida. Jag har insett att det förmodligen är någonting jag får leva med. Och det är ok. Vi får lägga energin på att skapa förutsättningar att leva ut tvillingskapet ändå. Jag tycker vi gör det ganska bra. Vi skriver fortfarande böcker tillsammans och driver vår verksamhet inom konst. Och hon finns alltid inom mig. 

 

Man får göra det man kan. Trots allt har vi en otrolig glädje av varandra.

 

 

 

Inget löp än...

Nu är ju Dia ett år, men inget löp än vad vi har märkt. Tydligen är det så att ceskoslovenský vlciak kan vara rätt sena med första löpet, samt att det är ganska vanligt med tysta löp. Amys och Dias hundpolare Flash (hane) var VÄLDIGT intresserad av Dia under en period, han var på henne hela tiden och hängde i hennes ben. Annars har vi inte märkt någon större skillnad i hennes beteende. 

 

Så hur vet vi egentligen?

 

 

Long Walk

Här kommer lite bilder från den härliga promenaden igår. Idag såg det ut som om det skulle vara lite halvklart, så inte lika fint idag alltså. Nu snöar det till och med. Hundarna sover fortfarande, de verkar trötta den här morgonen.

 

 

 

 

 

 

Dragträning

Idag var det en fantastisk dag! Jag och hundarna var ute i två timmar i skogen. Promenerade lekte, och sen hade vi lite dragträning. Var riktigt kul för det kändes som om Amy var taggad, och hon drog jättebra! Hon har ju känts lite osugen de senaste gångerna, men idag verkade det som om hon tyckte det var kul.

 

Det är också ett jobb att få Dia att lära sig att hon inte får busa med Amy när hon drar, men det verkade gå in tillslut och hon sprang fint bredvid. När vi kom hem var både jag och hundarna trötta men glada :)

 

 

 

 

 

 

 

Grymt!

Jag köpte en liten födelsedagspresent till Dia bestående av en grymtande gris. För säkerhets skull köpte jag en till Amy också. De verkar gilla den för de har lekt med dem hela förmiddagen, framför allt Dia. Snart har de nog grymtat sin sista grymtning.

 

 

 

 

Dia 1 år!

Idag fyller älskade Dia ett år! Tiden går så fort... Ser fram emot många härliga år tillsammans med henne!

 

 

 

 

Systerträff och godissök i snön

Idag har jag gjort lite ärenden inne i stan, tråkigt men nödvändigt. Men först åkte jag till hundrastgården där vi brukar vara. Idag fick Dia och Amy leka med två främmande hundar, en blandras labrador/boxer/border collie/grand danois, och en lagotto. Fina hundar, och de hade mycket kul ihop. Vi har också gått en promenad i Norby, där syrran jobbar.

 

Amy fortsätter att vara samarbetsvillig, vilket är kul! Länge höll vi på med söklekar i snön. Jag gömde lite ostbitar som hundarna fick leta efter. De går verkligen in för det och ger inte upp förrän de har hittat godbiten. 

 

Jag och Sara tog en fika på waynes vid resecentrum, väldigt mysigt fik, lugnt och skönt! 

 

 

 

 

 

 

Små egenheter...

Fy, jag är fortfarande riktigt trött. Kanske inte är helt frisk... Dia har haft en aktiv morgon, men nu sover hon. Amy har sovit i princip hela morgonen. Så länge bjuder jag på lite typiska egenheter hos mina söta.

 

Amy:

- Kan helt plötsligt klämma sig igenom och ställa sig mellan benen på folk när hon vill ha uppmärksamhet. 

- Brukar gå runt och "grymta" 

- Snarkar ibland

- Gillar att ligga och mysa med mig på mornarna

- Är väldigt lugn inomhus men blir väldigt ivrig när vi kommer ut

- Älskar allt och alla

- Ofta ber hon om lov innan hon hoppar upp i soffan utan att vi har lärt henne det

- Kan vara hur lydig som helst ute om hon hoppas på godis, men kan lika snabbt bli totalt döv och strunta i allt man säger. Är dock väldigt lydig inomhus och gör alltid som man säger

- Finner sig i det mesta, ex kloklippning och tandborstning

- Blir väldigt lätt omtyckt av andra

 

 

Dia:

 

- Ska hoppa ner i varenda vattendrag hon ser

- Vill inte gå och lägga sig på kvällen om hon inte blir "nattad" av husse

- Är ett yrväder när hon är lös i skogen och kastar sig över stock och sten

- Kan sätta och lägga sig PÅ Amy ibland

- Sparkar med ena benet när man kliar henne på bröstkorgen

- Älskar att busa

- Sticker ALDRIG när hon är lös utan följer oss i vått och torrt

- Tycker inte om när vi klipper klor eller borstar tänderna, men det blir bättre och bättre

 

 

 

 

Belöning eller bestraffning?

Jag är en förespråkare för mjuka metoder när det gäller hundträning, helt klart. Däremot tycker jag inte att det är så enkelt så att man kan säga att det alltid fungerar bäst på alla hundar. Hundar är så olika, det ser jag varje dag bara med Amy och Dia. De är faktiskt två helt olika hundar när det gäller inlärning och träning. 

 

Jag tycker överlag inte att Dia är en svår hund att hantera. Däremot är hon inne i en ålder då hon kan vara rätt bångstyrig ibland. Till exempel är det ganska ofta hon inte vill hoppa in i bilen efter att vi varit på promenad. 

 

Jag har tänkt ganska mycket på hur olika Dia och Amy är när det gäller inlärning och belöning kontra bestraffning. Dia är en hund som tar åt sig väldigt mycket av att få en tillsägelse, och det verkar även som om hon "lär sig en läxa" av det. Amy däremot verkar inte bry sig nämnvärt om tillsägelser. Hon kan reagera på det i stunden, men efter en kort stund har det runnit av henne och det är som om det aldrig har hänt. Detta gör att det är lättare att säga till Dia när hon gör något man inte vill. 

 

Samtidigt, Amy är mycket mer lättmutad med godis. Dia är inne i en period då hon inte är det minsta intresserad av godis, i alla fall inte när vi är ute. Detta gör ju att det är lättare att belöna Amy för rätt beteende. Dia är däremot mycket mer mottaglig för beröm, kel och bus. Så det är ju ofta det vi kör som belöning när vi tränar henne. När det gäller Amy känns det inte som om hon tar åt sig så mycket av beröm heller. Detta gör ju att det är lättare att belöna Dia när man inte är utrustad med godis. 

 

Dessutom, ibland känns det som om "bestraffning" kan fungera bättre på Dia, och då pratar jag om bestraffning i form av att om hon t ex inte kommer när man ropar så går vi iväg. Då drivs hon av rädslan att bli lämnad ensam. Vi bestraffar aldrig våra hundar annars utan arbetar enbart med belöningar. Det är som sagt i samband med inkallning som det kan vara lönsamt att ge en negativ konsekvens. Däremot skulle ju inte det funka på Amy. Hon skiter nog fullständigt i om vi går iväg eller inte. Hon är så uppe i sitt och skulle i så fall leta upp oss när hon var färdig med det hon höll på med. 

 

Som sagt, väldigt olika... Väldigt olika sätt att hantera dem och träna dem. Men det känns ofta ganska kul eftersom man tvingas prova på många olika metoder. 

 

 

 

 

 

Sovmorgon

Idag tog jag och hundarna lite sovmorgon. Jag gick egentligen upp vid sex då sambon åkte iväg till jobbet, men sedan låg jag och hundarna i soffan och sov ända till klockan åtta. Tror vi behövde det allihop. Själv kände jag mig toktrött. Har varit en intensiv helg. 

 

Idag ska vi nog bara ta det lugnt, gå härliga promenader och leka :)

 

 

 

 

Jobb, jobb, jobb...

Vi har fullt upp hela tiden. Det är både positivt och negativt. Positivt för att det är kul att det går framåt och blir fint, men negativt för att vi inte hinner med det vi skulle vilja göra, det vill säga ägna oss åt hundarna, och framför allt köra mer drag nu när det är så fantastiskt väder!

 

Vi har ett datum nu, 18 mars ska vi flytta ut från vårt nuvarande hus. Och det är mycket kvar att göra på gården, så det kommer nog att bli två intensiva månader, men förhoppningsvis hinner vi med lite annat också. Idag kom sambons familj på besök och vi tog en lång och härlig promenad. Kul med lite avbrott från allt arbete.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Börjat flytta in i lillstugan

Det finns en liten stuga på gårdstomten. Det är där vi börjar flytta in, under tiden vi renoverar. Idag har vi flyttat de första grejerna dit. Helt underbart att det börjar hända saker! Hundarna verkade undra vad det var för konstigt litet hus vi skulle vara i, men de fann sig snart tillrätta :) Har haft så fullt upp, men kommer säkert fler bilder efter helgen! 

 

 

 

 

 

 

Shake it up!

Bjuder på lite roliga bilder från igår på söta Dia!

 

 

 

 

 

 

När vi sålt vårt hus...

...ska jag köpa mitt nya objektiv till kameran! Vi har några köpare på gång så nu håller vi bara tummarna. Vi får svar på måndag. 

 

Idag ska jag äta lunch med min mamma, ska bli mysigt. Det var längesedan jag träffade henne. Innan dess ska jag ta en sväng med hundarna. Vi åker nog in till Uppsala och går lite. Bra träning för Dia. 

 

När sambon har slutat jobbet ska vi köra ett litet lass till gården. Vi ska börja inreda det lilla huset, där vi kan bo medan vi renoverar. Kanske sover vi där också, ska bli spännande! 

 

Som sagt... när vi har sålt huset ska jag fira med att köpa saker som jag länge velat ha. Bland annat lite fler hundprylar. Framför allt en ny klövjeväska till Amy och ett hundförarbälte. 

 

 

Vi får se om jag köper via nätet eller butik. I Uppsala brukar jag handla på brukshundcenter, men de har inte så stort utbud på dessa saker. Annars tittar jag mycket på djurmaxi.se, hundensbutik.se eller petsintown.se. 

 

 

 

 

Härlig dag vid Rosenberg

Nu är vi hemma efter att ha varit vid nya gården med Elin, Frida och Flash. Först lekte hundarna på gården både länge och väl medan solen kom fram bakom molnen.

 

Efter det var vi inne i huset ett tag för att visa Elin. Hundarna blir alltid så uppspelta när vi kommer in där. Det är en öppen planlösning och två våningar, och jag tror att hundarna tycker att det är kul med alla stora ytor, samt att springa upp och ner för trappen :)

 

Sedan tog vi en fantastisk promenad genom skogen och längsmed fälten. Elin drog lilla frida i en pulka. Dia tyckte det var väldigt spännande med pulkan, och hon nosade hela tiden på Fridas huvud. Det roliga var också att Dia var på Elin och ville leka med henne. Det är första gången hon vill leka med någon som inte tillhör familjen, förutom min tvillingsyster Sara. 

 

Önskar att alla dagar var som denna...

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi ska iväg...

Idag ska jag och vovvarna åka till nya gården. Min kompis Elin ska komma dit med lilla Frida och Flash. Ska bli kul att visa dem gården, och så kan hundarna få leka lite på gården. Vi måste så snabbt som möjligt laga staketet runt tomten så att Amy också kan få springa fritt. 

 

Nu tar vi det lite lugnt hemma innan vi ska iväg. Dia har verkligen börjat lugna ner sig på mornarna, men nu ligger hon och tuggar på en leksak. Morgonpromenaderna däremot är väldigt livliga. Hon har en tendens att bli väldigt busig på första promenaden och ska leka både med mig och med Amy. Jag tränar mycket på att hon får busa och leka med mig, men hon får inte bitas hårt. Då slutar leken genast. Hon har blivit mycket bättre på det. Numera tar hon det ganska försiktigt. 

 

Mina fina tjejer

 

 

 

Tecknat lite...

Har suttit och tecknat lite mer på mina hundteckningar. Tar som sagt lång tid med all päls! Jag brukar gilla att kombinera tecknandet med något annat, så varvar man lite. Sen så är det bara att acceptera att det kommer att ta tid innan teckningen blir klar. Jag har annars en tendens att vara ganska otålig, så det här är en prövning :)

 

 

 

 

 

 

Lyckad träningspromenad

Vi har precis kommit hem från en lång och lyckad träningspromenad. Amy gick väldigt fint i kopplet, jag hade fickan full med skinka och köttbullar och varje gång hon gick fint vid min sida fick hon belöning. Tillslut gick hon bredvid mig nästan hela tiden. Jag tränade också mycket att hon skulle sitta vid hundmöten. Hon behöver tränas i att hålla koncentrationen. Men idag gick det jättebra, hon var lätt att få kontakt med.

 

Problemet med Amy är att hon inte alltid är lika sugen på godis, och då får man ta till andra medel. Tänk att det kan skilja så mycket, idag var hon väldigt lätt att ha och göra med och samarbetsvillig, medan hon andra dagar kan vara helt hopplös, inte lyssna för fem öre och rätt hispig med alla lukter överallt. 

 

Dia då, hon var väldigt duktig när vi gick genom centrum med allt folk. Det är ju så också att hundarna påverkar varandra. I alla fall påverkar Amys humör hur Dia är. Jag upplever att Dia är lugnare när Amy och lugnare, och när Amy är uppspelt blir Dia också det. Amy känns mer oberoende. 

 

 

 

 

 

Ingen är perfekt

Är det något slags fenomen hos hundägare att ha attityden: "jag är världens bästa hundägare och jag har rätten att tala om för andra vad de gör för fel". Tycker jag möter det lite för ofta. Att man har åsikter om hur andra tar hand om sina hundar är väl en sak, men att man dessutom uttrycker dessa åsikter rakt ut tycker jag blir trist i längden. Självklart ska man reagera om man ser att hundar far illa, men det är inte det jag pratar om. Jag syftar på andra saker, hur man tränar sin hund, vilka val man gör som hundägare osv. Jag skulle önska att vi hundägare kunde vara lite mer ödmjuka mot andra hundägare. 

 

Jag är ingen perfekt hundägare, och jag har inte perfekta hundar. Däremot älskar jag dem och försöker göra allt för att de ska ha ett bra liv. Att vara engagerad och ansvarsfull, villig att lära sig nya saker och att arbeta med eventuella problem tycker jag är det viktigaste. Inte att göra precis allting rätt. Det finns det väl ingen som gör. Ingen är perfekt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner mig handikappad...

I lördags var vi ju ute i nya huset och jag skurade en massa, så nu har jag träningsvärk i en muskel under ena armen! Säljaren (eller bouppdelaren eftersom vi köpt ett dödsbo) har ju inte sett till så att bostaden är flyttstädad, och jag kan säga att det är en hel del att städa eftersom ingen har bott där på riktigt länge. Jag skurade skåpluckorna, och jag måste ha överansträngt en muskel som sagt, för nu är jag helt handikappad. Har skitont, kan knappt ta på mig kläderna själv, och det är smärtsamt på nätterna eftersom jag inte kan ligga på något sätt utan att det gör ont. Lite sjukt faktist, hoppas det går över snart!

 

Idag såg jag fram emot en lång och härlig promenad inne i Knivsta nu på förmiddagen, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Båda hundarna var ivriga över att få komma ut, och Amy drog ganska mycket i kopplet, som hon kan göra när hon är uppspelt. Eftersom jag har så ont så gjorde det väldigt ont när hon drog. Så tillslut var jag tvungen att knyta kopplen runt midjan. Men det var ju en jättebra idé, för jag upptäckte hur skönt det var att ha händerna fria. Jag har ju länge tänkt att jag ska köpa ett hundförarbälte, och nu blev jag ännu mer sugen.

 

Jag tog också en lite kortare promenad med bara Dia, för att vänja henne vid att Amy inte alltid är med. Vi brukar göra det då och då, men jag känner att hon skulle behöva ännu mer träning i att vara själv. Hon är mycket mer osäker när Amy inte är med. Så ska börja gå ännu mer med bara henne. 

 

Jag provade Amys gamla sele och nu passade den perfekt på Dia! Jag kände mig bara tvungen att fästa halsbandet vid det eftersom jag inte vet om hon kan ta sig ur den om hon blir rädd. Hon gick jättefint i den. 

 

 

 

 

 

 

Vinterlek i snön

Finns det någonting så fint som hundar som leker i snön? Här är lite fler bilder från den härliga promenaden igår. Jag är glad att jag tog med kameran, det är inte alla dagar som är så där fina. Idag såg det ut som om det skulle bli mulet. Jag får njuta av minnena och bilderna :)

 

 

 

 

 

Längtan efter djur!

Sedan jag var barn har jag älskat djur. Det är något särskilt med dem helt enkelt. De ger så mycket kärlek, och framför allt så fyller de mig med värme och glädje. Jag inser ju att jag någonstans alltid har drömt om att få bo på en gård med en massa djur. Och nu håller den drömmen på att slå in.

 

Vi har sagt att vi ska skaffa höns i alla fall, till att börja med. Och i framtiden någon gång blir det en till vlciak! Vi har även pratat om att skaffa råttor. Både jag och sambon ör stormförtjusta i de djuren och vi har båda varit råttägare innan vi träffades. Vi hade även två hanråttor som vi tog bort för ca ett och ett halvt år sedan. De blev sjuka på grund av ålderdom. Det gäller bara att ha säkra burar eftersom vi har tre rovdjur hemma. 

 

Älskade Melissa som numera bor hos min tvillingsyster

 

Hanråttan Gibbs som numera bor i råtthimlen

 

Gibbs

 

 Bild på Karna från förra sommaren

 

 

Magisk vinterpromenad

Idag hade vi visning klockan elva, så då passade jag på att ta bilden och hundarna och åka längs vägen in mot skogen. Finns ett fint stråk nu när det är vinter. På sommaren är det en åker. Vilken magisk vinterdag! Soligt och fint, och så där härligt kallt och vintrigt. Det här har jag längtat efter såå länge!

 

Det kändes lite som om hundarna hamnade i sitt rätta element. Vi busade mycket alla tre, jag passade på att öva lite inkallning med Dia. Bus är den bästa belöningen för henne. På vissa ställen var snön så djup att vi fick pulsa, och hundarna verkade tycka det var väldigt roligt. Vi var ute en timme, och när mäklaren ringde för att säga att visningen var över så ville jag inte tillbaka. Hoppas på många fina vinterdagar som denna!

 

 

 

 

 

Premiär med kickspark!

Nyss kom vi hem efter kicksparkpremiären. Vi testade den på vägen utanför vårt hus och en bit in i skogen. På vissa ställen var det för lite snö, men där det var mer gick det superbra! Dia fick prova en bit, och hon drog som en tok. När det blev bra underlag gick det riktigt fort. Amy är lite segare på att dra, hon verkar inte vilja ta i riktigt. Men kul hade vi i alla fall! Ser fram emot nästa tur!

 

Tänkte ta med kameran, men det snöade så väldigt mycket, så ville inte ha den ute. Blev en bild i alla fall, hehe.

 

Dia har trasslat in sig och undrar om vi inte ska komma och hjälpa henne

Så vackert!

Det är så himla vackert med snön! Tyvärr har vi ju fullt upp med att flytta grejer, städa inför visningen imorgon, samt att sambon måste laga fläkten på sin bil. Så vi har inte tid att njuta riktigt av vädret. Jättetråkigt! 

 

Vi har kört ett till lass till gården nu på morgonen. Nu längtar jag bara tills vi sålt vårt hus så att vi kan börja renovera och flytta in på riktigt!

 

Det blev en härlig promenad med hundarna i alla fall. Dia fullkomligt älskar snön! Hon springer och hoppar och borrar ner huvudet i den. 

 

 

Infarten till gården

 

 

 

 

 

 

 

Det här blir riktigt bra!

Idag har vi hållit på hela dagen på nya gården, flyttat saker, städat och fixat. Känns jättebra, kommer att bli så fint när allt är klart. Hundarna tycks verkligen gilla det nya stället, de sprang runt och lekte på gården i snön. Älskar att det har kommit snö!

 

 

Allting ska målas vitt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då är gården vår!

Vilken dag! Vi har nyss kommit hem och har varit igång sedan i morse. Vi träffade mäklaren och bouppdelaren klockan elva, och efter att ha resonerat med dem så lyckades vi komma överens om en sänkning av köpeskillingen för huset. Vad skönt det var att det inte blev något tjafs om det!

 

Så nu är gården vår! Vi var ut dit och sambons barn följde med. Hundarna verkade tycka att det var superkul att tillslut få komma in i huset. De sprang runt och busade och skulle undersöka alla rum. Vi tog även en promenad runt i området. 

 

Imorgon blir det till att börja köra saker. Ska ju snöa, vilket är lite typiskt just nu, men jag har ju längtat efter snö så jag kan egentligen inte klaga :) Ska bli kul att komma igång! Ska ta mer kameran och ta kort också.

 

HOPPAS NI ALLA FÅR EN BRA FREDAGSKVÄLL!

  

 

Bilder från promenaden i Knivsta tidigare

 

 

Idag är den stora dagen!

Sitter här med en kopp te och tänker att det ska bli mycket intressant att höra vad säljarna säger angående att de inte har städat eller röjt undan skrot på gården. Vi ska ju få nycklarna idag!  Sambon ringde mäklaren igår och han blev chockad över att jobbet inte var gjort. Han skulle ringa till säljarna nu på morgonen och fråga hur de har tänkt. Klockan 11 ska vi ju träffas för att få tillträde. Finns så jäkla konstiga människor!  Ska vi också lämna all vår skit här när vi flyttar? Så gör man ju bara inte...

 

Hehe, rätt upprörda både jag och sambon. Men hoppas att det löser sig på ett smidigt sätt. Det är ju ett dödsbo så den rimligaste förklaringen är väl att säljarna inte bryr sig alls om gården och har anlitat en jurist som håller i det, och så har det blivit något missförstånd om det här med flyttstädningen. Så vill jag tänka i alla fall. 

 

Nu snöar det ute i alla fall!! Vi var nyss ute på en promenad jag och hundarna och det var ett riktigt yrväder. Idag ska jag försöka städa och packa så mycket som möjligt. Det har nämligen ringt ett par som är intresserade av vårt hus så vi ska ordna visning på måndag. Och det skulle vara så himla skönt att bara få sälja det här! Så vi håller tummarna. :)

 

Hundarna ville inte gå så långt nu i snöyran, så nu är det lite morgonmys och morgonbus!

 

 

 

 

 

 

 

 

Hos veterinären

Duktiga Dia har varit hos veterinären. Hon gillade inte att bli undersökt och att en konstig främling höll på med hennes ögon hela tiden, men det gick väldigt bra ändå, hon var jätteduktig tjejen! 

 

Veterinären trodde att hon reagerat på någonting i omgivningen men att det var en engångshändelse. Om det kommer tillbaka får vi undersöka det vidare, men Dia har blivit mycket bättre i ögonen de senaste dagarna. Skönt att höra att det inte var något allvarligt! 

 

Nu är Dia en trött tjej...

 

 

Hur tänker de?

Idag var vi till banken och skrev på lånet, och imorgon får vi tillträde till gården! Finns bara ett frågetecken nu, och det är hur säljarna tänker när de inte har städat eller röjt på fastigheten?? Jag var ut dit för en stund sedan och det är fortfarande fullt med skrot på tomten och ladorna är fulla med halm och djurspillning. Hur det ser ut inne i bostadshuset vet vi ju inte eftersom vi inte kommer in där, men det känns inte som om någon har varit där och städat. Allt detta står tydligt i kontraktet att det ska vara gjort på tillträdesdagen. Mikael ska ringa mäklaren senare idag så får vi se vad han säger. Men annars ska vi ju få ersättning för allt detta!

 

Annars har dagen varit bra! Hundarna är trötta, de har fått mycket motion idag! Först tog vi en sväng efter frukosten. Eftersom vi sedan var så tidiga till banken och hundarna var med så tog vi en halvtimmes promenad inne i Knivsta. Gick och tittade på stora dyra villor. Efter bankbesöket åkte jag in till stan eftersom jag skulle träffa Elin. Även där var jag tidig, så gick nästan en timme runt i parken i gränby. När Elin kom hade hon ju Flash med sig, så de fick springa och leka lite i hundrastgården. Det blev också en liten sväng när vi var vid gården och kikade. Så förstår att de tycker det är skönt att slappa i soffan nu! Och jag sitter med en kopp te. 

 

Ska bli så spännande att få tillträde imorgon! 

 

 

 

 

 

 

 

Till veterinären imorgon

Idag ringde jag och bokade tid hos veterinären för Dias räkning. Hon har nämligen varit ganska röd och svullen i ögonen, och det har runnit från dem. Det märks att det kliar för henne för hon gnider frambenen mot ögonen. Så vi fick tid imorgon för lilltjejen. 

 

 

Det här med ledarskap

Ibland blir jag lite frustrerad över den ständiga debatten om hundar och ledarskap. Det är så svart och vitt. Antingen betyder ledarskap att man slår sin hund, eller så finns det inget ledarskapet alls i människa- hundrelationen. Det handlar om hur vi definierar och tolkar begreppet ledarskap. 

 

För mig är inte ledarskap någonting negativt. Och det har ingenting att göra med att vara hård och aggressiv. En bra ledare är helt enkelt en individ som vägleder andra och som andra vill följa. En förälder är på ett sätt en ledare över sitt barn eftersom föräldern bestämmer över barnet. På samma sätt tycker jag att en hundägare är ledare över sin hund eftersom ägaren bestämmer över hunden. Att bestämma över någon betyder ju inte att man är hård och orättvis. Både barn och hundar har behov av att veta vad som gäller och vad som förväntas av dem, samtidigt som de har behov av att få kärlek och behandlas med respekt för sin personlighet.

 

Jag är utbildad inom psykologi med inriktning mot barn. Och vi hade ett begrepp som var "ramar och kramar". Det låter kanske fånigt, men jag tycker det ganska bra beskriver ett bra föräldraskap, och även ett bra hundägarskap. Tillit får man genom att ge kärlek och att sätta ramar. Visst kan man säga att man samarbetar med sin hund, det bygger tillit. Men det är inte ett samarbete som det mellan två jämställda parter. Det är hundägaren som tar initiativ till samarbetet och som bestämmer hur det ska se ut. 

 

Så vad är det som är så hemskt med ledarskap? Varför ska man behöva byta ut det ordet? Istället kan man väl hjälpas åt att ändra synen på vad ledarskap egentligen innebär?

 

Så tänker i alla fall jag...

 

 

Pengar...

Den närmaste tiden blir det till att leva lite snålt eftersom vi kommer att ha dubbla lån. Känns lite surt då det är så mycket till hundarna som jag vill köpa hela tiden.

 

Bland annat behöver Dia en ny sele. Jag har inte längre användning för antidragselen eftersom hon inte har samma flyktbeteende längre. Så nu använder jag den som en vanlig sele och fäster kopplet på ryggen. Men tycker inte att den fungerar så bra som "vanlig" sele.

 

Jag vill också så otroligt gärna ha ett nytt objektiv till kameran! Mitt nyvarande objektiv klarar inte riktigt av att ta såna kort som jag vill ta. Men får ta det senare, när vi sålt vårt hus. 

 

Nu är det morgon och småtjejerna ligger och slappar i soffan bredvid mig. Det är så skönt att Dia har blivit lugnare på mornarna, plus att hon ör rumsren nu så man behöver inte springa ut med henne det första man gör. Man får tillfälle att sitta och dricka te i lugn och ro en stund :)

 

'

 

 

 

 

 

 

 

Långpromenad i Knivsta

Idag har jag och sambons dotter gått en långpromenad i Knivsta, över torg, genom tunnlar och skogsdungar. Vi passade på att gå in i centrum där det var en hel del människor, för att träna Dia. 

 

Vi har klättrat på stenar, gått i trappor och balanserat på hängbroar. Tror att både Amy och Dia tyckte att det var en spännande promenad!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu börjar vardagen...

...och snart kommer kylan. Det verkar vara lite fram och tillbaka huruvida det ska snöa på fredag eller ej. Jag hoppas ju att det gör det, även om det blir krångligare för oss med flytten. 

 

För oss blir det inte direkt någon omställning av dygnsrytm, vi går sällan upp efter sju, halv åtta även om vi är lediga. Har mycket att göra med att Dia är så morgonpigg och väcker alla. Men det gör inte så mycket, för jag gillar att vara uppe tidigt. Morgonen är som mysigast innan det har ljusnat helt. 

 

Idag måste jag in till banken för att bestämma tid att skriva på lånet till nya gården. Roligare kan man ju ha. Men längtar verkligen till fredag, ska bli så spännande!

 

 

Dia smälter verkligen in i omgivningen!

 

Allra käraste syster

När jag känner mig ensam, nedstämd eller allmänt på dåligt humör, då ringer jag min syster. Jag gör det eftersom jag vet att jag kommer att må bättre av det. 

 

Idag var en sån dag. Vet inte var all deppighet kom ifrån. Kanske att det är sista dagen innan vardagen börjar, samtidigt som jag faktiskt har längtat efter vardagen. Men jag längtar inte efter DEN HÄR vardagen. All väntan på att få flytta. 

 

Så jag ringde Sara, min tvillingsyster. Och sedan kom vi överens om att jag skulle åka till henne, och vi skulle ta en promenad med hundarna. 

 

Det roliga är att gården dit vi ska flytta ligger nära där Sara bor. Nu tar det 45 min för mig att åka med bil till henne, men efter att vi flyttat kommer det att ta 10-12 minuter. Vilken skillnad! Så då kom jag ju på att vi kunde åka och titta på gården, eftersom Sara aldrig sett den. Så det gjorde vi, och sedan tog vi en sväng i det öppna landskapet runtomkring, där Dia fick springa lös. 

 

Jag var på mycket bättre humör när jag åkte hem...

 

 

 

 

 

"Jag gillar egentligen inte hundar, men..."

Satt och tänkte på att det är tur att vi har familj och vänner där hundarna är välkomna, för det är ju inte alls självklart! I själva verket så är varken min mamma, min pappa eller min syster särskilt förtjusta i hundar, men det har aldrig varit något problem med Amy och Dia. Faktum är att alla tre, till och med pappa, har sagt att de egentligen inte gillar hundar men att de tycker om mina (särskilt Amy eftersom Dia är lite tillbakadragen). När vi hälsar på mamma brukar hon gosa med Amy och säga att hon är jättefin. Och jag kan ju inget annat än att hålla med :)

 

Sambons familj är mer "hundmänniskor", de har ju haft hund sedan han var liten, och sambons syrra har också en hund. De var hundvakt till Amy när vi var i Spanien och det gick hur bra som helst. Annat blir det att försöka träna Dia att vara hos någon annan, om det ens är möjligt. Hon fick vara med sambons mamma lite i somras när vi åkte ut med båten. Det var kanske en kvart eller så, men det gick superbra. Jag har också tränat med att lämna henne ensam med min pappa och hans fru (som hon börjar känna sig ganska trygg med) korta stunder bara. Man får träna och se hur det går. Hon är ju väldigt beroende av oss, och det ligger i rasen. 

 

 

 

 

Lite kvällsbus

Dagen idag har varit fylld av promenader. Det känns som om jag skulle kunna gå hur mycket som helst! Misstänker att det är all jul- och nyårsmat och godis som gör att jag känner ett stort behov av att röra mig. 

 

Vi har varit ute i skogen på förmiddagen, i elljusspåret på eftermiddagen och ute på en promenad i mörkret nu på kvällen. 

 

Nu kör jag och Dia lite lek i vardagsrummet. Hon älskar sin nya leksak! Och hon har blivit mycket bättre på att inte bita i händer och så. Hon biter fortfarande, men gör det löst numera. Man får inga blåmärken längre, och hon släpper om man säger till.

 

 

 

 

 

 

Vom og hundemat

Nu är det dags att beställa hem mer färskfoder. Vi kör ju med Vom og Hundemat och det fungerar superbra! Både Amy och Dia har känsliga magar, men sedan vi började med detta så har båda två varit jättebra i magarna, och dessutom tycker de att det smakar gott! Så vi kan verkligen rekommendera det. Vi beställer i 5 kg korvar, så tycker inte att det blir särskilt dyrt heller.

 

 

På fredag...

...har de sagt att snön kommer! Det ät både bra och mindre bra. Kul om det blir snö tillslut. Det är så vackert med snö, och så vill jag ju börja köta med min kickspark. Mindre bra eftersom vi får nycklarna till nya gården på fredag, och att flytta saker när det är snö är ju förstås besvärligare än när det inte är snö. Väntar spänt i alla fall! Vi ska börja flytta över saker i alla fall, så får vi se när vi flyttar dit permanent. Är lite renoveringsbehov innan vi kan flytta in helt. 

 

Idag har vi hunnit vara ute i skogen, och sedan hälsat på sambons bror och hans fru. Vi åkte dit för att dricka lite kaffe, och åkte därifrån med en till bil! Brorsan hade en bil de skulle sälja, och undrade om inte vi ville köpa den. Och vi slog till, eftersom det är en liten Ford Ka, och drar mindre än hälften så mycket som vår Hyundai SUV. Det känns ofta ganska onödigt att åka runt i suven om man bara ska in och handla mjölk. 

 

Idag är det ju tråkväder igen, som det har varit alldeles för mycket den sista tiden! Så det blir nog till att packa inför flytten.

 

 

 

Aktiveringsleksak

Busig unghund och trasiga glasögon

Ja, så lyckades hon tillslut... Att tugga sönder mina prada glösögon för fyratusen kronor... Jag som alltid är noga med att lägga undan värdefulla saker, men det är svårt att till 100% lyckas med det. 

 

Måste köpa fler tuggleksaker till henne. Hon tröttnar ju så fort på dem, och då går hon på upptäcksfärd. Och se, där låg mina glasögon! Som tur är så använder jag dem inte så ofta, det är bara läsglasögon. Och det är ju sådant man får räkna med. Men man känner ändå lite... grrr....

 

 

 

Söta hundkuddar!

När jag gick och letade julklappar till syrran hittade jag de här ursöta kuddarna på chilli, och jag var bara tvungen att köpa två till henne eftersom hon älskar fransk bulldog! Och hon blev väldigt glad för dem. 

 

 

Dagen i bilder

Fika med tvillingsyster

 

Promenad med vovvarna

 

matlagning

 

Nu är det vinyl som gäller...

 

Medan hundarna slappar och är nöjda

 

 

Kvällsmys i soffan

Som ni säkert har märkt så gillar jag att fota vovvarna när de ligger och myser i soffan. Tyvärr är det ju ofta på kvällarna så det är svårt att få bra ljus. Skulle ju egentligen behöva stativ, men det går inte eftersom de rör sig hela tiden. Men det blir så mysiga bilder! 

 

Förutom att springa i skogen så tycks våra hundar älska att ligga och slappa i soffan om kvällarna, vilket passar oss bra efter aktiva dagar :) Till och med Dia, som har så mycket spring i benen annars, är riktigt duktig på att slappna av.

 

 

 

Tankar om det nya året

Nu har det ju blivit nytt år. Och jag har höga förväntningar, faktiskt. 2013 var inte mitt bästa år av flera anledningar. Därför har jag verkligen lovat mig själv att göra allt jag kan för att 2014 ska bli ett mycket bättre år! 

 

Jag hoppas verkligen att snön kommer, för jag har ju sett fram emot en hel vinter med en massa drag med min kicksprak. Annars blir det ju till att fortsätta träna med cykeln. 

 

Jag vill också komma iväg på en fjällsemester, så vi ska försöka få tid och råd med det. i sommar har vi pratat om att fjällvandra, vilket jag länge har sett fram emot att få göra.

 

Jag har också planerat att gå en vardagslydnadskurs med Dia nu, eftersom det inte blev av när hon var mindre på grund av hennes skygghet. Jag vill också gå spårkurs med Dia, och även med Amy. 

 

Angående Amy hoppas jag att hon kan finna glädje i draget och bli en mer tillfredställd hund. 

 

Vi har även planer på en liten valp, men det beror lite på situationen. 

 

I övrigt ska jag ta vara på de goda stunderna, se till att träffa de personer som betyder mycket för mig. Jag ska se till att ordna ett hem där jag trivs. Längtar så efter den där känslan när man stiger in genom dörren och känner lycka över att få vara hemma. 

 

 

 

 

 

 

Som katt och hund...

Stackars Karna har en beundrare. Dia börjar gny och vifta på svansen så fort hon ser katten. Men Karna är inte lika förtjust. Nu verkar hon dock ha vant sig lite, för nu vågar hon gå runt på golvet fastän Dia är i närheten. Förut har hon så fort som möjligt klättrat upp på närmaste skåp. Karna fyller 10 år i april, gamla katt! Men det märks inte, hon ser lika pigg ut som vanligt. 

 

Dia är ju väldigt snäll, hon vill bara nosa och hälsa. Men Karna försvarar sig och Dia får ofta en tass över ansiktet. Men Karna är också snäll, för hon använder inte klorna. 

 

Hur länge ska de hålla på så här? Amy däremot, hon bryr sig inte så mycket om Karna, och Karna bryr sig inte så mycket om Amy. Men de har ju levt ihop mycket längre tid. 

 

 

 

 

Nu är det inte långt kvar...

...innan vi får tillträde till vår nya gård! Den 10 januari får vi nycklarna i handen. Det är med blandade känslor. Ser verkligen fram emot att få sätta igång med flytten, samtidigt som det är en inre stress att vi fortfarande inte fått vårt hus sålt. Men sambon har pratat med mäklaren och han är inte alls orolig för att vi inte ska få det sålt. Vi har haft otur, och sedan kom julen och nyår. Vi får ta nya tag nu. Och som min älskade mamma säger till mig: det ordnar sig. På något sätt ordnar det sig. 

 

Så jag försöker fokusera på det positiva. Glädjen att få påbörja vårt nya liv på en gård. Det finns ju också en fördel med en snöfattig vinter om man ska hålla på och flytta. 

 

Våra planer inspirerar mig. Vi ska i alla fall skaffa höns! Och sedan blir det förmodligen fler hundar. Det är det som är det roligaste med att flytta till gård. Möjligheterna är så många. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

There and back again

Idag har vi spenderat många timmar i skogen tillsammans med sambons son. Vi har gått över en mil och varit ute i över tre timmar. Sonen är åtta år, så jag är mycket imponerad av honom! 

 

Vi stannade och grillade korv, men det var ganska kyligt i vinden när man inte rörde på sig. Vi kom precis tillbaka till bilen lagom till att skymningen föll. Nu ligger vi alla och vilar! 

 

Vi mötte många andra sällskap, så det var många som spenderade nyårsdagen i skogen. Bättre finns inte!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyårsafton

Igår tillbringade vi kvällen hos sambons familj. Det var mycket trevligt, och mycket god mat. Vi var ute när det började smälla strax innan tolvslaget. Dia och Amy var med oss ute. Amy stod stilla och hängde med huvudet och såg inte så bekväm ut med smällarna, men hon gjorde ingenting. Dia däremot blev rädd och sprang runt lite och försökte gömma sig. Jag tog in henne och Amy, tillsammans med sambons systers hund Spike. Så fort de kom in verkade de mycket lugnare, så det var skönt att de inte reagerade inomhus, trots att fyrverkerierna hördes tydligt ändå. Vi hade varit ute tidigare då det smällt lite på håll, och då hade ingen av hundarna reagerat. Men tror det blev för mycket på en gång, och för nära. 

 

Vi stannade inte så länge efter tolvslaget, både vi och hundarna var trötta och sov gott när vi kom hem.