Det ska gå undan. Det är väl därför jag gillar drag och agility. Jag gillar fart och fläkt! I helgen har det blivit mycket drag- och agilityträning. Det går väldigt mycket bättre med Dia och draget nu. Hon är inte rädd för cykeln längre och verkar ha fått lite bättre självförtroende. Men jag måste ha Amy med, annars blir hon fortfarande osäker. När Dia drar då tar hon i från tårna! Det är himla kul att köra med henne, för hon är stark som en oxe. Amy är lite segare, fast å andra sidan mer stabil. Men Dia har blivit mycket bättre på att lyssna på kommandon. Främst handlar det om att hon ska förstå att hon inte får busa med Amy när hon drar, hehe. Kan sluta illa. Hon blir busig när hon drar och jag tolkar det som att hon ändå har kul. Men hon verkar ha förstått det där nu. Jag måste köpa nya snören och linor, annars är det bara att köra på!

 

Och så agilityn. Wynee lär sig fort, vi lär oss tillsammans. Vi tar det i lugn takt, grundligt, eftersom vi båda är nybörjare. Men det är som om hon är född till det. Och nu börjar hon få upp farten också. Jag är på gång att anmäla oss till en kurs, men behöver träna henne mer i att vara bland andra hundar. Så länge tränar vi på tomten, och jag försöker vara nogrann med att lära in rätt från början. Men det är riktigt kul och det verkar Wynee också tycka.

 

Jag upplever fridfullhet när vi promenerar i skogen, jag och hundarna. Amy känns helt plötsligt som en väldigt glad hund. Lyhörd och busig. Det är lätt att träna henne just nu. Så det känns som om jag har hundarna på min sida just nu, vilket är en härlig känsla.

 

Wynee är ju för det mesta på min sida, och det blir allt bättre ju mer vi tränar tillsammans. Godismonstret lär jag att uppskatta bus och fysisk kontakt, så naturligt det bara kan bli, utan leksaker eller andra materiella belöningar.

 

Och Dia, hon har vaknat upp ur en dröm. Genombrottet var privattränarens tips om att inte ge henne mat ur skålen utan ur fickorna, Helt plötsligt söker hon kontakt med mig på ett helt annat sätt, och är numera intresserad av belöning. 

 

Det känns som om vi alla har vaknat upp, inte minst jag. Det klarnar. Och det handlar om inställning. Vi börjar hitta vår gemensamma väg, vi har blivit ett team och jag känner mig som en ledare.

 

 

 

Igår var det dags för hundpromenaden som jag och Sara går med hundarna varje fredag. Den här gången var Amy med igen. Jag hade satt på henne nosgrimman den här gången faktiskt, eftersom hon och Dia kan bli så otroligt starka tillsammans och det blir inte bra. Men det hade jag inte behövt då hon för det mesta gick jättefint igår. Vet inte varför, men hon var lugn och brydde sig inte alls mycket om de andra hundarna. Det är det som är så knepigt med Amy; att man aldrig vet vilket humör hon är på och hur hundmötena kommer att bli. Ibland bryr hon sig inte alls och ibland kan hon vara jätteuppspelt. 

 

Dia kändes också lugnare än de två tidigare gångerna. Sara som höll i henne sa att det till och med kändes som om hon tyckte det hela var lite spännande. Hon kändes mer nyfiken nu. 

 

Jag höll i Wynee eftersom hon känns som den som är mest krävande, samtidigt som hon är den som är lättast att få kontakt med. Hon är otroligt uppspelt i början, men lugnar sig mycket fortare nu. Vi kunde gå precis bakom de främmane hundarna tillslut utan att hon ville dra sig fram till dem. Hon gick mest och nosade. Men hur uppspelt hon än är går det alltid att få kontakt med henne, vilket är kul. Hon kommer när jag säger åt henne, hon sätter sig direkt när jag säger det och hon stannar kvar om jag säger det. Det är mest hennes stressnivå vi behöver jobba med. Men tror det beror mycket på att hon inte är så van vid andra hundar och hon tycker det är såååå spännande. 

 

Vi turades om att hålla Amy, som den här gången var lugnast av alla och skötte sig jättebra :) Vi tog en fika inne på cafét som vanligt efteråt. Det var två andra ekipage som också gjorde det och vi satt och pratade en stund. Jättenyttig träning för alla. Dia brukar lägga sig bakom stolen intill väggen där hon känner sig lite trygg, Amy brukar lägga sig på golvet och slappa medan Wynee har svårt att koppla av. Men hon var lugnare igår än de tidigare gångerna. Känns som om vi verkligen måste träna lite passivitet med henne, och caféet är ett jättebra tillfälle. 

 

Idag gick jag och Sara på en arrangerad hundpromenad i Uppsala med vovvarna. Det är Gunnars hund och katt som arrangerar hundpromenader varje fredag. Förra fredagen var första gången för den här terminen och idag var första gången jag har deltagit i något liknande. Och det var bara vi som var där, förutom ledaren och hennes hund. Men det gjorde inte så mycket, det var ganska bra så här första gången. 

 

I början var både Amy och Wynee väldigt livliga. Vi fick gå en bra bit bakom ledaren för att försöka få dem att lugna ner sig. Amy har jag ju tränat en del i hundmöten, men sedan vi flyttade ut på gården har det blivit mindre tyvärr, och hon faller tillbaka ibland. Wynee är rätt ovan vid andra hundar och tycker att det är jättespännande, så därför kändes det här som en jättebra träning för henne. Tyvärr eggar ju Amy upp henne mer, så det bästa vore att träna dem var och en för sig. 

 

Dia var den som var lugnast, men hon blir ju ofta det när man är inne i stan. Hon är ju nervös och stressad, så lugn är ju fel ord, men hon drar inte i kopplet och gör inga utfall.

 

Promenaden var på en timme och när vi kom tillbaka var det som om vi gick med tre helt andra hundar. På slutet kunde hundarna gå precis bakom den andra hunden utan att bry sig, och alla tre gick fint i kopplet och var lugna. Kändes jättebra! Så det här ska vi göra varje fredag har vi bestämt :) Hoppas det sluter upp fler ekipage bara. 

 

Efter promenaden bjöds det på kaffe och kaka. Hundarna var med inne på caféet och vi satt länge och pratade med fotografen som hade tagit bilder under promenaden. Mycket givande dag!

 

Det har blivit lättare att ge sig ut med Amy själv sedan Wynee kom till oss. Dia blir ju mindre stressad när Wynee är med än om hon blir själv. Det är bra träning för henne att vara utan Amy. Och det är bra för Amy att få lite ensamtid. Draget funkar för det mesta bra, men ibland har Amy inte verkat så sugen så då har jag vänt om. Men sist vi var ute gick det jättebra och hon sprang på bra. Det är kul att se henne när hon tycker att det är kul.

 

Jag har en hel del planer för mig och Wynee och det ska bli kul att komma igång. Bland annat skulle jag vilja prova att ställa ut henne. Ska kolla upp om hon kan få dispens eftersom hon är kuperad i USA. Hon är ju helt klart fin att titta på :)

 

Förutom utställning är det främst agility jag kommer att rikta in mig på, men det kommer att krävas lite jobb innan dess. Hon har inte fått så mycket träning i att vara bland andra hundar utan att engagera sig i dem, så det är något vi får jobba på inledningsvis. Jag ska nu till hösten anmäla mig till både hundmöteskurs samt vardagslydnad hade jag tänkt, för att komma igång. Jag känner ju henne inte så bra än och vet inte hur hon reagerar i olika situationer. Jag skulle även vilja gå kurs i spår. Tror hon kan vara riktigt bra på det. 

 

Det är det jag har tänkt börja med, så får man se efterhand hur långt man kommer :)

 

Dia gjorde mig väldigt glad idag. Vi var ute på fälten, där det brukar vara en del rådjur. Dia brukar ha lina på eftersom hon har rätt mycket jakt och lyssnar dåligt just nu. Och idag när vi kom gående stod det ett rådjur med två ungar och tittade på oss en bit bort. Dia fick också syn på dem och då var jag snabb att kalla på henne och ha hennes favoritleksak redo. Och hon valde att komma till mig och leka! Sedan tittade hon bort mot rådjuren igen, som hade börjat springa mot skogsbrynet. Jag kallade på henne igen, och hon valde igen att komma till mig och leka, trots att hon såg hur rådjuren sprang! Vilken jackpott! Det var överraskande och otroligt kul :)

 

Nu på eftermiddagen har vi varit mycket ute på gården och jag har passat på att öva mer inkallning med lek. Godis är ingenting hon uppskattar tillräckligt mycket, men leksaker is the shit!

 

Nu slappar vi och tar det lugnt efter all träning. 

 

Nu är vi hemma efter fyrtio minuters morgonpromenad. När man går på vägen utanför oss passerar man en kohage med ett gäng nyfikna kor. Jag brukar skvallerträna när vi går förbi hagen. Dia är väldigt nyfiken och vill gärna fram till korna, och Wynee kan skälla på dem. Förvånande nog är Amy den som bryr sig minst, men rådjur är väl mer hennes melodi :) 

 

Wynee och Amy svarar väldigt snabbt på skvallerträningen. Jag klickade varje gång de tittade på korna och de vände sig genast mot mig och fick godis. Wynee är snabb att fatta vad det går ut på. På vägen tillbaka gick Wynee och Amy och tittade på mig hela vägen förbi hagen och ägnade korna knappt en blick. Dia är lite svårare. Hon är inte intresserad av godis vilket gör att jag inte har ägnat så mycket tid åt klickerträning med henne. Jag höll henne i kort koppel och gjorde klart för henne att hon inte får göra någon ansats att springa fram till korna, och så får hon beröm när hon går fint vid sidan. 

 

Vi har ju börjat komma mer i ordning på övervåningen, och nu har jag börjat utnyttja de stora ytorna där. Vi har en grind i trappen så att man kan stänga mellan våningarna, vilket är smidigt när man ska träna en hund i taget. De har annars en tendens att störa varandra :) Och hundarna har verkligen börjat gilla övervåningen nu! Från att nästan inte ha velat följa med upp så trängs de nu om att få komma med mig upp, för de har väl förknippat den med att de får träna och leka.

 

En av de som är allra lyckligast är överraskande nog Amy. Hon blir överlycklig när hon får lite egentid på övervåningen och utför alla uppgifter med stor entusiasm. Jag kör mycket sökövningar med leksaker, det älskar hon. Även Wynee är sprudlande glad över tiden på övervåningen och hon verkar älska alla former av övningar. Dia däremot är inte lika intresserad av samarbete, hon vill mest busa med de andra eller leka med leksakerna. Jag försöker göra korta små övningar och använda leksaker som belöning, men jag märker att hon egentligen inte tycker att det är kul att träna. Tyvärr. 

 

Efter alla enskilda övningarna släpper jag upp allihop och då brukar de leka intensivt en kort tid, men sedan blir de trötta och lägger sig och vilar. Då blir det tv:n :)

 

Det är verkligen omväxlande väder nu. Ena dagen soligt och fantastiskt somrigt, andra dagen grått, regn och kallt. Det som är positivt med att det är lite sämre väder (om det inte spöregnar) är att man kan träna hundarna lite mer, eftersom det är alldeles för varmt för dem att träna under varma dagar. De blir dessutom väldigt slöa när det är varmt, båda två :)

 

Vi har börjat komma igång på allvar med dragträningen. Har börjat köra en runda då och då med cykel. Det är framför allt Amy som drar eftersom jag har tränat mer med henne, men jag håller på att träna grunderna med Dia. Och hon är faktiskt duktig! Hon är lite nervös för cyklarna fortfarande, men hon har fått springa lös bredvid när Amy drar, så att hon ska se att det inte är något farligt. 

 

När jag tränar grunderna med Dia så springer jag bakom. Hon har dragit cykeln också, men hon behöver mer träning eftersom hon inte riktigt har förstått att hon inte plötsligt kan tvärstanna eller hoppa ner i diket. Hon har lyckats få mig att krascha med cykeln :p Så idag har vi tränat ordentligt på kommandon och hon har verkligen gjort framsteg! Jag kör bara korta sträckor med henne medans det går bra. 

 

 

 

Jag har länge varit sugen på att köpa ett hundförarbälte då det känns som om det verkligen skulle underlätta mina promenader med vovvarna, särskilte eftersom Amy aldrig går lös och att det skulle vara skönt att ha händerna fria ibland. Så igår köpte jag ett bälte med plats för godis och mobiltelefon bland annat. Väldigt bra nu också när det blir sommar, då jag ofta har kläder utan fickor.

 

Tog en härlig sväng nu på morgonen med bältet och tränade med hundarna. Dia hade sele och lina och jag tränade lite extra inkallning med bus och godis. Hon tog faktiskt godisen nu. Amy var också mycket duktig och lyhörd. 

 

Som jag faktiskt hade hoppats så dök det upp ett par rådjur. Dia är ju sån att hon kan börja jaga, men avbryter sedan. Men hon blir ganska blockerad, så jag har bestämt att träna mycket på kommandot stanna. Så när rådjuren hoppade förbi oss och Dia hajade till så ropade jag stanna. Eftersom jag höll i linan tog det ganska snabbt stopp för Dia, som stod där och såg förvånad ut och tittade på mig. Jag började locka henne tillbaka, och faktiskt så kom hon springande och ville busa, först med mig och sen med Amy. Det tog lång tid för Amy att släppa blicken efter rådjuren, men tillslut lyckades jag få hennes uppmärksamhet och belönade med godis. För att göra allt ännu roligare kastade jag ut lite godis i gräset som de fick leta efter. 

 

Det var kul att se att Dia genast kom tillbaka när jag ropade, trots att rådjuren skuttade vidare. Så det är bara att träna på! På vägen hem hittade Dia en pinne som hon blev fäst vid, och jag och Amy tränade vidare på att gå fint i koppel och en massa kontaktövningar.

 

 

 

Dia är ju inne i en period då hon ibland lyssnar väldigt dåligt, plus att hennes jaktlust har ökat, så nu är det för det mesta koppel eller lina som gäller. Försöker skvallerträna lite med henne, men det är svårt eftersom hon fortfarande är rätt ointresserad av godis. Lek och bus funkerar ibland, men hon tröttnar fort. Har man gjort det en gång så funkar det inte lika bra nästa gång. Så det gäller verkligen att försöka variera träningen.

 

Amy är betydligt lättare på det sättet att hon älskar godis. Jag har börjat skvallerträna henne också när vi är ute, med klicker. Jag har ännu inte kört så mycket klicker med Dia eftersom hon inte går igång på godis och är allmänt väldigt svårmotiverad just nu. Så jag måste ju först hitta något som hon verkligen älskar innan jag börjar med klicker, annars kommer det inte fungera särskilt bra.

 

Det känns verkligen som om Dia växer till sig lite, sakta men säkert. Hon har helt plötsligt blivit förtjust i köttbullar, vilket jag utnyttjar när vi är ute och går. Vi tränade lite här borta vid grannens hundgård, och hon kunde till och med sitta och äta köttbullar samtidigt som grannhundarna skällde i bakgrunden. Det har hon verkligen inte kunnat förut. Kändes hur lyckat som helst! Hon har också blivit rätt lugn, går för det mesta bra i kopplet och lyssnar bättre än förut. Hon är fortfarande rätt svårmotiverad, men det gäller att hitta saker hon verkligen gillar. 

 

Amy utvecklas också till det bättre, men det är en sak som verkar helt omöjligt, och det är att få henne att gå bra i koppel. Har verkligen testat de flesta metoder! Nu tränar vi lite som videoklippet på härligahund.se, genom att stoppa henne när hon kommer förbi en. Amy verkar fungera så att ju längre fram i kopplet hon går, desto mer drar hon, så det kan vara en idé att lära henne att hon inte ska gå framför den som håller i kopplet. Får testa det och se hur det fungerar. Med Dia behöver man inte ha den regeln eftersom hon inte drar i kopplet. Hon kan dra ibland om hon känner någon riktigt spännande lukt, men vi är noga med att hon aldrig får dra sig fram. 

 

Träning träning...

 

Jag fortsätter att träna Dia i drag, och just nu tränar vi på att lära in kommandon ordentligt. Det finns ett litet problem... Dia är en liten tönttjej ibland! Om jag lämnar Amy hemma för att gå ut och träna med Dia, ja då blir hon nervös och vill bara hem. Jag försöker uppmuntra henne genom att busa och ha kul, men det biter inte riktigt. Så det är svårt att träna drag när hon bara vill hem.

 

Men jag gick en bit med henne först, så att vi inte var i närheten av huset, och sedan tränade jag lite. Gick väl sådär, men när vi sedan skulle träna på hemvägen gick det desto bättre! Oj vad hon drog :) Hon ville ju hem till Amy, så det var en riktig morot. Lilla haren :p Förhoppningsvis blir det bättre och bättre ju mer vi tränar henne utan Amy.

 

Igår var det fullt upp hela dagen. Jag och Sara tog en sväng inne i Uppsala med hundarna för att träna Dia. Det gick väl hyfsat, men det märks att det var ett tag sedan. Vi gick ner till ån där det inte är så mycket folk och satt där på en bänk så att hon fick möjlighet att ta in alla intryck. 

 

När vi kom hem körde jag lite spår med Amy och Dia. Amy är duktig, men Dia är lite svår eftersom hon inte är så förtjust i godis. Men har köpt en skinka som hon tycker rätt mycket om, så försöker få henne lite mer intresserad. 

 

När vi kom hem och hundarna sov passade jag på att fortsätta måla här hemma. Det är kul när man känner att det går framåt.

 

En annan sak också, tycker verkligen att min mobilkamera är crap! Har en sony xperia SP... Ska aldrig mer köpa sony. Den mobilen har inte gjort annat än att krångla sedan jag skaffade den. 

 

Kanske, förhoppningsvis, börjar Dias godissug återkomma. Jag var ute idag på vår dagliga långpromenad och hade fickorna fulla med godis för att träna följsamhet. Och Dia var faktiskt intresserad av godiset. Jag ska ju tillägga att jag idag hade extra gott godis, -lite köttbitar. Men det har inte spelat någon roll tidigare. Jag har kunnat vifta med en oxfilé framför nosen på henne och hon har inte brytt sig. Men idag kom hon springande när jag tränade Amy. Jättekul! Så jag kunde passa på att träna lite inkallning, och till och med att gå fot! Det är stora framsteg när det gäller Dia. 

 

Amy gick väldigt fint i kopplet också, misstänker att det var köttbitarnas förtjänst. Kanske får köra på extra gott godis ett tag för att väcka intresse, framför allt hos Dia. Känns som om det går framåt nu igen!

 

Fortsätter i  Eva Bodfädts tecken, har fått mycket bra tips av den boken. Jag tog en lång och solig promenad med hundarna där jag passade på att träna följsamhet, med Amy i koppel och Dia lös. Med Amy gjorde jag som jag påbörjat tidigare; springa och tvärnita, byta riktning och tempo ofta. Jag kan säga att hon nog som person har lite svårt med det här att vara följsam. Ibland när jag byter håll har hon nosen i skyn och vädrar något, och när jag byter håll följer hon tillslut motvilligt efter, fortfarande med nosen i vädret. Kul hund! :) Förhoppningsvis kan det ju göra henne lite mer följsam i alla fall, men mycket träning. 

 

Med Dia tränade jag följsamhet i princip på samma sätt, byta riktning ofta, samt gömma mig ibland när jag såg att hon var uppe i sin egen värld. Dia är ju så gullig, för när hon tittar upp och inser att jag är borta vänder hon tvärtom och rusar i ilfart för att leta reda på mig. 

 

Emellanåt lät jag dem busa lite och bara springa och nosa.

 

 

 

Idag på förmiddagen var jag hos Sara och färgade håret, eftersom vi inte har någon spegel och dusch inne i stora huset, och jag kände mig inte så sugen på att gå upp i lillstugan. Efter det har vi tagit en riktig träningspromenad med hundarna. Jag passade på när jag hade Sara till hjälp. Inspirerad av kontaktkontraktet testade jag en massa av Eva Bodfäldts tips om följsamhet.

 

Jag började med Amy och testade att springa och sedan tvärnita. Amy fungerar så att hon sätter av i full fart och så tar det tvärstopp när jag stannar. Då fick hon komma tillbaka till mig och fick belöning. Tanken är ju att hunden ska stanna innan kopplet sträcks. Jag gjorde detta många gånger, och bytte även håll. Det kändes som om hon faktiskt börjar sakta in lite, framför allt så gav det resultat genom att hon inte kastade sig ut i kopplet tillslut. Men tror man skulle behöva hålla på så länge innan det gav något varaktigt resultat. 

 

Provade samma sak med Dia, och det gick betydligt bättre. Det första hon gjorde när jag började springa var att titta upp på mig, ungefär som om hon tänkte "men matte, vad gör du för kul?" Hon stannade också betydligt snabbare än Amy. Det jag provade med Dia var också att jag och Sara bytte koppel när hon gick och nosade i marken, så att hon inte märkte det, och sedan vände jag och Amy riktning utan att säga någonting. Detta ska göra att hunden lär sig att hålla bättre koll på matte eller husse. Dia såg mycket förvånad ut när hon märkte att jag hade bytt riktning. Detta skulle dock inte fungera på Amy, tror jag. Hon bryr sig inte så mycket om vem som håller i kopplet, bara hon får gå och nosa. Men det gäller ju att inte ge upp. Få öva dessa saker en tid och se vilket resultat det ger. 

 

 

 

Idag har jag och Sara tränat drag med Dia. Jag ska försöka komma igång igen nu när det blir mindre och mindre jobb med gården. Idag fick Dia springa framför mig och jag hade linan runt midjan. Den riktiga linan är nerpackad så det fick bli ett koppel idag bara när vi tränade.

 

Det gick i alla fall jättebra! Jag trodde att Dia skulle vara väldigt ofokuserad och busig, men det var som om hon förstod vad hon skulle göra. Vi varvade promenaden med dragträning, och att hon fick springa lite lös. Sara sprang med Amy, men vi såg till att de var bakom oss så att Dia får träna på att springa för egen maskin, och som sagt så gick det mycket bättre än väntat. 

 

Blev bara en dålig, kort mobilinspelning, men mer väntar!

 

 

Nu har vi varit ute på en långpromenad. Mitt mål har varit att trötta ut hundarna, då de har verkat rätt rastlösa. Vi har tränat mycket under promenaden. Först tog vi en koppelpromenad längs vägen, och jag hade bestämt mig för att träna att inte dra i kopplet, framför allt med Amy. Jag stannade VARJE gång de drog. Kan säga att det tog rätt lång tid att förflytta sig, i alla fall i början. Varje gång Amy kom till min sida fick hon godis. Det funkade ganska bra faktiskt. Men det sätter sig liksom aldrig i ryggraden på henne. Jag har ju tränat henne i ett och ett halvt år nu. Snacka om att det ibland känns hopplöst.

 

Dia hade en av sina värsta dagar någonsin. Hon slet i kopplet och var helt hyper. Hon är ju van att vara lös mycket nu sedan vi flyttade, så det känns som om hon har fått svårare att gå fint i koppel. Därför jag går koppelpromenader ofta också. Hon har så sjukt mycket energi nu för tiden. Vi tränade ungefär 40 minuter och sedan gick jag tillbaka till "vår väg" där hon brukar vara lös. Jag släppte henne en stund för att hon skulle få springa av sig. Dia kör verkligen chicken race med Amy. Hon springer i full fart rakt mot Amy och vejar i allra sista stund. 

 

Men nu har vi tränat och busat och sprungit i två timmar, så nu hoppas jag på att de vilar en stund :)