Herregud, vilken hund! Att ha en varghund hemma är ett äventyr. Dia är verkligen ingen hund som "finner sig" i olika situationer. När jag skulle träna henne i att vara i hundgården så tog det några minuter bara innan hon grävt målmedvetet precis under dörren så att hon kunde sticka ut huvudet. Så nu måste vi ordna rör som går ner i marken. Under tiden har jag Amy och Dia i lillstugan medan jag är på jobbet, eftersom hon tuggar sönder allt i sin väg när hon blir stressad. I lillstugan har vi inrett sparsamt och där har hon bara leksaker och tuggben. 

 

Men... hon har ju kommit på att hon kan öppna fönstren. Det är fönster man öppnar nertill och skjuter ut. Det går bara att öppna dem en liten bit, så hon har inte tagit sig ut...förrän idag. När sambon kom hem efter jobbet sprang Dia lös på gården. Amy var kvar inne i lillstugan och vi kunde först inte förstå hur Dia tagit sig ut. Men hon måste ha PRESSAT sig ut genom glipan i fönstret. Hon är galen! Det är ju jobbigt att hon tycker att det är så jobbigt att bli lämnad att hon ska ta sig ut till varje pris. Och då är de inte ensamma särskilt länge. Så nu har husse fått skruva upp skivor för fönstren. 

 

Hon är alltså rätt krävande, lilla tjejen. Men samtidigt bjuder hon på mycket glädje och kärlek. På fredag är det dags för en ny privatlektion. Kommer bli spännande!

 

Den här helgen har varit extra aktiv, vilket har varit jättekul. Vi har varit mycket i skogen, samt på födelsedagsfika hos min syster vars sambo fyllde år. Vi har fått besök av Elin, hennes barn och sheltien Flash igår. Och idag har sambons systers man varit här med deras barn. 

 

Förutom alla besök så har jag tränat mycket agility med Wynee. Fortfarande på tomten, där jag håller på att bygga upp en enklare bana. Hon är verkligen duktig och lättlärd så det känns jättekul! Har inte fått till att fota det än, men det kommer. Jag har även kört drag med Amy i helgen och hon har varit väldigt taggad och duktig. Kul!

 

Här kommer en massa bilder från vackra skogen!

 

Nu är hundarna fredagsfina! De har fått varsin dusch. Ingen av dem gillar det speciellt mycket, men alla tre är duktiga och protesterar inte så värst mycket. Dia är så rolig för hon blir alltid så väldigt busig när hon har duschat, och var på Amy och Wynee jättemycket. De ville däremot inte busa utan var upptagna med att försöka slicka sig torra. Men efter en stund kom de också igång.

 

Livspusslet alltså... I alla fall inte utan att jag dagligen känner stress och dåligt samvete. Jag spenderar mornarna i skogen med hundarna, sedan åker jag iväg till jobbet. När jag kommer hem på eftermiddagen är det ut i skogen igen. 

 

Det är ju egentligen precis så jag vill leva och ha det, och egentligen är jag nöjd. Men det finns en faktor som gör att tillvaron fylls med stress istället för glädje. Den faktorn heter Amy. Ni som har följt bloggen ett tag vet att vi har kämpat med en del problem kring Amy. Det har vi gjort länge nu. Nu när vi har Dia och Wynee blir tyvärr problemen tydligare. 

 

Amy kan ju inte vara lös, vilket gör att när jag är i skogen med alla tre hundarna så får hon gå bredvid mig medan Dia och Wynee springer lösa och har kul. Och det märks att Amy blir frustrerad. Jag försöker aktivera henne på andra sätt, genom drag och annat. Men hon verkar inte vilja dra längre. Jag misstänker att det är hennes rygg. 

Hon verkar ärligt talat inte trivas så bra i flocken. Dia vill ju busa väldigt mycket och Amy busar ibland, men oftast verkar hon vilja gömma sig. Det känns faktiskt som om Amy skulle må bättre som ensamhund. Här kommer hon i kläm. 

 

Jag tränar inkallning otroligt mycket. Varje dag, på varje promenad. Jag varierar träningen hela tiden. Det går verkligen framåt när det gäller Dia och Wynee. Men Amy har en otroligt självständig natur och är väldigt svårlärd eller hur man ska uttrycka det. Dessutom får Amys beteende både Dia och Wynee att bli mer uppspelta/stressade, vilket gör att promenaderna med alla tre inte blir särskilt trevliga. 

 

Jag vill ju självklart ge alla hundarna allt som de behöver. Men just nu känns det inte som om jag kan ge Amy det hon behöver, för jag vet inte hur. Det handlar ju egentligen inte om att jag inte har tid, men det känns som om vi har fastnat i ett hörn. Jag vet inte vad jag ska erbjuda henne. Mer egentid kanske, och det är klart, där är ju tiden begränsad t ex innan jag ska iväg och jobba.

 

Jag älskar Amy och det skär i mitt hjärta när jag ser att hon inte mår så bra. Men det viktigaste för mig är att hon ska ha det bra, och just därför funderar jag över om vårt hem verkligen är det bästa...

 

Äntligen har svampen kommit! Och verkligen exploderat. Vi har varit ute mycket i skogen både idag och igår, och hittat massor av svamp. Helt fantastiskt! Igår hittade jag till och med gulingar.

 

Höst i all ära, men när de regnar så här är det inte så kul. Blir liksom inte lika trevligt att gå ut på långpromenader då. Förhoppningsvis lättar det under dagen. Jag som hade tänkt besöka en fin hundrastgård där de har satt upp en massa agilityhinder, men regnet satte stopp för det. Hundarna brukar inte vara så förtjusta i att vara ute i sånt här väder. I alla fall inte Amy och Wynee. Dia verkar inte ha problem med det. Så istället är vi inne nu och busar. Hoppas att det lättar lite när vi ska ta promenaden innan jag ska iväg till jobbet.

 

Igår var det dags för hundpromenaden som jag och Sara går med hundarna varje fredag. Den här gången var Amy med igen. Jag hade satt på henne nosgrimman den här gången faktiskt, eftersom hon och Dia kan bli så otroligt starka tillsammans och det blir inte bra. Men det hade jag inte behövt då hon för det mesta gick jättefint igår. Vet inte varför, men hon var lugn och brydde sig inte alls mycket om de andra hundarna. Det är det som är så knepigt med Amy; att man aldrig vet vilket humör hon är på och hur hundmötena kommer att bli. Ibland bryr hon sig inte alls och ibland kan hon vara jätteuppspelt. 

 

Dia kändes också lugnare än de två tidigare gångerna. Sara som höll i henne sa att det till och med kändes som om hon tyckte det hela var lite spännande. Hon kändes mer nyfiken nu. 

 

Jag höll i Wynee eftersom hon känns som den som är mest krävande, samtidigt som hon är den som är lättast att få kontakt med. Hon är otroligt uppspelt i början, men lugnar sig mycket fortare nu. Vi kunde gå precis bakom de främmane hundarna tillslut utan att hon ville dra sig fram till dem. Hon gick mest och nosade. Men hur uppspelt hon än är går det alltid att få kontakt med henne, vilket är kul. Hon kommer när jag säger åt henne, hon sätter sig direkt när jag säger det och hon stannar kvar om jag säger det. Det är mest hennes stressnivå vi behöver jobba med. Men tror det beror mycket på att hon inte är så van vid andra hundar och hon tycker det är såååå spännande. 

 

Vi turades om att hålla Amy, som den här gången var lugnast av alla och skötte sig jättebra :) Vi tog en fika inne på cafét som vanligt efteråt. Det var två andra ekipage som också gjorde det och vi satt och pratade en stund. Jättenyttig träning för alla. Dia brukar lägga sig bakom stolen intill väggen där hon känner sig lite trygg, Amy brukar lägga sig på golvet och slappa medan Wynee har svårt att koppla av. Men hon var lugnare igår än de tidigare gångerna. Känns som om vi verkligen måste träna lite passivitet med henne, och caféet är ett jättebra tillfälle. 

 

Vi har ju upplevt en tid då Dia varit väldigt distraherad, lyssnar dåligt och lite allmänt bångstyrig. Hon har varit väldigt ifrågasättande, så det har tagit mycket energi att hålla på regler och att vara konsekvent. Men sakta börjar det kanske vända... Jag har upplevt den senaste tiden att hon är lite lugnare, lyssnar lite bättre och framför allt är mer kontaktsökande. Hon har också börjat bli lite mer intresserad av godis igen, vilket är mycket skönt. Men det räcker inte med en liten torrfoderkula, och jag måste hela tiden komma på nya sätt att belöna då hon fort tröttnar. 

 

Det har blivit mycket inkallningsträning eftersom hon har lyssnat så dåligt och dessutom fått ett större jaktintresse. Vi har haft lina på ganska länge nu. Men hon är ju duktig på att hålla sig nära oss för det mesta. Framför allt använder jag linan när vi går på grusvägen utanför oss. Om jag går inne i skogen har jag inte alltid lina eftersom hon inte sticker då, och hon jagar inte när hon inser att hon kan tappa bort oss. 

 

Det jag tränar med nu är kattmat, för det älskar hon. Jag varvar med att ha hennes favorit pipleksak. Det funkar bra. Jag lär in kommanor HIT, som vi inte använder i något annat sammanhang. Och när hon vänder och kommer så springer vi och busar och hon får ibland godis och ibland leksak. Det roliga är att både Amy och Wynee, som oftast är med, ÄLSKAR den "leken". Så jag lär in alla tre samtidigt kan man säga. Amy och Wynee får också godis och leksak, och som sagt, de verkar tycka att det är riktigt roligt. 

 

Idag har vi varit ute lääänge i skogen. Helt underbart! Blev lite längre än jag tänkt mig också, eftersom jag upptäckte efter ett tag att jag hade tappat Wynees koppel någonstans, så vi fick gå tillbaka samma väg. Men vi hittade det :) Jag har upptäckt lite nya stigar här i skogen runt oss.