Igår var det dags för hundpromenaden som jag och Sara går med hundarna varje fredag. Den här gången var Amy med igen. Jag hade satt på henne nosgrimman den här gången faktiskt, eftersom hon och Dia kan bli så otroligt starka tillsammans och det blir inte bra. Men det hade jag inte behövt då hon för det mesta gick jättefint igår. Vet inte varför, men hon var lugn och brydde sig inte alls mycket om de andra hundarna. Det är det som är så knepigt med Amy; att man aldrig vet vilket humör hon är på och hur hundmötena kommer att bli. Ibland bryr hon sig inte alls och ibland kan hon vara jätteuppspelt. 

 

Dia kändes också lugnare än de två tidigare gångerna. Sara som höll i henne sa att det till och med kändes som om hon tyckte det hela var lite spännande. Hon kändes mer nyfiken nu. 

 

Jag höll i Wynee eftersom hon känns som den som är mest krävande, samtidigt som hon är den som är lättast att få kontakt med. Hon är otroligt uppspelt i början, men lugnar sig mycket fortare nu. Vi kunde gå precis bakom de främmane hundarna tillslut utan att hon ville dra sig fram till dem. Hon gick mest och nosade. Men hur uppspelt hon än är går det alltid att få kontakt med henne, vilket är kul. Hon kommer när jag säger åt henne, hon sätter sig direkt när jag säger det och hon stannar kvar om jag säger det. Det är mest hennes stressnivå vi behöver jobba med. Men tror det beror mycket på att hon inte är så van vid andra hundar och hon tycker det är såååå spännande. 

 

Vi turades om att hålla Amy, som den här gången var lugnast av alla och skötte sig jättebra :) Vi tog en fika inne på cafét som vanligt efteråt. Det var två andra ekipage som också gjorde det och vi satt och pratade en stund. Jättenyttig träning för alla. Dia brukar lägga sig bakom stolen intill väggen där hon känner sig lite trygg, Amy brukar lägga sig på golvet och slappa medan Wynee har svårt att koppla av. Men hon var lugnare igår än de tidigare gångerna. Känns som om vi verkligen måste träna lite passivitet med henne, och caféet är ett jättebra tillfälle.