I år blir det en lugn valborg. Jag och sambon har bestämt att vi ska vara hemma på gården och grilla. Kanske kommer vår granne över. Det har varit så mycket kring påsk att det känns skönt att ta det lugnt nu. 

 

Jag har i alla fall tagit en tur in till stan för att handla inför ikväll, och redan vid niotiden var det mycket folk ute, fullt med folk vid varje busshållsplats. Jag tog en promenad med hundarna i utkanten av stan där det inte var fullt så mycket folk. Det går bra när man är på väg bort från bilen, men ofta när man är på väg tillbaka börjar Dia dra i kopplet och bli jättenervös för att hon vill tillbaka till bilen. Även om man tar en annan väg så vet hon precis när vi börjar närma oss bilen :) Men jag är noga med att hon inte får dra i kopplet, även om hon är rädd. Då stannar jag och väntar tills hon lugnat ner sig, vilket brukar gå bra. Hon stressar bara upp sig ännu mer när hon drar. 

 

Nu är vi hemma och jag har aktiverat hundarna lite med en kartong, tidningspapper och köttbullar som jag gömde bland tidningspappret. Dia har ju börjat bli förtjust i godis igen vilket är kul. De fick sitta och invänta mitt varsågod, och sedan söka efter köttbullarna. Dia fattade genast vad det handlade om och letade väldigt noggrant. Jag hade nästan trott att hon skulle börja krafsa och slita i tidningspappret, men det gjorde hon inte, utan sökte målmedvetet efter köttbullarna. Amy däremot stod och tittade på mig som ett fån och verkade inte förstå grejen, fastän jag försökte hjälpa henne på traven. Hon lade sig ner och tittade på Dia istället. Jag som trodde att det skulle bli tvärtom :)

 

Det känns verkligen som om Dia växer till sig lite, sakta men säkert. Hon har helt plötsligt blivit förtjust i köttbullar, vilket jag utnyttjar när vi är ute och går. Vi tränade lite här borta vid grannens hundgård, och hon kunde till och med sitta och äta köttbullar samtidigt som grannhundarna skällde i bakgrunden. Det har hon verkligen inte kunnat förut. Kändes hur lyckat som helst! Hon har också blivit rätt lugn, går för det mesta bra i kopplet och lyssnar bättre än förut. Hon är fortfarande rätt svårmotiverad, men det gäller att hitta saker hon verkligen gillar. 

 

Amy utvecklas också till det bättre, men det är en sak som verkar helt omöjligt, och det är att få henne att gå bra i koppel. Har verkligen testat de flesta metoder! Nu tränar vi lite som videoklippet på härligahund.se, genom att stoppa henne när hon kommer förbi en. Amy verkar fungera så att ju längre fram i kopplet hon går, desto mer drar hon, så det kan vara en idé att lära henne att hon inte ska gå framför den som håller i kopplet. Får testa det och se hur det fungerar. Med Dia behöver man inte ha den regeln eftersom hon inte drar i kopplet. Hon kan dra ibland om hon känner någon riktigt spännande lukt, men vi är noga med att hon aldrig får dra sig fram. 

 

Träning träning...

 

Igår kväll var vi hos Mikaels föräldrar, där hans systers och brors familjer också hade samlats. Först bjöds det på grillning i solen och sedan var det dags för fotboll och brännboll. Jag satt på altanen med hundarna och var fotograf.

 

Det var en mysig kväll, men lite jobbigt att Dia är stressad när det är så mycket folk, trots att hon har träffat dessa människor regelbundet i nästan ett års tid. Det är ju en sak att hon är stressad på stan med en massa främlingar, men att hon ska behöva känna så med vår släkt som hon träffat så himla mycket, det känns inte bra. Och det går inte att lämna henne ensam hemma då hon tuggar en del på saker fortfarande när hon blir ensam. En hundgård måste vi ha, och vi spanar runt efter en bra nu. I ärlighetens namn har vi inte riktigt haft råd tidigare då vi haft mycket utgifter med flytten och renoveringen. Har varit väldigt mycket annat som pengarna ska gå till. Men nu ska vi verkligen ta och skaffa en! 

 

Å andra sidan är ju inte lösningen att lämna henne hemma hela tiden för att hon är rädd. Då kommer hon ju bara i ännu mer ovan och stressad vid folk. Så än så länge kämpar vi ju på och tränar henne och hoppas på att det ger resultat. För vi vill ju inte att hon ska behöva känna så här, det mår hon ju inte bra av. 

 

...med Dia. Hon känns helt plötsligt äldre. Jag trycker att hon har förändrats både till utseende och beteende den senaste tiden. Det är en positiv känsla jag har. 

 

Igår åkte vi upp till flygklubben igen, för att köra hem flygplanet till sambons pappa så att han kan hjälpa till att försöka laga det som är trasigt. Vi hade en helt fantastisk kväll igår, varmt och soligt, och vi satt utanför husvagnen med en öl medan hundarna roade sig i höggräset. Jag hade lite godis som jag slängde ut till dem att leta efter. Det var de väldigt engagerade i, till och med Dia. Det känns som om hon har blivit lite mer mottaglig för godis, vilket är kul. Är ju så mycket lättare att belöna henne då. 

 

Idag har Dia verkligen gjort mig imponerad! Vi har tagit en lång stadspromenad med Sara. Dia var hur lugn som helst, gick vid min sida, nosade och hade sig, trots att det var folk, bilar och cyklister runtomkring. Det var som en helt annan hund! Det har ju med hennes dagsform att göra, men det var verkligen peppande att se. Hon kan ju lilltjejen! Vi har tagit en härlig promenad här hemma i skogen nu på kvällen, där hon känner sig trygg. Det var hon värd.

 

Jag fortsätter att träna Dia i drag, och just nu tränar vi på att lära in kommandon ordentligt. Det finns ett litet problem... Dia är en liten tönttjej ibland! Om jag lämnar Amy hemma för att gå ut och träna med Dia, ja då blir hon nervös och vill bara hem. Jag försöker uppmuntra henne genom att busa och ha kul, men det biter inte riktigt. Så det är svårt att träna drag när hon bara vill hem.

 

Men jag gick en bit med henne först, så att vi inte var i närheten av huset, och sedan tränade jag lite. Gick väl sådär, men när vi sedan skulle träna på hemvägen gick det desto bättre! Oj vad hon drog :) Hon ville ju hem till Amy, så det var en riktig morot. Lilla haren :p Förhoppningsvis blir det bättre och bättre ju mer vi tränar henne utan Amy.

 

Jag måste erkänna att jag inte har väldigt mycket tid till att ägna åt datorn just nu. Så vad gör vi då? Går mycket i skogen. Helt fantastiskt vilket väder det har varit de senaste dagarna! Som sommar! Jag har kunnat gå i t-shirt på gården. Annars är det ju fortfarande mycket jobb med huset och gården. Jag försöker hinna med att träna lite drag, lite spår, men annars är det ganska mycket vardagslydnad som gäller i alla fall för Dias del, som är en rätt krävande hund just nu. Krävande på det sättet att hon är väldigt svårlärd, lättdistraherad och viljestark. Men har jobbat väldigt mycket med att få henne att gå fint i koppel, vilket verkligen har gett resultat. Med Amy gör jag som vanligt väldigt mycket kontaktövningar, eftersom det är det hon har svårt med; att lyssna i alla lägen. 

 

I övrigt känns det verkligen som om vi har hittat hem, allihop. Vi älskar den här gården.

 

Under påsken har det verkligen varit fullt upp. I fredags var vi ute i skogen igen och skulle grilla korv. Dessvärre började det regna lagom till att vi hade slagit oss ner vid grillplatsen. Men men, vi grillade på ändå :) På kvällen kom sambons föräldrar och vi åt lite påskmiddag. 

 

På lördagen åkte vi ut till min mamma och hennes sambos sommarstuga vid väddö, där det var en massa folk och en massa mat. Vi åkte hem sent på kvällen eftersom vi skulle få gäster till oss på söndagen. Då kom sambons släkt hit och vi grillade. 

 

Igår åkte jag och sambon en sväng upp till flygklubben. Flygplanet är trasigt så han försöker kluraut vad som är fel. Han lyckades inte hitta felet, så vi åkte hem istället, och åt middag hos hans föräldrar. 

 

Igår kväll när vi var hemma och allt var över var jag väldigt trött! Tror hundarna var det också.

 

Skärtorsdagen bjöd på en promenad i lunsen med pappa, hans fru och min halvsyster, samt Sara. Och så självklart Amy, Dia och Zelda. Fint väder även om det blåste en hel del. Men det blev lite korvgrillning. 

 

Min mamma har precis blivit pensionär. Igår fick jag besök av henne och min syster. Hon hade tagit med sig sallad till lunch och sedan tog vi en långpromenad med hundarna. Det var ju väldigt härligt väder igår, så eftermiddagsfikat tog vi ute på gården när vi var tillbaka från promenaden, och hundarna fick strosa omkring medan vi drack kaffe. Egentligen var mina planer att måla och jobba på huset, men det blev ju helt klart trevligare med lite besök!

 

Igår var det fullt upp hela dagen. Jag och Sara tog en sväng inne i Uppsala med hundarna för att träna Dia. Det gick väl hyfsat, men det märks att det var ett tag sedan. Vi gick ner till ån där det inte är så mycket folk och satt där på en bänk så att hon fick möjlighet att ta in alla intryck. 

 

När vi kom hem körde jag lite spår med Amy och Dia. Amy är duktig, men Dia är lite svår eftersom hon inte är så förtjust i godis. Men har köpt en skinka som hon tycker rätt mycket om, så försöker få henne lite mer intresserad. 

 

När vi kom hem och hundarna sov passade jag på att fortsätta måla här hemma. Det är kul när man känner att det går framåt.

 

En annan sak också, tycker verkligen att min mobilkamera är crap! Har en sony xperia SP... Ska aldrig mer köpa sony. Den mobilen har inte gjort annat än att krångla sedan jag skaffade den. 

 

Nu är det ombytta roller, Dia har blivit värre vid hundmöten medan Amy har blivit bättre. Jag har ju tränat mycket med Amy, så det känns riktigt kul att det har gett resultat. Nu kan vi gå förbi andra hundar och hon tittar på mig under hela mötet! 

 

Däremot Dia... Hon har böjat resa ragg och göra utfall, dock är hon inte aggressiv, utan tror hon är mest osäker. Tidigare har hon nästan gömt sig lite bakom mig, så det har inte varit något problem. Jag har varit noga med att aldrig låta henne hälsa på andra hundar på promenad och försökt vara lugn och inte göra någon affär av det. Tyvärr har hon väl påverkats mycket av hur Amy var förut.

 

Det svåra med det hela är ju att Dia är så svår att belöna just nu, då hon varken är intresserad av godis eller leksaker när vi är ute på promenad. Och hon blir väldigt låst när hon ser andra hundar, även om vi är på lååångt avstånd. Jag försöker hålla avstånd. Det jag gör nu är att lära henne att gå fint vid min sida, och det tränar vi in under lugna omständigheter. 

 

Idag lyckades jag faktiskt få lite kontakt med henne, hon tittade upp på mig och gjorde en ansats till att busa med mig. Det varade väldigt kort, men ändå, kändes som ett stort framsteg. Jag lyckades även få henne att sätta sig och lugna ner sig medan hundarna stod och skällde i sin hundgård. Jag ska bygga vidare på den lilla kontakt vi fick idag. Kanske hon kan bli mottaglig för belöningar.

 

Den här söndagen har vi verkligen förenat nytta med nöje. Vi har varit och storhandlat, gjort rent en stor frys som vi ska ha i pannrummet, tvättat en massa samt städat. Men vi har också tagit en lång och härlig skogspromenad som vi alla njöt av. Vi gick en ny väg som vi inte gått tidigare, så det var kul att utforska omgivningen. Jag tog äntligen med kameran också, har varit dålig på det på sista tiden, för har bara känt att jag velat bara gå och njuta.

 

Efter att ha tränat en del med hundarna, lite vardagslydnad med Dia, och lite tricks med Amy, så har de hittat till vår säng där de ligger och slappar. Själv har jag hittat till min kreativa hörna. Här sitter jag och dricker te, läser, skriver på datorn och tecknar, allt lite om vartannat. Älskar såna här kvällar!

 

Har tänkt på att jag har så lugna hundar. Båda två faktiskt. Visst kan de vara livliga och busa emellanåt, men efter träning eller promenader är de väldigt bra på att ta det lugnt. Nästan lite för bra. Ibland upplever jag att det är jag som är sugen på att träna mer, men att de ligger och sover :p Fast det är ju ofta skönt med lugna hundar, till exempel som en kväll som denna, då man vill ägna sig åt lite kreativitet.

 

Idag vaknade jag till snöfall. Inget vidare! Det har snöat till fram på eftermiddagen. Jag och Sara har varit på Ikea en sväng där jag har inhandlat badrumsskåp. Efter det tog vi en promenad inne i stan med hundarna i snöregnblasket. Svinkallt var det faktiskt! Amy verkade för en gångs skull vilja tillbaka till bilen. Men det var bra att få träna Dia lite. Måste komma igång med det igen, för om man inte tränar henne blir det värre igen. 

 

Men när jag var på väg hem upphörde snöandet och nu är det bar mark igen! Vi har varit ute lite på gården när vi kom hem och nu tar vi det lugnt hemma.

 

...på att det här verkligen är den där nystarten, den där början på någonting nytt, någonting bra. Sista tiden har jag kännt mig harmonisk i mig själv när jag befinner mig här på gården. Mörka minnen bleknar. Jag börjar förstå vad jag verkligen vill i mitt liv. För första gången känner jag ett inre lugn. 

 

Jag börjar forma mina drömmar. Jag börjar bygga upp en känsla av att ingenting är omöjligt. Och nu vet jag vad jag vill! Jag vet vad som får mig att må bra. 

 

 

Vilka hemska dagar det har varit, igår och idag. Regn och sviiinkallt. Amy verkar inte uppskatta vädret, Dia bryr sig inte alls. Idag började vi dagen med frukost hos Sara, jättemysigt! Vi tog en promenad i Järlåsa i det grå vädret och sen åkte vi hem. Sambons barn är här nu och jag, dottern och sambon har aktiverat hundarna med lite olika lekar inomhus. Framför allt Amy tycker det är väldigt roligt. Dia hänger på, men är inte så intresserad av godis, hon gillar bara att leka. :) Vi körde bland annat lite kul inkallningsträning genom att alla hade godis och ropade på Amy från olika rum så att hon fick springa mellan oss, och även leta lite. Perfekt för regniga dagar. 

 

Nu slappar vi...

 

 

 

Fick höra igår att det för några dagar sedan sprang runt en varg här i Vänge, och när jag tittar på bilden som togs så inser jag att det är precis bredvid vår väg. Den här gången är det inte någon av mina hundar som rymt! Tycker det både är faschinerande och lite kul men också läskigt, för jag har ingen önskan att stöta på en varg när jag är ute med hundarna. Så nu har jag gått med hundarna i koppel längsmed vägen. Vargen kan ju ha gått långt vid det här låget, men just nu har jag inte lust att gå själv i skogen här. :p

 

 

 

Utomhusarbetet fortsätter. Vi håller på att röja bort allt bråte och ska fixa till vår rastgård lite. Igår var vi hundvakt åt Zelda, pappas tervueren. Det gick jättebra. De lekte länge på gården och vi hann med två härliga promenader innan pappa hämtade henne på kvällen. Det är verkligen stor skillnad på henne och mina hundar när det kommer till läraktighet. Zelda är ju en vallhund, och det märks. Jag tränade henne lite för att aktivera henne och hon lär sig ju så otroligt mycket fortare än Amy och Dia, framför allt Amy. Dia är rätt lättärd, men hon är ju inne i en period då hon inte VILL lära sig något. Jag känner verkligen rätt ofta att jag saknar det där samspelet som man har med t ex Zelda. 

 

Igår var det en fantastisk dag. Vi var ute på gården i solen från klockan nio till halv fem. Vi fick besök av ett kompispar och deras två hundar, chihuahuan Eddie och bordercollien/australian shepherd Ettan. Sedan kom även sambons pappa som var hundvakt åt Spike, sambons syrras borderterrier. Så det blev en riktig hundträff. Det gick rätt lugn till även om det var så många hundar. De strövade runt här på gården och verkade trivas riktigt bra medan vi satt och fikade. Sedan blev det premiärgrillning till lunch. 

 

I går åkte vi upp till flygklubben igen. Var härligt väder och hundarna roade sig länge i höggräset bakom husvagnen. Och så blev det en härlig promenad vid vattnet. Tyvärr blev det inget flyga för sambon eftersom han har haft lite problem med planet. Så blir till att mecka lite mer...

 

Nu har vi börjat röja och ordna ute på gården. Det är ju en hel del som måste göras. Jag har gått runt med säckar och plockat skräp. Tänk att säljarna lämnade gården med en massa skräp, sopor och elskrot! Helt ofattbart. Men men, det kommer bli fint med lite arbete. (Eller ganska mycket). Hundarna var på gården igår när vi städade, Dia sprang runt lös och verkade ha jättekul, medan Amy grävde en massa gropar borta vid ladan. Ibland undrar jag om hon verkligen är en hund...?? :)

 

Kanske, förhoppningsvis, börjar Dias godissug återkomma. Jag var ute idag på vår dagliga långpromenad och hade fickorna fulla med godis för att träna följsamhet. Och Dia var faktiskt intresserad av godiset. Jag ska ju tillägga att jag idag hade extra gott godis, -lite köttbitar. Men det har inte spelat någon roll tidigare. Jag har kunnat vifta med en oxfilé framför nosen på henne och hon har inte brytt sig. Men idag kom hon springande när jag tränade Amy. Jättekul! Så jag kunde passa på att träna lite inkallning, och till och med att gå fot! Det är stora framsteg när det gäller Dia. 

 

Amy gick väldigt fint i kopplet också, misstänker att det var köttbitarnas förtjänst. Kanske får köra på extra gott godis ett tag för att väcka intresse, framför allt hos Dia. Känns som om det går framåt nu igen!

 

I går eftermiddag när sambon kom hem från jobbet hade han sina barn med sig. Vi var länge ute i trädgården och roade oss bland annat med att spela fotboll. Dia och Amy ville förstås också vara med. Det var en mycket rolig eftermiddag, såna som man borde ha fler av!

 

Fortsätter i  Eva Bodfädts tecken, har fått mycket bra tips av den boken. Jag tog en lång och solig promenad med hundarna där jag passade på att träna följsamhet, med Amy i koppel och Dia lös. Med Amy gjorde jag som jag påbörjat tidigare; springa och tvärnita, byta riktning och tempo ofta. Jag kan säga att hon nog som person har lite svårt med det här att vara följsam. Ibland när jag byter håll har hon nosen i skyn och vädrar något, och när jag byter håll följer hon tillslut motvilligt efter, fortfarande med nosen i vädret. Kul hund! :) Förhoppningsvis kan det ju göra henne lite mer följsam i alla fall, men mycket träning. 

 

Med Dia tränade jag följsamhet i princip på samma sätt, byta riktning ofta, samt gömma mig ibland när jag såg att hon var uppe i sin egen värld. Dia är ju så gullig, för när hon tittar upp och inser att jag är borta vänder hon tvärtom och rusar i ilfart för att leta reda på mig. 

 

Emellanåt lät jag dem busa lite och bara springa och nosa.

 

 

 

Det går verkligen upp och ner så här under unghundstiden. Ibland är Dia verkligen pain in the ---, men lika ofta (ännu oftare faktiskt) är hon ju faktiskt världens gulligaste! När hon är så där glad och busig så att man bara vill krama henne.

 

 

Dia är svår just nu. Inte för att hon är en livlig unghund, utan för att hon är mycket omotiverad när det gäller att träna och ta emot belöningar. Ibland kan hon ta en godisbit, men det är helt utan engagemang. Hon kan gå igång på leksaker, men tröttnar väldigt snabbt. det som fungerar bäst är fortfarande att busa med henne, men det fungerar bara om hon är på humör. 

 

Dessutom känns det som om det har gått lite tillbaka med hennes socialträning. Vi har haft så mycket med flytten och renoveringen att vi inte har hunnit ägna oss så mycket åt miljöträning. Dia är en hund som hela tiden måste tränas, annars går det tillbaka. Jag ska erkänna att det känns tungt ibland. Och jag har flera gånger funderat över vad som vore bäst för henne. Samtidigt är hon ju så glad och trygg när vi är hemma på gården, och när hon får springa i skogen. Men jag tycker synd om henne så fort man ska ta henne utanför hennes trygga lilla bubbla. 

 

Omotivationen inför träning hoppas jag bara är en unghundsfas. Hon var ju helt annorlunda när hon var yngre. Där är det bara att ha tålamod och försöka hitta sätt att motivera henne.