Sakta börjar jag hoppas...

...på att det här verkligen är den där nystarten, den där början på någonting nytt, någonting bra. Sista tiden har jag kännt mig harmonisk i mig själv när jag befinner mig här på gården. Mörka minnen bleknar. Jag börjar förstå vad jag verkligen vill i mitt liv. För första gången känner jag ett inre lugn. 

 

Jag börjar forma mina drömmar. Jag börjar bygga upp en känsla av att ingenting är omöjligt. Och nu vet jag vad jag vill! Jag vet vad som får mig att må bra. 

 

Och du kan ta min hand och med ens vet jag att du känner samma sak. 

 

 

 

 

 

Härligt när man börjar hitta sej själv.
Kram

härligt! så befriande när man finner sitt inre lugn och vet vad man vill. :) Just nu känner jag tyvärr inte mitt inre lugn men det kommer komma tillbaka, sen är jag ganska säker på vad jag vill och behöver :)