Lite nyårsdrag!

Idag har vi tränat lite drag med Amy och Dia. Det var jag och sambons dotter som var ute. Det var första gången som dottern var med och hon tyckte det var jättekul.

 

Och jag måste säga att Dia redan är bättre än Amy! Hon drar med mycket större entusiasm. Amy verkar mest undra varför hon ska behöva dra överhuvudtaget. Hon drar, men det känns mest som om hon gör det för att hon måste. Jag hoppas på att hon finner en större glädje i det snart. 

 

Men en eloge till Dia alltså, vilken styrka hon har!

 

 

 

 

 

Gott nytt år!

 

 

Under the sun where we belong

Äntligen lite sol! Vi har precis kommit hem från en underbar promenad i skogen. Vi var ute och gick i en och en halv timme och passerade både ödsliga stugor och sjön under EA:an. Och det blir så mycket roligare att fota när det är bra ljus ute. Det är också kul att experimentera lite med alla färger som uppstår. Det låg ett tunt lager med vacker frost över marken och det blir så vackert ljus då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Året som gått

 

 

 

Melissa blev ett år. Saknar den katten! Hon bor numera hos min syster eftersom vår andra katt inte accepterade henne riktigt. Hon har det mycket bättre hos min syster vilket gör mig glad!

 

Amy hämtade vi hem i november, så vintern 2013 var hon ny hos oss. En massa härlig snö och vinterpromenader minns jag från den tiden!

 

Jag och Sara tar fram en massa nya linnen i vårt företag, minns det som ett inspirerande år!

 

 

 

I april åkte jag och sambon på en härlig resa till Nerja i Spanien, minns framför allt vår långa vandring i bergen som blev lite längre än vi tänkt då det visade sig att vi hade gått fel!

 

 

I maj kom lilla Dia hem till oss! Tjejen som tagit oss med storm!

 

 

 

 

Sommaren minns jag som bra! Många härliga soldagar vid kusten och vid husvagnen.

 

 

I oktober köpte vi vår nya gård, som vi flyttar till i januari!

 

 

Hösten har gått otroligt fort, och har präglats av en massa härliga skogspromenader! Men också en stark längtan efter snö! Framför allt har hösten varit en lång väntan på att få flytta och börja vårt nya liv. Jag har haft lite svårt att leva i nuet. Det är när jag är i skogen med hundarna som jag gör det. 

 

Året har bestått av både positiva och negativa händelser, men nu ser vi fram emot ett spännande och ännu bättre 2014!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stadsbesök

Idag har vi haft en dag i stan, jag och syster. Jag var tvungen att åka och lämna igen en mobiltelefon eftersom den jag använder inte går att ladda. Den jag använder har jag lånat av sambon då min riktiga mobil är inne på service eftersom den inte går att ladda... Ironiskt! Jag fick i alla fall tillbaka pengarna, så då gick jag och köpte en billig samsung galaxy att ha tills vidare. Så less på telefoner som krånglar!!

 

Först gick vi en promenad i parken, och sedan blev det lunch på barista, som vanligt. Efter att ha vistats ett tag på gränby centrum tog vi bilen ner till centrum och gick med hundarna på stan. Kändes som om Dia var redo att ta det steget, det var jättebra träning för henne! Och vad bra det gick. Hon var ju spänd och såg sig om hela tiden, men det går inte att jämföra med hur hon var förut. 

 

 

 

 

Lite fler bilder från skogen...

Idag ska jag iväg och träffa syrran igen! Mikael ska iväg på något jippo med hans familj och jag valde att vara med syster och hundarna :) Bjuder på lite fler skogsbilder så länge!

 

 

 

Oändligt med energi!

Idag blev det äntligen ut i skogen, vandring och korvgrillning! Vi har varit ute i flera timmar och nu ligger både barnen och hundarna och sover :) Amy fick bära klövjeväska med mycket lätt packning, för att vänja sig. 

 

Det är helt otroligt hur mycket energi Dia har. Den tar aldrig slut. Hon har sprungit, busat och hoppat oavbrutet i några timmar. Hon vilar aldrig, inte förrän hon kommer hem. Det är fantastiskt att se!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kväll med hobbit och morgon med härliga hund

Jag erkänner, jag är en person som älskar fantasy, sagor skräck och sånt där. Igår kväll myste vi framför Hobbit. Jag och syster pratade om att gå på bio ikväll och se andra filmen.

 

Nu är det tidig morgon och jag läser senaste härliga hund. Jag älskar att läsa allting, från brott och straff till simpla tidningar. Det ger mig ro. 

 

Hundarna då.. vi var faktiskt uppe innan Dia idag. De verkar lite småsega. Förhoppningsvis blir det långpromenad och korvgrilllning idag istället, eftersom det inte blev igår. Skulle inte regna idag enligt SMHI. 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken tråkdag...

Skitväder! Vi hade egentligen tänkt ta en sväng i skogen och grilla korv med sambons barn, men det är ju ihållande regn, så vi får ta det en annan dag. Istället tog sambon bilen och passade på att åka och byta olja. Kul värre :p 

 

Jag sitter och försöker skriva lite på boken medan hundarna vilar. De verkar fortfarande vara trötta efter allt julstök. Jag bläddrar också i två julklappar jag fick. Av min syster fick jag en fotobok, jätteroligt! Av min pappa fick jag en tjock och härlig bok om hundar. Av pappa fick jag även ett bidrag till ett nytt objektiv till kameran, så nu blir det till att leta efter något bra!

 

Får ta det lugnt en stund och sedan klä på mig för att ta en sväng med hundarna, och trotsa vädret. De hade förresten besök av grannens hanhund nyss, som stod utanför vårt hus och tittade. Han måste ha känt av att Amy löper. Vi såg inte till grannen någonstans, och hunden, som heter Bamse. började springa ut på vägen. Sambon tog bilen och åkte till grannen för att se till så att han kom hem tryggt. 

 

 

 

 

 

Dia släpper loss i skogen

Idag blev det äntligen en härlig långpromenad i skogen efter all julhets. Igår var vi upptagna hela dagen med att fira jul hos min mamma och hennes sambo i deras stuga. 

 

Dia var helt överlycklig och sprang som en tok. Hon är verkligen en hund man blir glad av. Vilken livsglädje!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite fler julbilder

 

 

 

 

 

Trevligt kaos, men skönt att vara hemma

Nu är vi hemma efter att ha firat jul med sambons familj med alla barn. Det har varit väldigt trevligt, om än lite kaosartat som det gärna blir när barn är inblandade. Blir lite hetsigt när julklapparna ska delas ut, men då höll jag mig lite i bakgrunden. 

 

Amy och Dia har haft kul med barnen och bjudits på lite gott här och där. Dia gillar att ligga under bordet. Amy har då och då gått ut och lagt sig i hallen, tror att hon tycker att det är svalt och skönt där. Det har nämligen varit väldigt varmt i deras villa på grund av alla människor och tända ljus.

 

Nu är vi i alla fall hemma i lugnet, äter choklad och ser på Tomten är far till alla barnen.

 

 

 

 

 

Julaftonsmorgon

God Jul på er alla! Den här dagen började mycket bra. Sambon kom med min julklapp redan innan frukost: en kickspark! Det hade jag aldrig trott, och jag blev jätteglad! Nu är det bara snön som fattas.

 

 

Nyss var vi ute på en promenad i eljusspåret, och sedan tog vi en sväng i bostadsområdet bredvid, och tränade hundmöten. Dia gick i lina. 

 

Nu gör sambon julskinkan och senare bär det av till hans föräldrar. 

 

HOPPAS NI ALLA FÅR EN BRA JULAFTON!

 

 

 

 

Parkpromenad och julklappshysteri

Nu är jag hemma efter att ha tillbringat några timmar inne i stan. Jag och Sara började med en parkpromenad med hundarna, innan vi kastade oss in i julshoppingshysterin. Tänk att det är så många ändå som går och hysterishoppar sista dagen innan julafton. Jag ska ju inte säga någonting för jag är ju likadan. Men jag var inte ensam om att ha dålig planering. :) Men det gick bra, vi hittade våra presenter tillslut. Nu är det bara att ta det lugnt, slå in julklappar och hitta på något kul med hundarna. 

 

 

 

 

 

Dan före dopparedagen...

...ska jag spendera med syster Sara! Vi ska träffas i Uppsala, gå en promenad med hundarna, handla den allra sista julklappen och käka lunch. Ser fram emot det! 

 

Just nu är det en lugn och stilla morgon. När jag var ute med hundarna nyss såg det ut som om det var lite snöflingor i luften. Men jag har kollat på SMHI och det ska inte snöa, så här blir det ingen vit jul, tyvärr.

 

HOPPAS NI FÅR EN VIT JUL!

 

 

 

Vinyl och julklappsinslagning

Någonting jag och min sambo har gemensamt är att vi båda har musik som ett stort intresse, och då all möjlig typ av musik. Just nu är vi inne i en period då vi lyssnar mycket på vinyl. Det är både trevligt och ger bra ljudkvalitet! Ikväll har vi en myskväll med en massa musik och julklappsinslagning. Hundarna är också vana vid musik och brukar ligga i soffan och vila när vi slår på stereon :)

 

 

 

 

 

Besök hos släkten

Idag var vi en sväng till sambons syster och hennes familje eftersom hennes man fyllde år. Det var överraskande och kul att se hur Dia obrydd gick rakt in i köket där alla stod och minglade, och sedan gick runt för att nosa på alla. Det går verkligen framåt för henne. Många som har ceskoslovenský vlciak säger att rädslan för främlingar har gått över när hunden blir ett, ett och ett halvt år. Och Dia är ju snart ett år så det känns lite som om hon börjar få lite mer självförtroende. 

 

Hundarna tyckte det var jättekul att träffa Spike, familjens borderterrier. De lekte mycket i somras men nu var det ett tag sedan de sågs. De brukar alltid hålla ihop när de är tillsammans. 

 

Dia, Amy och Spike, håller alltid ihop!

 

 Amy och Spike

 

Dia och barnen

 

Dia känner sig numera trygg med tjocka släkten... 

 

...och tyckte att Spikes säng var skön

 

 

 

 

 

 

 

Dia 11 månader idag

Bara en månad kvar innan hon blir ett år! Tycker nog att hon har sin mest krävande period nu... Hon är väldigt ofokuserad och ointresserad av belöningar som godis och leksaker. Hon går fortfarande bra att ha lös, men när det kommer andra hundar kan hon bli väldigt intresserad och då krävs det ibland att vi springer åt motsatt håll för att hon inte ska springa fram till hundarna. Hon har inte varit så intresserad av andra främmande hundar förut, så det har kommit ganska plötsligt.

 

Dessutom är hon fortfarande ganska bitig av sig. Vi kom nyss hem från morgonpromenade som var rätt ansträngande. Hon hade minst sagt myror i byxorna och hoppade och bet. Jag gör som jag alltid gör; att ignorera henne när hon hoppar och bits, och belönar henne när hon slutar. Men jag kände att jag var tvungen att göra något mer överraskande, så tillslut morrade jag åt henne. Det gav verkligen effekt, hon slutade genast och såg undergiven ut, så då fick hon beröm. Sådant man kan ta till i nödfall :)

 

Ibland känns det som om man har och göra med ett vilddjur, men för det mesta är hon hur lugn och fin som helst. 

 

 

Drag i leran

Nu har vi precis kommit hem efter att ha tränat drag med både Amy och Dia. Det gick jättebra men det var regnigt och lerigt, kan jag säga! Fy för det här vädret! 

 

Först drog Amy och då sprang Dia lös framför vilket gick jättebra. Jag var lite rädd att Dia skulle leka med Amy hela tiden, men det försökte hon bara med ett par gånger i början, och när vi sa till så slutade hon. Kändes som om Amy började tycka det var lite kul också! 

 

Sedan testade vi med Dia framför cykeln för första gången, och det gick superbra! Jag sprang med Amy bredvid i början. Trodde Dia skulle vara lite rädd för cykeln, men det var hon inte, och hon tog i som tusan! 

 

Hade ju med mig systemkameran för ville ta lite fina bilder, men det regnade så pass mycket att jag kände att det inte var någon bra idé. Så det fick bli lite med mobilen istället. Blir ju så kassa bilder då tyvärr...

 

 

 

 

 

 

Som sagt, det regnade och var lerigt, men stannade vi hemma, nejdå... :p

 

För att jag älskar det här...

 

 

Happening in the Kitchen

Fredagskväll och matlagning. Det är tydligen en riktig happening i hundarnas värld. Sambons dotter var här också och alla skulle trängas i köket. Men tillslut lyckades vi få ihop en riktigt god middag. 

 

Idag på programmet står drag med Amy! Ser verkligen fram emot det. Vi ska åka till ett ställe där det är jättebra, inga bilar och en bred rak skogsväg. Ska även testa lite med Dia. Hon är fortfarande lite skeptisk till cykeln, men det går framåt ju mer man håller på. 

 

Amy ser hungrig ut

 

 

 

 

 

 

Lyckad träning

Nu har jag kommit hem efter att först ha tränat hundmöten och inkallning med hundarna, och sedan handlat julklapp till sambon samt mat till ikväll. Ikväll blir det bifteki, men vad sambon får i julklapp får jag avslöja efter julafton ifall han skulle kika in på bloggen :p

 

Det var i alla fall lyckad träning med hundarna! Blev tre hundmöten som vi kunde träna på. Den första gick väl sådär, jag hade kontakt med Amy och hon var jätteduktig, men sedan började Dia intressera sig, och då smittade det av sig på Amy. Men jag återfick kontakten snabbt med Amy, så det gick rätt bra ändå. Egentligen borde jag träna mer var för sig då de hetsar upp varandra. Andra och tredje mötet gick hur bra som helst. Amy satt och tittade på mig. Dia står mest och tittar och stannade kvar på platsen då jag sa åt henne. 

 

Jag tränade också mycket inkallning med lina med Dia, så att hon ska lära sig att hon verkligen måste komma på en gång. Hon kan ibland stå och titta och tveka lite, men tar man några bestämda steg mot henne så kommer hon på en gång. Hon får alltid en massa beröm när hon kommer. Dia är inne i en rätt svår period eftersom hon är väldigt ofokuserad. Dessutom är hon inte alls intresserad av godis eller leksaker när vi är ute. Det känns som om det är beröm och kel som är mest belönande för henne just nu. 

 

Kände mig i alla fall nöjd när jag satte mig i bilen och åkte. 

 

Hade ju med mig systemkameran och skulle ta lite fina bilder sen tänkte jag, men då hade jag ju glömt minneskortet i datorn. Klassiker! 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen helg!

Fredag idag och äntligen helg. Idag ska jag iväg och köpa julklapp till kära sambon. Det är ju nästan det svåraste! Killar är svåra och särskilt sambon då man vill att det ska vara personligt. Men jag har lite idéer. 

 

Innan jag åker in till stan tänkte jag ta en träningsrunda med hundarna, träna inkallning och hundmöten. Blir nog i Knivsta med spårlina för Dias del. 

 

Vid niotiden börjar hundarna vakna till liv och undra om det inte är dags att hitta på någonting. De är ju uppe redan vid 6 och vi tar en kissrunda, men sedan brukar de lägga sig och sova vidare. Dia brukar vakna till först och stå och titta ut genom fönstret, eller så ligger hon en stund och tittar på mig. 

 

 

 

Barndomsminnen...

...för mig är att se hur snön har lagt sig som en ram kring fönsterrutan. Det är tumvantar och snowjoggings. Det är att sitta i en bil i mörkret och vara på väg någonstans. Att betrakta den lysande instrumentbrädan. 

 

Barndomsminnen är att lyssna på The Looner med Gary Moore och vara på väg till fjällen. Att sitta i en snödriva och dricka varm choklad och äta en smörgås. 

 

Barndomsminnen är att klä granen och lyssna på Elvis Presley tillsammans med min mamma och min syster. Att baka pepparkakor och lussebullar till julmusik. 

 

Barndomsminnen är att hoppa i soffan till Vaya Con Dios låt Sally och att bygga kojor i vardagsrummet. Att sy mjukisdjur av gamla strumpor och att leka cirkus på den runda julgransmattan. 

 

Barndomsminnen är att se på julkalendern varje morgon och flytta tomten på tandpetaren ett steg längre upp på stegen. Att julpyssla. Att skicka julkort. Att känna doften av riktig gran och att sopa upp barr från golvet. Och självklart spänningen när man ser hur paketen kommer fram från sina gömmor och läggs under granen. Att slå in egna paket till hela familjen. 

 

Satt och tänkte på hur mycket mysigare julen var när man var barn. Allt det där är ju borta. Jag tänkte att man borde göra mer av det där. Kanske till och med hoppa i soffan till Sally. Vi har varit riktigt dåliga i år när det gäller att skapa julstämning. Tror det beror mycket på att vi snart ska flytta och att ingen av oss vill vara kvar i det här huset. Vi ska ju inte vara hemma på julen heller, så man har ingen att göra det fint för heller. 

 

Nästa jul planerar vi att ta tillbaka barndomskänslan. Vi ska fira jul på nya gården och bjuda in hela släkten, både på min och sambons sida, och sedan ha en dunderjul! Så vi sparar oss till dess :)

 

 

Ja vad ska man säga...

Lyckad shopping i alla fall. Nu är vi i princip klar med alla julklappar. Har en kvar till min pappa som jag ska köpa imorgon. 

 

Sen tog vi en långpromenad i skogen. Det var väldigt trevligt ungefär halva promenaden. Dia och Amy blev sedan väldigt busiga, och vi brukar, ibland, släppa Amy under väldigt kontrollerade former, för att hon ska kunna få busa lite med Dia. Så det gjorde vi nu. Och det gick jättebra i början. Jag hade både pipleksak och godis i fickan och hon kom glatt till mig varje gång jag ropade. Så släppte jag henne igen för att hon inte ska lära sig att hon blir kopplad när hon kommer till oss. 

 

Men helt plötsligt är det som att hon slår dövörat till, och kör nosen i backen och är på väg in i skogen. Dia följer efter. Vi ropar på Amy, men hon lyssnar inte. Vi fortsätter gå, för de brukar ju komma efter om vi går. Men det dröjer länge innan de kommer springande. Skitförbannad inombords välkomnar jag dem med öppna armar. Sedan får Amy koppel. Jag går därifrån och inser två saker; det går inte att släppa Amy ens under korta kontrollerade former, samt att vi måste träna mer på att lära Dia att komma till oss istället för att följa med Amy. När Dia är ensam lös lyssnar hon väldigt bra och sticker aldrig någonstans. Men hon följer Amy. Däremot tror jag att hon kommer tillbaka om Amy skulle dra långt. Så var det ju när de smet genom dörren hemma och Amy var borta en hel natt. Dia lämnade Amy och kom tillbaka rätt snabbt. 

 

Men men, gjort är gjort. Dia går ju att träna och lära. Men det känns sorgligt för Amys skull. Hon är ju husky, men också dåligt tränad av de tidigare ägarna. Vi får ha linan nästa gång. 

 

Sen så blir jag så less på det här vädret. Grått och tråkigt. Saknar snön!! Och det blir så tråkiga foton när det är sånt här väder också... Men det beror ju mycket på att jag vill fota med kort slutartid för att fånga hundarnas rörelser, och då blir det så mörka bilder. Jag måste spara till ett nytt objektiv!

 

 

 

Skogsbus och julshopping

Idag ska jag och sambon iväg och shoppa julklappar, de sista. Lär ju vara lagom med folk :p Vi hoppas på att bli klara lite i tid så att vi hinner spåra lite med Amy och Dia. Passa på medan han är ledig och det är ljust. Sen blir det nog en skogspromenad! Det tråkiga först (julshopping), det roliga sen (spår och promenad)!

 

HOPPAS NI FÅR EN BRA DAG!

 

 

 

 

 

Kreativ fika

Igår efter att jag tränat med hundarna inne i Knivsta åkte jag och plockade upp syster på hennes jobb. Sedan åkte vi mot gränby centrum. Där tog vi en lång och kreativ fika, diskuterade boken en massa, och fotade. Hade kunnat sitta hur länge som helst :)

 

 

 

På kvällen tog jag och sambon ett mysigt fika och tror det var någon som var väldigt sugen :)

 

 

 

 

 

Jag undrar varför...

...hundarna ligger så fint och väntar vid spisen.

 

 

 

 

Fy husse!!

 

 

 

 

 

Gula hund

Igår såg jag för första gången en hundägare som satt ett gult band på kopplet. Jag fick reda på det här med Gula Hund på facebook och tycker faktiskt att det är en bra idé. Det gäller ju bara att folk förstår signalen. Men jag gjorde ju det igår, och ökade avståndet till den hunden.

 

Eftersom jag har en hund som är försiktig och kan bli rädd förstår jag verkligen syftet med Gula Hund. Ibland har jag varit med om att folk har gått fram till mig och pratat med Dia, trots att de ser att hon blir jättestressad av det. I sådana situationer skulle jag ju egentligen inte behöva något gult band eftersom vilken idiot som helst kan se att Dia är stressad, och då handlar det mer om okunskap om hundar om man ändå ska hålla på och locka och prata. 

 

Allmänt är jag av den åsikten att det är mitt ansvar att se till att jag håller det avstånd jag behöver och jag kräver inte att omgivningen ska anpassa sig efter mig. MEN däremot är det ju schysst att ta hänsyn till andra om man ser att det är en hund som kanske behöver lite space. Man kan hålla lite avstånd om man har den möjligheten. 

 

När jag och Elin gick en promenad i Uppsala häromdagen mötte vi en man med en liten hund. Jag gick in på en liten stig vid sidan av för att träna med Amy. Jag hade godis och leksak och det fungerade väldigt bra. Mannen stannade och pratade lite med Elin. Fine. Jag stod och jobbade med att mina hundar skulle ha fokus på mig. Men när Elin fortsätter gå lite långsamt så står mannen kvar och låter sin hund stå och nosa. Fine, det hade inte varit några problem om jag hade kunnat gå vidare med det avstånd jag vill ha. Nu var det så att det var staket på båda sidor om stigen där jag stod, så den enda vägen för mig att fortsätta var att går tillbaka rakt mot mannen med hunden och passera dem. Och då tänkte jag faktiskt ser du inte att jag står här och jobbar med mina hundar för att jag inte vill att de ska hälsa på din hund, så varför står du kvar och blockerar vägen för mig bara för att din hund vill nosa? Där hade förmodligen ett gult band inte heller hjälpt. För det handlar ju lite om att kunna läsa av sin omgivning. 

 

Jag tycker att det är synd att det ska behövas ett gult band egentligen, man borde läsa av de hundar man möter och ta hänsyn ändå, men det är många som uppenbarligen inte tänker så. Så kanske ett gult band kan göra folk mer uppmärksamma. Det är ett enkelt sätt att kommunicera.

 

 

 

 

Månskenspromenad

Jag brukar ju klaga över att det blir mörkt så fort, men igår bestämde jag och sambon oss för att göra kvällspromenaden till någonting mysigt. Vi brukar annars åka in till Knivsta och gå i eljusspåret där det är upplyst, men igår klädde vi på oss, tog pannlampor och reflexväst och gick på en långpromenad i mörkret.

 

Vilket månsken det var! Var knappt så att vi behövde lamporna eftersom månen lyste upp på vägen. Det var fantastiskt härligt och jag kände mig så glad över att man kunde göra allt det här mörka till någonting positivt. Sen så hjälpte ju månskenet till :) 

 

 

 

 

Fram och tillbaka till Krylbo och sen lite drag

Vilken dag, helt slut! Jag fick i uppdrag att åka och hämta ett par högtalare i Krylbo som sambon köpt på tradera. Han kunde inte ta ledigt från jobbet. Vad gör man inte? Fram och tillbaka till Krylbo har vi åkt. Det tog bara fyra timmar och fyrtio minuter. Dessutom hade jag förlitat mig på min GPS på telefonen, och det ska jag aldrig mer göra! Den kunde ju inte ens hitta var jag var någonstans, var väl dålig täckning. Så jag fick titta på kartan och försöka lista ut var jag var, och sedan efter kartan på telefonen leta mig fram till rätt ställe. Men tillslut så! :)

 

När vi äntligen var hemma tog jag först en promenad med hundarna, och sedan tränade jag lite drag med Amy. Tyckte så synd om dem som behövt spendera dagen i bilen. Jag har också börjat vänja Dia vid cykeln, för vill kunna cykla med henne. Hon tycker cykeln är lite läskig, så vi tränar på att bara gå en liten promenad då jag leder cykeln, och det går framåt. :)

 

 

 

vad roligt man kan ha...

...när man har två tokiga hundar och en kamera. Igår kväll var jag där med kameran när hundarna busade och var allmänt roliga. Satt och skrattade åt många bilder när jag förde över dem till datorn. 

 

 

 

 

 

 

Min önskelista...

...i år består bara av lite dyrare prylar, så jag lär inte få någonting alls från den, hehe. Men det hindrar ju inte att jag har en önskelista. Så här ser den ut: 

 

 

 

Kickspark

 

 

 

 

Skaljacka

 

 

 Nytt objektiv till kameran

 

 

 

  Gore-tex kängor

 

 

Fast vissa saker är väl inte allt för dyra...Men men, blir glad för en bok också :p

 

Om att döma andra...

Någonting som gör mig riktigt less är människor som hela tiden ska döma andra. Hur man lever, klär sig, vad man jobbar med, hur många barn man har osv. Det tar aldrig slut.

 

Man ska liksom passa in i den här mallen; ha ett bra jobb, en fantastisk man, två snälla barn, ett fint hus, snygg bil och en labrador. Obs, det måste vara en labrador, eller golden. Absolut inte en varghund, för då måste man nog vara lite säregen. Och inte en amstaff, för då är man nog lite kriminell. Och man ska bara ha en hund, för vill man ha två, ja då är man nog lite fanatisk. För att inte tala om ifall man vill ha tre eller fyra... Oj, jag vill köpa ett hus som behöver renoveras! Var det verkligen så klokt? Och alla vet ju att man måste ta körkort precis när man fyller 18 år. Jag flyger i en liten flygmaskin uppe vid molnen. Men det är ju farligt!

 

Jag har mer och mer fått inställningen att vem är jag att döma andra? Låt männoiskor få vara som de är och göra det de vill. 

 

Kanske beror på att jag själv har svårt att passa in i den där mallen. Jag är svårflörtad när det gäller jobb och gör kanske inte alltid de klokaste valen. Och jag är inte så där måttfull heller, det jag gillar vill jag gärna ha mycket av! Dessutom är jag inte ett dugg intresserad av att skaffa barn, och då måste det ju vara något fel? Jag väljer kanske inte partner efter vad som skulle vara bäst för mig, jag väljer den jag älskar. Jag väljer inte de hundraser som kanske vore lättast i vardagen, jag väljer de jag älskar, de som kan ge mig ett spännande liv. 

 

Självklart händer det att jag dömer folk. Men framför allt dömer jag människor som är elaka och skadar andra människor eller djur. Och det är ok tycker jag. Man får inte vara precis hur man vill. Sen så kan jag ju inte förstå hur man kan sitta och titta på farmen och tycka att det är intressant. Men det är ju bara jag. Och sen tänker jag efter och inser att jag själv kan vara lika nördig eller trivial. Själv älskar jag ju Harry Potter och True Blood, för att inte tala om Dr Quinn. So what? Ibland är man intellektuell, ibland inte. 

 

Varför måste alla vara likadana?

 

 

 

Julshopping

Nu börjas det, all julshopping. Jag och Elin bestämde igår att vi skulle ses på gränby centrum idag för att låta hundarna leka i rastgården och sedan gå och shoppa julklappar. Och så blev det. Jag kan säga att det var grymt lerigt i rastgården, så vi var bara där en liten stund, och sedan gick vi en promenad i parken istället. 

 

Lunch i vanlig ordning, på barista igen, och sedan var det bara att knata runt i alla affärer. Men jag hade skrivit en lista innan, så det var skönt att veta vad jag skulle handla i alla fall. 

 

Det roligaste är i alla fall rastgården, och att sitta och äta lunch och prata. Sen har man det där jobbiga kvar. Men nu är mycket inhandlat i alla fall!

 

 

 

 

 

Kanske en liten till?

Det finns inte så många kennlar i Sverige som föder upp Ceskoslovenský Vlciak. Men nu ska en av dem förhoppningsvis få valpar i mitten av februari. Oj oj...Blir så otroligt sugen! Jag och sambon har ju pratat om att skaffa en till, men det ska ju vara rätt i tiden också. Men då blir ju valparna leveransklara någon gång i april, så det är ju en bit kvar, och vi har hunnit komma till ordning på nya gården. Då kommer det att finnas plats. 

 

Hur ska man kunna hålla sig borta??

 

Bild från google

 

 

Here She Comes...

Here she comes, here she comes
She's gonna cause a sensation now
And just between you and me
I think she'll soon have you temptation bound

 

 

 

 

Solsidan!

I vår familj gillar vi solsidan, så varje söndagkväll sitter vi alla bänkade, hundarna brukar också vara med. Tror kanske att de mer är intresserade av vårt sällskap än av solsidan. 

 

Måste ha blivit smutsig på benen när vi gick i skogen...

 Skitigt fönster efter Dias nos... :)

 

 

 

Tredje advent och det här med vänskap

Efter skogspromenader fick vi gäster. Min syster, min kompis Elin och Flash, samt en annan kompis, Anna. Sambon var iväg med sin son och tittade på kronhjortar medan jag och tjejerna fikade och hundarna busade. 

 

Det var flera år sedan jag träffade Anna, men ändå så märks det inte. Det känns som om det var igår vi sågs. Visst är det fantastiskt med såna människor? Vi pratade om det här med vänskap, och var överens om att det är mer värt att ha några få vänner som man står riktigt nära, en massor som man känner mer ytligt. Jag är den här individen som trivs bäst i små sällskap. 

 

När de avlägsnat sig har vi äntligen fått upp julljusstakarna hemma. Ja det är extremt sent, men det beror på att de har varit på vinden, och att luckan till vinden är trasig. Så man har behövt ta en stege och klättrat upp på taket för att komma in på vinden, vilket varken jag eller sambon haft riktigt ork att göra.

 

Men nu så! Äntligen får jag också känna lite julstämning här hemma. 

 

Hoppas alla ni andra får en trevlig Tredje Advent!

 

Dia har tjuvat lite jord från blomkrukan...

 

 

 

Underbara skog

Här är bilder från dagens härliga skogspromenad. Tyvärr gjorde vädret att det var väldigt dunkelt i skogen, så bilderna blev därefter. Trots vädret är det så himla härligt att bara få komma ut. Och det var inte bara jag som njöt :) 

 

 

 

 

 

Nu slappar vi...

...alla i hemmet. Hundarna är nöjda och vilar i soffan, vi lyssnar på Johnny Cash och tar det lugnt, och Karna har upptäckt att det är helt fantastiskt skönt att chilla i handfatet. 

 

HOPPAS ALLA NI ANDRA HAR EN TREVLIG LÖRDAGKVÄLL!

 

 

 

 

Stockholmsbesök och längtan till skogen

Har kommit tillbaka från stockholm med syrran. Vi har haft en jättetrevlig dag. På Kreatima köpte vi var sin wellplastväska att förvara alla teckningar i, jättepraktiskt! Nu ligger alla osorterade i en byrålåda. Inte lika praktiskt. 

 

 

 

Sambon hämtade upp mig på stationen i Knivsta, där möttes jag av två väldigt glada hundar. Det är inte ofta vi är ifrån varandra, jag och hundarna, hehe.

 

Sambon berättade att de hade tagit en långpromenad i lunsenskogen och jag kände att jag blev avundsjuk. Jag som precis haft en jättehärlig dag med syster. Knäpphuvud... Men det var längesedan jag verkligen var länge i skogen och då saknar jag det. Herregud, jag har verkligen förändrats. Förut älskade jag att vara i stan. Det gör jag nu med, men den här saknade efter skogen och naturen överraskar mig lite. Det har verkligen kommit i och med att man har två hundar som kräver det. Och jag älskar det...

 

 

Stockholm idag

Godmorgon! Idag ska jag och syster till Stockholm för att utnyttja ett presentkort på kreatima, som vi fick för länge sedan och som går ut den 18 december, så det är i grevens tid. Så hundarna får stanna hemma med husse. Var längesedan jag var i Stockholm (förutom hundmässa) så ska bli kul, är väl mycket folk bara :p

Träningsdag deluxe

Som vi har tränat idag! Vi började med att ta en promenad i centrum för att träna Dia, och det går så otroligt bra! Hennes flyktbeteende har nästan helt försvunnit, hon kan rycka till nu om hon blir överraskad, men hon försöker inte fly som tidigare. Och hon kan stå och nosa bredvid Amy medan det går gubbar med rullatorer förbi, och det är ett stort framsteg för att vara henne.

 

Passade på att samtidigt träna Amy i att gå fint i kopplet. Dels kör jag med att jag stannar varje gång hon drar och så får hon komma till mig. Så börjar vi gå igen. Tycker nog att det blir bättre och bättre. Jag belönade även med godis när hon tog kontakt med mig. 

 

Fick också tillfälle att träna hundmöten med Amy. Jag har börjat med att varje gång vi möter en hund så ser jag först till så att det är lite avstånd. Sedan ska Amy sitta och då får hon sin pipleksak och/eller godis. Det fungerar över förväntan! Jag som trodde att ingenting kunde vara mer spännande än den andra hunden, så fel jag hade... Det är därför jag ibland kan känna ett svagt svagt hopp om att någon gång i framtiden kunna ha henne lös. Men det är ett mycket svagt hopp.

 

Efter det tog vi bilen till rastgården i Uppsala. Till min glädje var den tom den här gången, vilket var bra eftersom jag hade tänkt träna lite inkallning med Amy. Vi har bestämt oss för att köra från början med henne och se hur det går. Så jag var utrustad med godis och pipleksak. Steg ett är att vi börjar med att belöna henne när hon spontant tar kontakt. Jag använder inga kommandon eller krav på att hon ska komma. Hon får springa runt som hon vill, men när hon kommer till mig blir det kul med godis och lek. Det fungerar faktiskt ganska bra, hon gillar godis och pipleksaken, så hon tog mycket kontakt med mig. Vi ska köra så ett tag, så att hon förknippar att komma till mig som någonting väldigt positivt, samt att det inte innebär att hon ska bli kopplad. 

 

När vi kom hem har jag tränat lite enkla övningar inomhus. Jag passade på eftersom Dia verkade på humör, och det är inte alltid hon är det. 

 

Skönt att få känna framgång.

 

 

 

 

Mina tankar går till...

...min mosters man som insjuknat snabbt i cancer, och till min moster och mina kusiner. Allt det här får mig att inse hur förgängligt allting är, och att allting bara ska ta slut en dag. Jag tänker mig in i situationen om min mamma eller pappa skulle bli sjuk. Man måste helt enkelt vara så himla glad så länge alla man älskar är friska och mår bra. 

 

De kan inte göra någonting för min morbror, det är bara att vänta. God jul... Min mamma är där uppe hos dem nu. 

 

Jag sitter och försöker koncentrera mig på att skriva på boken. Har min lilla anteckningsbok till hands. I den både skriver och tecknar jag, allting som kommer upp i huvudet. Ibland behöver man helt enkelt fly in i fantasins värld.

 

 

 

 

Lucia och julskinka

Idag är det ju luciadagen, och vi ska äta frukost med julskinka. Något som hundarna har blivit väldigt intresserade av! Älskar julen och allt mys!

 

 

 

Och så kom Molly...

Idag har vi haft en så där rolig dag inne i stan. Hundarna har träffat Flash och lekt i rastgården. Men fy vad isigt det var! Och blött och lerigt, så när vi kom hem var det in i en dusch som gällde. Men isen hindrade inte hundarna utan de sprang och lekte så att vatten och lera yrde om tassarna. 

 

Och så kom Molly, en fin tjej på 13 månader, blandning mellan labrador, vinthund och amstaff. Hur go och glad som helst, och hon och Dia verkade gilla varandra. 

 

Ett tag kom det även in en hanhund som sprang runt ett tag, vilket gäng! När hanhunden sedan gick med sin matte stod Amy och tittade länge efter honom, och sen var det som om hon blev deppig och inte ville leka mer... Tror hon blev lite kär där :p

 

Efter besöker i rastgården tog vi en promenad i parken, och därefter blev det lunch för mig och Elin. Och lite julklappsspaning. Usch, har inte köpt en enda julklapp, men det är i vanlig ordning då jag alltid är ute i sista stunden... Lilla Frida var med och var väldigt faschinerad av de stora nallarna inne på Åhléns. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jobba med rädd hund

Att ha en rädd hund innebär för oss att vi måste tänka på hur vi hanterar hennes rädsla och situationer som uppstår. En bit i träningen är hur man hanterar henne hemma eller hos andra när det är främlingar med i bilden. Det viktigaste är att de främmande personerna ignorerar henne, och inte lockar eller försöker närma sig på något sätt. De ska bara låta henne vara. Även vi som känner henne ska låta henne vara eftersom det kan vara stressande för henne att vi försöker locka henne till kontakt med andra människor. Att vistas bland främlingar ska kännas helt kravlöst för henne. 

 

Om hon efter ett tag börjar ta lite kontakt ska personen fortsätta ignorera henne, för annars är risken att hon blir skrämd om de skulle besvara kontakten. Det främmande personer kan göra är att slänga några godbitar på golvet, men detta utan att titta på hunden. 

 

Detta är någonting som tar tid, och det är viktigt att inte föröskta tvinga fram kontakt. Däremot har vi sett till att ofta åka och hälsa på folk och bjuda hem folk till oss, för att Dia ska vänja sig vid det. 

 

 

 

Det andra vi tränar är att Dia ska känna sig trygg med att gå promenader där det rör sig mycket människor, exempelvis inne i stan. Det vitkiga här är att inte ömka henne om hon blir rädd för någonting. Vi fortsätter bara gå och låtsas inte om hennes rädsla. Ömkar man hunden eller sätter sig på huk och klappar den så kan den uppleva att man själv är osäker och att man bekräftar att sitauationen är farlig. Det är vårat jobb att visa Dia att det inte är farligt. När hon tvekar inför någonting forsätter vi bara bestämt att gå och då brukar hon göra detsamma. 

 

Vi började med att gå i bostadsområden där det inte är allt för mycket folk, för det ska inte bli för mycket för henne. Hon ska känna att hon ändå klarar av det. Jag har gått med henne var och varannan dag för att göra det till en vana. Och efter hand går jag till områden där det är allt mer folk. 

 

Vissa säger att man kan använda godis för att avleda, och det är säkert bra om det funkar. Men för Dia har det inte funkat, då hon inte alls är intresserad av godis när hon är på spänn. Det har snarare känts som om man pressar henne om man håller på och lockar med godis. För oss har det fungerat bäst att bara promenera som om det vore det naturligaste i världen. 

 

Det är viktigt att komma ihåg att det finns bra dagar och dåliga dagar, och att träningen går upp och ner. Men i det stora hela kommer det alltid gå framåt om man bara själv är lugn och trygg. 

 

Ett annat tips är att ha sele på hunden, då halsband kan upplevas som stressande i sig. Det är ju säkert individuellt, men för oss har det fungerat mycket bra. Vi använder för tillfället en antidragsele då det gör att hon inte stressar upp sig själv genom att dra och slita i kopplet. Nu när det går allt bättre ska vi övergå till en vanlig sele. 

 

 

En tredje typ av träning handlar om att stärka hundens självförtroende rent allmänt. Det kan man till exempel göra genom spårövningar, balansövningar och dylikt som får hunden att bemästra utmaningar. Om man har flera hundar är det också viktigt att man går ensampromenader med den osäkra hunden, eftersom det också stärker självkänslan att bli mer självständig. Vi har varvat promenader med Amy samt med bara Dia. 

 

 

 

Tillslut vill jag bara berätta hur glada vi är att Dia nu börjar bli mer trygg och att den här träningen har hjälpt bra. Det är stor skillnad om man jämför med för några månader sedan. Hon kommer kanske aldrig bli en hund som glatt springer fram och hälsar på främlingar, men däremot kommer hon kunna bli mer trygg i sig själv och inte känna rädsla. 

Godmorgon sötnosar!

Slöa och busiga om vartannat. Idag ska vi iväg till hundrastgården i Uppsala och leka med Flash! 

 

Nu är ju snön borta igen, buhu.... Får väl ta fram cykeln sen och köra lite drag, enda positiva med att det blivit bar mark eftersom jag inte införskaffat någon kickspark än...

 

 

 

 

 

 

Att behöva vara för sig själv...

Jag är egentligen en person som har ett stort behov av mänsklig närhet. Har ju gnällt över att jag känner mig ensam om dagarna, och så när det är folk här så känner jag bara att jag vill dra mig undan, ta en promenad, bara hundarna och jag.

 

Men jag är en person som har behov av att få vara för mig själv. Att sitta och pyssla med mitt, läsa en bok, skriva eller bara vara. Att slippa prata eller behöva bete mig på något särskilt sätt. Det är skönt med hundarna; man har alltid en anledning att smita ut ett tag. 

 

Jag pratade med Elin om det här med att skaffa barn. Och det är väl det här behovet av att få vara ifred och göra det jag vill som gör att jag känner att jag inte vill ha barn. Inte just nu i alla fall. Samtidigt hörde jag ju på nyheterna att det är förenat med risker att skaffa barn redan efter trettio, så då ska man vara stressad över det också. Men det är inte så mycket att göra åt. Jag har engagemang i mycket annat och det är så jag vill ha det. For now.

 

 

 

Polaren Flash är kärlekskrank

Idag har jag och hundarna hälsat på Elin och Flash. Hennes barn var också hemma, så det var full rulle. Hunden Flash var som tokig i Dia, och sprang efter henne hela tiden. Imorse hittade jag några droppar blod på badrumsgolvet. Kan det vara så att hon löper?? Flash brukar vara på Dia, men inte alls som idag, han var helt tokig och juckade mot hennes ben så att man fick säga åt honom. Dia försökte nog köra med om jag ignorerar honom tröttnar han nog snart. Men han tröttnade aldrig. Dia verkar dock gilla honom lite i alla fall, för hon gick runt och slickade lite på honom i ansiktet. Dia har ju aldrig löpt förut så vitt vi vet, så i så fall skulle det vara första gången. Vi får väl avvakta och se...

 

Jag är väldigt glad över att jag har två så himla lugna och snälla hundar. Jag är helt trygg med dem runt barn, framför allt Amy. Dia är så pass ung att hon inte har så jättemycket erfarenhet av barn, men man ser att hon tycker de är spännande. Hon gick och slickade lilla frida på huvudet hela tiden :)

 

 

 

 

 

Hundar och människor

Jag är utbildad inom psykologi. Jag har en magisterexamen med psykologi som huvudämne och har jobbat med barnavårdsutredningar. Det gör jag inte längre, för det är bara för tungt. Ju mer jag ser av hur människor behandlar varandra desto mer uppgiven blir jag. Jag önskar att jag istället kunde känna kämparglöd och engagemang. Jag gjorde det förut, ett tag. Men när man inser hur svåra vissa saker är att förändra tappar man liksom hoppet. Men det känns så tragiskt när man slutar kämpa. Det finns dock många som fortsätter kämpa för mänskligheten, och jag beundrar dem alla. 

 

Jag vet inte om jag någonsin mer kommer kunna arbeta med människor som har problem. Det har tagit för hårt på mig, och jag inser nu vilken kraft och glädje mina hundar skänker mig. Djur är så fantastiska. De är inte giriga, elaka, cyniska eller hämndlystna. En hund är nöjd bara den får kärlek och någonting meningsfullt att göra. Människor måste hela tiden ha mer.

 

Så just nu, under en läkande tid, överger jag mänskligheten och ägnar mig åt de fyrbenta. De kan ge mig styrkan att komma tillbaka. 

 

 

Dias nya favorit

Igår köpte jag en ny leksak till Dia. Hon har en tendens att bita sönder alla leksaker väldigt fort, så det gäller att hänga med. Jag köpte en vanligt repknut och den var tydligen populär för hon lekte med den hela kvällen. 

 

 

 

 

 

Om att få gå vidare

Idag om en månad får vi tillträde till den nya gården. Det hade kunnat glädja mig något enormt eftersom en månad går rysligt fort. Men jag kan inte riktigt glädjas eftersom vi fortfarande inte fått huset sålt. Vi har ett par som är intresserade och vill komma och titta på det, så det är ju kul. Men vill ha ett fördömt jäkla vettigt bud! 

Jag kan avslöja att det hör huset är förenat med en del dåliga minnen. Det har vi väl alla? 

 

Jag och sambon var med om någonting tragiskt och mycket hemskt precis när vi hade träffats. Någonting som har påverkat både honom och mig något enormt. När vi sedan köpte det här huset skulle de bli bra, tänkte vi. Istället visade det sig att huset vi köpt hade en fuktskada i garagetaket som säljaren inte hade berättat om. Skadan var dold genom att man byggt på med ny isolering och skivor ovanpå. Oj vad vi har bråkat om det här, och kopplat in advokater och försäkringsbolag. Men det hamnar ändå alltid i vårt eget knä. Tillslut insåg vi att det tog mer energi att driva frågan än att bara strunta i det och gå vidare. Men det är svårt. Svårt att tänka att säljaren kommer undan med det, för i min värld behandlar man inte människor så.

 

Så först det tragiska och sedan huset... Så nu känner vi att vi vill gå vidare. Vi vill skapa vårt drömhem. De sista tre åren har varit tunga, men vi har kämpat.

 

Och vi är så nära nu, vår dröm. Men måste få sälja huset. Huset man ibland känner att det ligger en förbannelse över. Vi vill bara bli av med det. Så kan vi inte tillslut få gå vidare?

 

Idag har jag i alla fall gjort mycket roligt med hundarna. Gått inne i Knivsta, och sedan tog vi en långpromenad bredvid eljusspåret där Dia fick ha spårlina då jag tränade inkallning i bostadsområde med henne.

 

Efter det åkte jag och träffade älskade syster och vi tog en fika, pratade om vår bok, och skrattade. Det är sånt som gör att jag känner mig glad när jag sitter i bilen på väg hem.

 

 

 

 

 

Rastlös unghund

Herregud vilken morgon... Jag har varit sjukt trött och bara därför har Dia varit extra pigg och busig. Har dessutom varit ute två gången med hundarna, för först skulle hon ju kissa. Och när vi varit inne kanske tio minuter, då måste hon bajsa. Sedan har hon sprungit runt och busat, norpat böcker och filmer ur hyllorna och grävt i blomkrukan. Det har varit svårt att bara ligga och vila, för måste hela tiden hålla koll på henne. Har gett henne leksaker och aktiveringsleksaker med godis i, vilket fångar hennes uppmärksamhet ett tag. Men sedan går hon ut på jakt igen.

 

Hon närmar sig ju 11 månader och jag undrar lite om hon inte ska sluta tugga på saker snart? Jag tycker att vi gör allt vi kan; avleder, ser till att hon har egna tuggleksaker och tuggben, håller saker undanplockade så mycket det går så att hon inte ska kunna tugga, samt säger ifrån när hon är på väg att ta någonting. Vad mer kan man göra? Tycker att jag aktiverar henne och vi har mycket utomhusaktiviteter. Men hon är inne i en lite svår period. Det är svårt att träna med henne då hon är ganska ofokuserad. Att leka och busa brukar dock gå bra. 

 

Men det går ju olika snabbt för olika hundar när det gäller det mesta; rumsrenhet, bitande, social- och miljöträning. Dia är ganska sen av sig när det gäller alla de här sakerna. Det kan också vara lite så med rasen, att det tar lite längre tid att "vardagsträna" dem än andra hundraser. Så det får man ha i åtanke och ha tålamod med. Är väldigt glad för att hon är helt rumsren nu i alla fall, det har ju också varit lite slitigt och tagit tid. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mål för 2014

Nu närma sig julen och allt det där med stormsteg, och innan jag vet ordet av kommer det att vara nytt år. Funderar ganska mycket på vad jag har för mål för nästa år. Jag gillar att sätta upp mål, då har man något konkret att jobba mot. Dia fyller ett år i januari, stora tjejen! 

 

Först och främst ska vi skaffa en kickspark så att vi kan börja på allvar med draget, hade ju precis kommit igång med cykeln då snön kom :p Men det får bli efter jul då vi nu måste lägga våra pengar på en massa mat och julklappar och sådant. 

 

Jag planerar också att gå kurser med Dia, nu när hennes skygghet börjar avta. Hade tänkt börja med någon form av vardagslydnadskurs som introduktion. Det vore också kul att gå någon spårkurs med henne, det skulle hon nog gilla. Vi planerar också att gå kurser med Amy. Det skulle vara bra att gå någon kurs med inriktning på kontakt och fokus, samt det här med jaktlusten. Hennes jaktintresse är jag tveksam till om det går att få bukt med, men det betyder ju inte att man inte kan försöka. 

 

Vi kommer ju att flytta till gården i januari också, så ett mäl är att ordna så att jag verkligen trivs. Har haft ganska svårt att trivas där vi bor nu, och det är inte kul. Det är viktigt för mig att verkligen trivas hemma. 

 

Hur som helst så ser jag verkligen fram emot 2014!

 

 

 

 

 

Sista gången i Storvik...

...för det här året. Jag och sambon åkte upp för att ta ner förtältet till husvagnen (bättre sent än aldrig). Hade ju varit lite mer praktiskt om vi hade gjort det innan snön kom, men men. Det gick tillslut i alla fall, även om det var ganska fysiskt ansträngande. 

 

Hundarna verkade i alla fall glada över att få komma dit och sprang och busade i snön hur länge som helst. 

 

Trist bara att det hann bli mörkt innan vi kom hem. Älskar vintern men gillar verkligen inte att det blir mörkt så fort! Det vänder ju snart och går mot ljusare tider. 

 

 

 

 

 

 

 

Med mössa inomhus...

Att bo i hus är inte alltid bekvämt. När jag vaknar är det ibland så kallt att jag går runt med mössa inomhus. Men det gör egentligen inte så mycket, blir ju varmt och skönt. En kopp te gör också susen. Ibland kan det nästan vara mysigt att det är kallt och man sitter där med mössa och kofta och en kopp te. Eller så kanske det är jag som är knäpp?

 

Sitter här och funderar över varför man bloggar egentligen. Man får nog olika svar beroende på vem man frågar, så jag funderade över varför jag själv gör det. Tror det handlar om intresset för att skriva. Jag älskar att skriva och formulera känslor och tankar i ord. Som jag nämnt tidigare skriver ju jag och min syster böcker också, och har gjort det sedan vi var barn. Jag är också en person som skrivit dagbok i hela mitt liv.

 

Att blogga är egentligen som att skriva dagbok för mig. Och det roligaste är kombinationen av text och bilder. Sen är det ju en bonus om folk läser bloggen och kommer med kommentarer. Då skriver man ju inte enbart för sig själv. 

 

 

 

Lördagkvällen

Har haft en händelserik och kul helg. I lördags var det ju Stockholm hundmässa, och på kvällen fyllde sambons pappa år, så då var det fest hemma hos dem. Hundarna var med, det är ju väldigt bra socialträning för Dia. Trots att det var mycket folk gick det jättebra. De flesta har hon ju träffat många gånger nu.

 

Amy är världens filbunke inne alltså, hon kan ligga och slappa hur länge som helst, och älskar när barnen kommer och gosar med henne. Det hon älskar allra mest är att bli kliad på magen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underbara snö!

Äntligen har det blivit vitt ute! Jag som har längtat så efter snön. Det enda jag saknar nu är en kickspark, är lite svårt att köra med cykeln nu... 

 

Idag åkte jag, sambon, sambons dotter och hundarna iväg till Uppsala på en julmarknad. Vi tog en sväng med hundarna där det var ganska mycket folk i rörelse, bra träning för Dia, och det gick jättebra! 

 

Julmarknaden var väl ingenting att hänga i julgranen direkt, tyvärr. Vi åkte hem och tog en  härlig skogspromenad med hundarna i snön. Dia är som tokig i snön! Hon springer runt och hoppar, och borrar ner nosen i snön. Hon tycker verkligen att det är jättekul med vinter!

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm Hundmässa

Idag blev det en liten sväng på Stockholm hundmässa med kompisen Elin. Trots vädret var det fullt med folk där. Vi gick direkt och tittade på de tjeckoslovakiska varghundarna som ställde ut. Var riktigt kul att se andra hundar, då jag hittills bara träffat Dia. Vad fina de är! Ingen av de som var där var skygga, vilket är självklart egentligen för annars hade de ju inte varit där. De var jättelugna och fina. Blev verkligen sugen på att ställa ut Dia, men som sagt så måste hon ju komma över sin rädsla först. Någon gång i framtiden kanske, vi hoppas :)

 

Vi gick även och tittade på alla stånd och hundbås och kollade en sväng på när malamuterna ställde ut. En kul och inspirerande dag i alla fall. 

 

 

 

Och så kom snön!

Jag och hundarna kom precis hem från en promenad i Knivsta, och mitt under vår promenad skulle ju snöstormen komma! Men vi hann faktiskt tillbaka till bilen innan det satte igång ordentligt. Storm och storm, det snöar och blåser lite. Ska bli gott med en kopp varmt te!

 

Känner mig så glad när det gäller Dia också för nu går det verkligen framåt med socialiseringen och miljöträningen. Jag har börjat gå i centrum med henne nu och det går hur bra som helst. Hon är ju fortfarande osäker och försiktig, men om man jämför med förut så har hon gjort jättestora framsteg. Hon har inte samma flyktbeteende, hon är mer avslappnad och intresserad av att lukta, hon drar inte i kopplet på grund av rädsla och hon blir inte helt till sig när vi kommer tillbaka till bilen och vill in så fort som möjligt. Idag hoppade hon till och med ur bilen igen efter det att hon hade hoppat in, och det skulle hon aldrig ha gjort förut. 

 

På grund av att det går så mycket bättre har jag tänkt att jag ska skaffa en vanlig sele åt henne, och så småningom sluta ha antidragselen. Men tror det är bra med sele, då halsband verkar stressa henne. Antidragselen har verkligen en lugnande effekt på henne. 

 

Jag blev otroligt stolt över henne på grund av att hon så strålande klarade av två moment under promenaden idag. Dels var det när vi stannade vid tågspåren för att vänta på tåget som skulle åka förbi, och hon stod alldeles lugn och väntade. Hon har egentligen aldrig varit nära tågen så jag visste inte hur hon skulle reagera. Det andra var när vi skulle gå genom tunneln under spåren och jag såg att det var en massa byggarbetare där, vilket jag inte visste. Men det kändes fel att vända om, för då kanske jag skulle bekräfta för Dia att det var en farlig situation, så  jag gick lugnt och bestämt mot tunneln. Hon var tveksam först, men när både jag och Amy bestämt gick på så följde hon efter utan att protestera. Hon var lite nervös för de stora arbetsklädda männen, men jag blev helt förvånad över hur bra det gick! Hade det varit för en månad sedan så hade hon fått panik. 

 

Det kommer nog att bli bra tillslut...

 

Snacka om att Dia har blivit stor! Nu står hon lite närmare kameran, men ändå...

 

På väg hem i snöyran...

 

 

 

 

 

 

När man har olika behov...

Jag är inne i en period då jag har stort behov av att aktivera mig, göra saker med hundarna och med sambon, komma ut i naturen, eller ja, egentligen vad som helst. Tyvärr är min sambo inne i en period då han har mycket på jobbet och är trött när han kommer hem. Kan verkligen vara svårt det här när behoven är så olika. Hur möts man? Jag som för det mesta är hemma om dagarna, vill ju ut, träffa folk och hitta på saker, och han som jobbar utomhus och träffar folk hela dagarna vill slappna av inne. 

 

Jag försöker ju hitta på saker hela tiden när jag är hemma, vara ute med hundarna, träna med dem osv, men det är väl mest den här mänskliga gemenskapen jag saknar, och det måste ju alla som jobbar hemifrån känna igen sig i. Det är tur att jag har till exempel Elin som är mammaledig och som också är hemma om dagarna, så att vi kan hitta på saker. Gårdagen var jättetrevlig! Och det känns jättekul att vi planerar att åka till Stockholm Hundmässa imorgon, hon och jag. 

 

Men det är ändå en livssituation som gör att man går och känner sig frustrerad. Som två pusselbitar som inte passar ihop. Det är verkligen uppskattat med hundarna, för det är de som fyller min vardag och gör det roligt. Målet med nästa år är också att jag ska komma igång med fler projekt, gå kurser med Dia och så vidare. Det gäller att själv ta tag i sin situation för ingen kommer ju att göra det åt en. 

 

 

 

 

Fredag och Stockholm Hundmässa imorgon!

Då var det fredag igen.. Tycker jag skriver det hela tiden! Är glad för det har nog löst sig så att jag åker med en kompis till Stockholm Hundmässa i morgon, vilket känns jätteroligt. Måste vara där till klockan nio då Ceskoslovenskhy vlciak ställer ut. Sen blir det väl bara till och gå runt och titta, tänkte höra på Fredrik Steen och Eva Bodfäldt. 

 

 

Tyvärr har vi ju inte vädergudarna på vår sida, och vi hade tänkt åka tåg dit, så hoppas att tågtrafiken flyter på som den ska...

 

Rastgård, bananpromenad och snö!

Idag åkte jag och träffade Elin vid Gränby centrum där hundarna fick leka i hundrastgården. Den här gången var vi ensamma där, förutom på slutet då det kom en tjej med en gigantisk mastiff-blandning. Hur lugn och snäll som helst. 

 

Hundarna verkade hur lyckliga som helst över att få springa runt och leka. Flash är lite försiktig, men försöker hänga med de lite större damerna. Härligast är det att se Amy, eftersom hon alltid är kopplad annars. 

 

 

 

Efter lek i rastgården gick vi en promenad i parken bakom. Det var lite pyssel med tre hundar och en barnvagn. Elin försökte mata lilla Frida med banan, vilket tog nästan hela promenaden då hon även skulle hålla koll på Flash som sprang framför vagnen hela tiden. Även Amy var ganska duktig på att sicksacka precis framför Elin och Frida. Känns däremot väldigt bra med Dia för trots att det var ganska mycket folk i rörelse var hon förvånansvärt lugn. 

 

 

 

 

Det hela avslutades med att jag och Elin tog en lunch på Barista, mycket trevligt ställe och god mat! Och när vi satt inne i värmen kom snön! Det bara yrde utanför fönstren, så när jag kom ut till bilen fick jag sopa av den. 

 

 

 

När vi kom hem tog vi en promenad och både Amy och Dia verkade väldigt faschinerade över snön, och skulle gå och slicka på den :)

 

 

 

 

 

 

Porträtt av Amy

Har börjat så smått på ett porträtt av Amy. Har länge tänkt att jag ska göra porträtt av hundarna, men har inte blivit av. Man har ju så mycket annat för sig också, så ibland har jag svårt att komma till ro och sätta mig och teckna. Men när jag väl gör det då kan jag sitta i flera timmar, och nästan glömma bort att äta lunch! 

 

 

 

Lugnet före stormen...

...skulle det vara idag enligt nyheterna, för imorgon drar snökaoset in! Och jag som har gått och väntat på snö, men storm var väl kanske lite att ta i? Man får passa på att göra utomhusaktiviteter idag, för vet ju inte hur det blir imorgon. 

 

Överst på programmet idag står att åka in till Uppsala och träffa Elin och Flash, så ska hundarna få leka i hundrastgården där. Sedan blir det nog en lunch på gränby centrum. Var ju där så sent som igår med kära syster :)

 

Lyckades få lite roliga bilder på Amy som både jag och sambon inte kunde låta bli att skratta åt. Så hon har spridit glädje den här morgonen.

 

Bläää för tidiga morgnar...

 

Blääääää!

 

 

Tack för att ni finns...

Vad trögt det ska vara med att få det här jäkla skithuset sålt! Har fått ett bud, men ett skamligt sådant. Och vi som egentligen bara vill härifrån. Så nu ska man behöva sitta och fundera på om man ska gå ner ännu mer i pris... Eller om vi ska vänta till efter nyår. Vi måste ju ha lite pengar att renovera för nör vi flyttar också. Det tråkigaste med allt det här är att det är svårt att glädja sig för det nya innan det här är sålt. Är ju alltid ett orosmoment. 

 

Så känner mig lite nere ikväll...Försöker muntra upp mig med mina sötnosar, det funkar alltid! När Dia kommer med sin nos mot kinden och viftar på svansen, då kan man inte låta bli att le hur ledsen man än är. Det är som om de känner av när man är nere, för då kommer de och ska pussa på en, båda två. Då känns allting genast lite bättre.

 

Tack för att ni finns mina bästa! 

 

 

 

 

Tråkväder och ont i knät

Usch vilket hemskt väder det är! Hade planerat att åka in till Knivsta och gå en långpromenad med doggarna, men måste erkänna att det inte alls lockar. Har dessutom rätt mycket att göra med jobbet, men känner mig samtidigt lite rastlös.

 

Dåligt väder brukar egentligen inte få mig att vilja stanna inne, för det brukar vara skönt när man väl kommer ut, men idag har jag dessutom ont i knät! Fick det igår kväll efter att vi gått en promenad i eljusspåret. Är lite bättre idag än igår, men har fortfarande ont. Värdelös dag!

 

Däremot ska jag träffa min syster efter hennes jobb och planera saker som har med företaget att göra, och det ska bli kul! Alltid lika glad när jag ska träffa henne. 

 

Dia verkar rastlös. Hon går och tittar ut genom fönstret hela tiden, så jag tolkar det som att hon vill ut :p Hon och Karna har befunnit sig vid fönstret länge, kanske tänker de också vilket skitväder det ska vara...

 

 

 

 

 

Skriva skriva...

Har fått lite inspiration till att skriva mer på boken som jag och syrran håller på med. Det älskar jag, att sitta tidiga morgnar med en kopp te och skriva! 

 

Har hunnit varit ute med hundarna och det var ju riktigt tråkväder! Verkade som om de också ville hem. Men Dia var lite rolig, gick och skrattade lite åt henne, för hon skulle hoppa och skutta på vägen där det var lite halt, så hon såg verkligen ut som Bambi på hal is :)

 

Nu ligger de och slöar i soffan medan jag skriver! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om att få ha ett värdigt liv

Jag och sambon har pratat mycket kring Amy, med tanke på att hon går upp i varv så mycket när hon kommer ut, att hon drar i kopplet, att hon är jobbig vid hundmöten och att hon inte kan vara lös. Det mesta av hennes problembeteenden är en konsekvens av understimulering, det är jag övertygad om. Hon behöver aktiveras, fysiskt och psykiskt.

 

Men så var det det här med hennes rygg som har satt käppar i hjulet. Det veterinären trodde hon kunde vara drabbad av var ju L7-S1 som kommer av en medfödd defekt. Vi har funderat över om man verkligen borde dra med henne med tanke på att hon har haft ont i ryggen. Hon har dock inte ont nu och har bara visat tecken på smärta en dag på ett år. Dessutom springer hon och busar med Dia när vi är i skogen och det känns som om det i så fall skulle vara större belastning för hennes rygg eftersom det är så tvära vändningar.

 

Vi har i alla fall beslutat oss för att hon ska få dra, i alla fall väldigt lätt. Vi börjar försiktigt och är uppmärksamma på hur hon mår. Hon drar bara när det går lätt, är det uppför hjälper jag alltid till så att det inte belastar henne för mycket. Men vi tänker att så länge hon verkar må bra så provar vi. Alternativet är ju också att man kan cykla med henne bara, utan att hon drar. Det handlar ju om att hon ska få ha ett värdigt liv. 

 

 

Jag är kluven...

Jag och sambon har pratat om att när vi har flyttat till gården och saker har fallit på plats lite mer så kan han kanske tänka sig att skaffa en till hund. Vi har pratat om att vi skulle vilja ha en till CsV, han vill gärna ha en hane.

 

Men jag är kluven mellan två raser. Jag har länge sneglat på Australian Shepherd, just för deras samarbetsvilja och härliga temperament. Min dröm vore att kunna varva drag med någon annan hundsport, där Aussien passar bättre. En CsV är självständig även om den är lojal, och dessutom är Dia alldeles för skygg (än så länge) för att gå olika kurser med. Och Amys samarbetsvilja är ungefär lika med noll, förutom när hon är på humör och man har något väldigt gott att erbjuda. 

 

Så jag är så kluven, för jag älskar Ceskoslovenský Vlciak, och jag älskar australian shepherd... I framtiden hoppas jag på att kunna ha båda :)

 

Bilder från Google

 

 

God morgon!

Det är en rätt varm morgon, och kommer bli en ganska varm dag. Solig och fin. Ingen snö än tyvärr...

 

Nu sitter jag här med min tekopp och suckar över att jag måste åka till en bilverkstad för att byta till vinterdäck idag, är tydligen lag på det nu... Sambon skulle ha gjort det igår, men det blev lite annat på programmet. Jag hatar verkligen allt som har med bilar att göra... De är ju bra så länge allt flyter på som det ska, men tycker alltid det är nåt som måste fixas med dem...

 

Morgon på er!

 

 

Idag på programmet är att träna Dia mer på inkallning och sen hoppas jag hinna ta en liten sväng med Amy så hon får dra.

 

Igår gick vi en sväng i skogen där vi bor och Dia sprang som en galning, vi har börjat kalla henne Speed. När vi kom tillbaka var ju Dia trött, och då tog jag med mig Amy på en liten dragtur med cykeln medan sambon var inne med Dia.

 

Vi måste verkligen träna ännu mer på att separera dem, för Dia blir väldigt stressad när Amy är borta. Och Amy behöver få göra saker utan Dia. När jag och Amy kom tillbaka såg jag på långt håll hur Dia stod i fönstret och tittade efter oss. 

 

Ready for takeoff

 

 

Fortsättning inkallningsträning

Dia går ju lös när vi går i skogen och i eljusspåret. Så nu har jag börjat träna henne att vara lös i bostadsområden där det är lite mer störningsmoment.

 

Vi tog med oss spårlinan och åkte till en gång- och cykelväg som går bredvid eljusspåret. För det mesta hade jag linan löst på marken, men hade den i handen när det kom kurvor och när hon var på väg lite långt bort ifrån oss. Hon är duktig och lyssnar för det mesta bra, men hon blir ju lite mer spänd och uppmärksam på omgivningen än om vi är mitt ute i skogen. När hon inte kom direkt påminde jag henne lite med linan och då kommer hon alltid genast. 

 

 

 

Mina drömmar...

... är att alla pusselbitarna ska falla på plats. 

 

Jag har egentligen vetat i hela mitt liv att jag inte är en person som kan ha nåt jobb bara, 8-17, och komma hem till en rätt anspråkslös vardag. Jag har ett stort behov av att fylla mina dagar med någonting meningsfullt, med uppgifter och problem att lösa. När jag och min tvillingsyster var små ägnade vi nästan all vår tid till att teckna, måla och skriva. Vi gjorde spel, teater och filmer. Vi har alltid haft en massa djur som vi har umgåtts enormt mycket med. 

 

Sen blev man vuxen och var tvungen att "passa in" någonstans. Och jag har väl aldrig riktigt kännt det där. Det kan faktiskt vara väldigt krävande att vara en kreativ person. Ofta har jag en gnagande rastlöshet inombords. Jag kan tycka att det är tråkigt att sitta vid ett matbord en massa människor och småprata. Däremot tycker jag att det är väldigt kul att sitta några få nära vänner och verkligen prata om sånt som jag tycker är kul och meningsfullt. Men allra bäst mår jag när jag får vara delaktig i ett projekt. Det kan vara vad som helst. 

 

Jag har ju märkt att det är likadant med hundarna. Att ha hund för mig är inte bara för att ha ett "husdjur". Det är ett projekt för mig, det är en livsstil. Och jag längtar efter att få jobba med det till 100%. En stor anledning till att vi köpte gården Rosenberg är ju för att kunna leva ut detta, att göra det till en livsstil. Jag längtar ut, inte bara en promenad i eljusspåret, ut i naturen. Jag och sambon har en gemensam dröm. Tänk att få ha en liten stuga någonstans, mitt i naturen, och att få åka dit på helgerna, bara ägna sig åt härliga aktiviteter för att sen komma in, tända en öppen brasa och dricka varm choklad :) I framtiden får vi förverkliga detta. Nu har vi fokus på vår nya gård!

 

 

Bilder från förra vintern

 

 

I:a Advent och myskväll

I går var det ju första advent. Jag hade bestämt träff med min tvillingsyrra och en kompis till oss, så vi tog en fika inne i stan. När jag kom hem ordnade jag och sambon adventsfika och såg

på solsidan. Karna låg på bordet vid ljusen och datorn och myste och hundarna låg i soffan med oss. Älskar såna där myskvällar! Skönt också att bara ta det lugnt efter en ganska intensiv helg, och nu hoppas vi verkligen på att vi får in några bud på huset...

 

 

 

Vilken dag...

Idag har vi städat och ordnat inför visningen. Usch, hade hellre varit ute och gjort en massa aktiviteter med hundarna, men men.. Hoppas verkligen på att få det sålt nu!!! Jag vill kunna bara blicka framåt och börja packa och planera. Jag vill lämna det här. Längtar till vårt nya liv! 

 

Hundarna har varit tålmodiga medan vi har städat och hållt på, och under den timmen som visningen varade tog vi en härlig skogspromenad.