Det märks att Dia har blivit unghund, framför allt när det gäller att stanna och nosa på ALLT, vilket hon inte gjorde förut, samt att hon har börjat ifrågasätta om hon verkligen måste komma när vi ropar. Tror att hon helt enkelt har börjat upptäcka så mycket annat skoj här i världen. Hon har blivit mer framåt utomhus. Hon följer fortfarande varje steg vi tar när vi är ute på promenader, vilket är skönt. Det är mest på tomten som hon har börjat lyssna lite sämre. Men det som är bra med henne är att om man bestämt säger åt henne att stanna så stannar hon, och då kan man gå fram och säga till henne, och sedan göra ett nytt glatt försök att kalla in henne. Och hon springer aldrig långt bort, håller sig alltid i närheten av oss. 

 

Amy däremot har varit exemplarisk idag, gjort allt som jag sagt och verkligen velat vara till lags. Hon har såna dagar också, och det är bara att njuta av dem. Nästan så att jag hade kunnat släppa henne på tomten idag, hon var så himla kontaktsökande och lyhörd. Men det är ju så med Amy, man kan aldrig lita på henne, tyvärr. 

 

Dia har också börjat få mycket energi och spring i benen, och hon är sjukt uthållig! Var ute säkert en timme i skogen idag och hon sprang lös och sprang runt som en dåre och lekte. Vilade kanske 30 minuter när vi kom hem, sen gick vi ut i trädgården, och där fortsatte hon springa runt och härja. Det är kul att se, för hon är så glad. Nu ligger hon i alla fall utslagen på golvet tillsammans med Amy :)

 

Lite bilder från dagen

 

Igår var första gången jag släppte Dia lös i området där vi bor. Vi bor ju precis vid en väg så där kan hon inte vara lös, men om man går en bit så kommer man till en liten skogsväg där vi brukar gå. Jag har inte släppt henne där på grund av att det har funnits vildsvin i området. Förra vintern mötte jag ju en flock vildsvin när jag var ute med Amy och det var rätt obehagligt. De kan ju vara farliga för hundar och Amy var lyckligtvis kopplad. Det var på den tiden då vi tränade Amy på att vara lös. Men efter mötet med vildsvinen lade vi ner det eftersom Amy direkt skulle springa fram till vildsvinen. 

 

Nu tog jag steget och släppte Dia i alla fall. Dels så har vi inte hört så mycket mer om vildsvinen, och sedan tror jag inte att Dia skulle springa efter vildsvin. Hon kan vara nyfiken, men har aldrig visat någon tendens att verkligen jaga. Dessutom, om hon skulle sätta av efter dem är hon duktig på att avbryta och komma tillbaka om vi skulle ropa på henne. 

 

Det har varit jättehärligt att se henne springa lös och vara glad. Promenaderna har blivit så mycket roligare!  Idag var både Amy och Dia rätt hetsiga när vi kom ut, för de vädrade rådjur. Och när vi kommit en bit efter vägen så skuttar det iväg ett rådjur inte alls långt från oss. Amy blir tokig, men Dia står mest och tittar, och jag är snabb med att ta fram godis. Detta gjorde mig ännu tryggare att släppa henne sedan när vi kom till skogen. Filmade hennes glädje lite med mobilen.

 

Det har hänt det som jag varit orolig för. För ett tag sedan lyckades Amy bita ihjäl sambons dotters dvärghamster! det var under natten, hon lyckades ta sig in i rummet där buren stod. Vi hade precis satt på tunnlar i plast som sitter på utsidan av buren där hamstern gillar att krypa. Amy måste ha bitit sönder tunneln och fått tag på hamstern. 

 

På morgonen när jag skulle ut och rasta hundarna kom Dia med någonting vitt i munnen. Hon släppte det på golvet och jag såg att det var vad jag trodde var en mus. Jag tänkte att katten hade släpat in den. Jag hade lite bråttom ut eftersom Dia annars kan få för sig att hon ska kissa inne. Väl ute på promenaden började jag tänka mer på musen och insåg att den ju var vit och dessutom utan svans. FAN! När vi kom hem såg jag att det mycket riktigt var lilla Milk som låg livlös i hallen. Och det måste ha varit Amy eftersom Dia sover i vårt sovrum om nätterna med dörren stängd. 

 

Som tur var var barnen inte hos oss då. Men dottern tog det ganska bra faktiskt. Vi har ju varnat flera gånger att se till så att Amy inte kommer åt buren. Men det var på grund av tunneln, annars är det ju svårt för henne att komma in i buren. 

Jäkla Amy! Det första som hände när vi kom hem med henne efter att ha köpt henne var att hon lyckades få tag på råttan Jacks svans och bet av den. Så vi fick ta bort råttorna.

 

 

 

Det är kallt och mörkt, men det finns också många fördelar med vintern! Och den här vintern ser jag fram emot, då vi har flyttat till vår gård. Just nu håller vi på att renoverar varje dag för att kunna sälja vårt hus, så nu finns inte så mycket tid till aktiviteter med hundarna, vilket känns jättejobbigt. Men vi får ta igen det sen när vi flyttat! 

 

På inköpslistan till vintern finns bland annat kickspark och dragsele. Vi har tänkt börja dra lite med Amy nu. Vi hade tänkt börja förra vintern, då vi skaffade henne, men hon skadade sig i höften så det blev  inte så. Men hon har varit bra i höften sedan dess, så nu är det bara att köra! Vi ska också börja öva Dia hade vi tänkt, även om hon inte kan dra så tungt än. Men kul ska det bli! :)

 

Nu börjas det, hundarna börjar fälla. Det är värst när de busar, efteråt ligger det som en matta med hundhår på golvet. Jag har inte ställt undan dammsugarenpå flera dagar, dammsuger i princip varje dag. Jag minns hur Amy fällde i höstas, det var helt otroligt. Och nu är de två! Fast jag gnäller inte så mycket, det leder faktiskt till att det oftare är mer välstädat här hemma än andra tider på året :)

 

Det blir bra när vi har flyttat och de kan vara mer utomhus, då blir det mindre hår och mindre bus inne.

 

 

Igår var vi ute vid gården dit vi ska flytta. Så fint det kommer bli! Det är lite pyssel att få iordning allt, men det är bara roligt att hålla på när man vet hur fint det kommer bli när det blir klart. 

 

Alldeles intill gården löper en stig upp i skogen, och efter ett tag kommer man fram till öppna fält. Det är jättevackert och där blir det kanonbra att rasta hundarna. Vi gick en sväng där igår och Dia var lös. På fälten en bit bort stod det helt plötsligt fyra rådjur. När Dia såg dem tog hon några instresserade steg mot dem, men när jag ropade på henne vände hon direkt och kom till mig. Då fick hon en massa beröm och godis! Det var lite spänt eftersom det var första gången hon såg rådjur då hon är lös, och vi visste inte riktigt hur hon skulle reagera. Hennes jaktlust har dessutom ökat lite nu när hon blivit äldre och hon vill gärna jaga katter hon ser, något vi håller på att jobba med. Så det var verkligen kul att se hur bra hon lyssnade trots rådjuren! Amy hade ju stuckit direkt. 

 

Nu längtar jag bara såå mycket tills vi flyttar dit! Blir superbra för hundarna med mer mark och en fin hundgård. Vi ska fixa staketet runt tomten också så att Amy kan få springa lös. 

 

Hamnar ibland på forum där man diskuterar det här med varghundar, och måste säga att jag blir ganska irriterad. Det är nästan bara människor som inte har någon kunskap eller erfarenhet av raserna som uttalar sig, och det mesta som de skriver om dem är ju helt fel! Nu har jag bara hamnat på gamla diskussioner, t ex från 2009, och då var ju rasen tjeckoslovakisk varghund (ceskoslovensky vlcak) helt ny i sverige. 

 

För det första verkar folk ha fått för sig att de är aggressiva, vilket verkligen är helt fel. De är inte mer aggressiva än andra raser. Däremot stämmer det ju att de kräver mycket träning och arbete, men det gör ju andra stora hundraser också. Sedan så skriver folk att rasen är svår att träna, vilket också blir fel. Tränar man dem på rätt sätt kan de lära sig otroligt mycket. Det är en mycket intelligent ras. Jag är ju medveten om att jag inte har lång erfarenhet av rasen, jag har ju bara Dia att jämföra med, samt det jag hört från andra med rasen. Men om jag ska jämföra Dia med Amy så är Dia så otroligt mycket mer lättlärd! Hon snappar upp saker otroligt fort och gör det med glädje. Hon har mycket mer "will to please" än vad Amy har (Amy har typ noll). Dia är nu 8 månader och börjar bli "tonåring", vilket innebär att hon blivit mer livlig, kan ibland lyssna sämre när hon ska nosa på allt, hon testar lite gränser och är mer kaxig mot Amy. Men än så länge är det inte i närheten så jobbigt som jag var inställd på. Hon är en rätt lugn hund, duktig på att slappa och att vara passiv. Hon lyssnar väldigt bra när man säger åt henne, och hon har aldrig aldrig visat några tendenser till aggressivitet. Om hon tar något i munnen som hon inte får så släpper hon det genast när man säger till, man behöver inte ens låta barsk på rösten. Hon är hur go som helst mot barnen och lyssnar även på dem. 

 

Däremot stämmer det som folk säger, att rasen kan vara skygg mot främlingar. Dia var otroligt rädd när hon kom till oss, men det blir bättre dag för dag. Det gäller att verkligen inte isolera sig, utan hela tiden socialisera dem. Dia börjar nu bli mer trygg med våra vänner och bekanta, men hon är inte en hund som kommer och hälsar, än så länge. Däremot är hon verkligen lojal mot oss i familjen. Hon är helt orädd hemma och är busig och framåt. Hon är otroligt rolig att busa med! Och hon är jättelätt att ha lös på promenader för hon följer oss i vått och torrt. Hon blir nervös ibland om vi möter främlingar, men då tar hon en liten omväg och så kommer hon tillbaka till oss när främlingarna passerat. Och som sagt så blir det bättre och bättre. Det går också att lämna henne ensam hemma korta stunder om Amy också är hemma. 

 

Som sagt så har jag inte mångårig erfarenhet av rasen, har ju bara Dia, och vad jag förstår kan det skilja väldigt mycket mellan individerna, men Dia är i alla fall en älskad och mycket tillgiven familjemedlem!

 

Jag har kontakt på facebook både med Dias uppfödare och en kvinna som har köpt Dias bror. Och såg precis att hon lagt upp en bild på Damon, Dias bror. Underbart vacker hund! Och så mycket större än Dia!

 

Dia har verkligen fått upp ögonen för det här med katter, så nu börjar det bli hög tid att verkligen få bukt med det! Vi har ju en katt hemma, Karna. Så fort Dia ser Karna vill hon leka. Som tur är gör hon ingenting mot Karna om hon når fram till henne, hon luktar mest. Men Karna gillar det inte alls. Hon fräser och smäller Dia på nosen, men det biter inte på Dia. Och när Dia ser en katt ute vill hon jaga den. 

 

Så nu har jag börjat med mycket kontaktövningar samt skvallerträning. Dia lyssnar för det mesta när man säger åt henne, men om katten är för nära blir hon blockerad. Så det gäller att börja på långt håll. I morse har jag klickat och belönat så fort Dia ser Karna inne, och det har fungerat bra, Dia har blivit intresserad av mig istället för Karna. Vi får fortsätta så, och sedan göra det svårare och svårare. Det svåraste kommer vara att få Dias uppmärksamhet när hon ser Karna eller någon annan katt springa, det triggar henne. Det är på något sätt enklare när hon är lös, märkligt nog. Då kan man ropa på Dia och springa åt andra hållet, för Dia är verkligen en hund som vill följa med flocken. Hon har vänt på en sekund mitt i jakten efter en fågel för att jag ropade och vi sprang iväg. Men känner att jag verkligen måste få bort detta, då jag tycker synd om Karna...

 

Igår tog vi en riktigt lång promenad i skogen, och måste erkänna att jag tycker att det är härligt med höst ibland! Var så fina färger överallt, och hundarna såg så fina ut bland skogens alla nyanser. Men tycker så synd om Amy. Dia sprang runt lös och hade jättekul, man ser verkligen hur hon njuter! Amy får ju gå kopplad bredvid och kan inte följa med i leken. 

 

När vi kom hem var i alla fall båda hundarna trötta och nöjda.

 

 

 

Vi har lite problem med Amy, och har haft det ett tag nu, vilket gör oss ledsna. Hon är en underbar hund på många sätt, hur snäll som helst och trygg i sig själv. Tyvärr har hon sina laster som att hon drar i kopplet. Vi har kämpat med det så himla länge, och det blev bättre under en period, men nu har det blivit sämre igen. Vi trodde kanske att det var för att hon skulle löpa och att hon var allmänt stressig, men hon har inte börjat löpa. Vi funderar över om det har att göra med att vi börjat använda flexikopplet igen när vi går i skogen. Vi slutade med det förut för att lära henne att gå fint i vanligt koppel. Men eftersom Dia springer lös har vi velat ge Amy lite frihet eftersom hon inte kan vara lös. Så om det beror på det känns det jättesorgligt, för då kan hon inte ens få den lilla friheten.
Det känns mer och mer som om vi inte kan tillgodose Amys behov, för hon vill bara jaga, jaga och springa runt i skogen. Om man skulle träna henne på att vara lös skulle man behöva träna stenhårt i åratal känns det som. Hennes inre jaktlust är enorm. Det är ju huskyn i henne. Det tråkiga är också att man märker att hennes beteende smittar av sig på Dia. Dia har vanligtvis inte så stort jaktintresse än så länge (förutom katter), men när hon är med Amy och Amy beter sig så ser man hur Dia apar efter. Och det vill vi verkligen inte! Så nu vill jag inte ens gå ut med båda två samtidigt. Amy är också otroligt jobbig när man möter andra hundar. Hon drar som en idiot och vill hälsa. Hon är absolut inte aggressiv utan skitglad, men hon är otroligt stark. Och det är samma sak där, att Dia har börjat ta efter. Förut höll sig Dia lite i bakgrunden när man mötte hundar. Nu har jag två hundar som drar och de är väldigt starka tillsammans!
Så det börjar kännas smått ohållbart. Just nu går vi bara runt och känner att Amy inte har det bra. Vad är det för liv att hela tiden gå kopplad medan Dia springer och leker vid sidan om? Att sitta kopplad medan Dia springer lös på tomten. Jag har provat att cykla och springa med henne, men det känns liksom inte som om det roar henne. Hon vill bara springa runt och nosa i marken. Och nu ska vi flytta till en gård, men inte ens där kan hon gå lös eftersom risken är stor att hon springer till granngårdarna och skäller på böndernas kor eller jagar hönor. Och varje promenad är en kamp med henne. Det är inte kul. Vi hade ju planer på att börja dra med henne i vinter också, när vi flyttat till gården, vilket skulle kunna vara tillfredsställande för henne. Vi har också pratat om att börja arbeta mer med spår så att hon får utlopp för sin drift. Vi har kört lite spår med rådjursben och hon är superduktig! Detta skulle kanske få henne mer tillfradsställd, men frågan är om det skulle leda till att hon kan vara lös. Vi är mycket tveksamma.
Vi har pratat om att faktiskt ta bort henne, men det skär i hjärtat samtidigt, eftersom hon är så himla mjuk och snäll annars. Min mamma tycker egentligen inte om hundar, men Amy skulle hon till och med kunna tänka sig att vara hundvakt åt! (då känner hon kanske inte till de negativa sidorna :p) Samtidigt kan man inte leva med en hund som innebär fysisk och psykisk kamp varje dag. Att omplacera henne känns nästan ännu värre än att ta bort henne. Hon har redan bytt hem två gånger, och vad skulle hon få hos någon annan? Hon kan fortfarande inte vara lös, och har fortfarande sina "problembeteenden". Det skulle i så fall vara någon som lägger ner hela sin själ i att träna henne.

... Dia är väldigt duktig på att gå lös, och spårlinan börjar kännas onödig. Hon går alltid lös när vi är i skogen. Det är vid tillfällen då vi till exempel går i eljusspåret som vi fortfarande använder spårlinan, och det är främst på grund av att Dia kan bli rädd när vi möter människor, och vi vet inte helt hundra hur hon beter sig då. Men det känns som om det börjar lösa sig också. Hon brukar hålla sig lite vid kanten av stigen när vi möter folk, och så fort de har passerat kan hon till och med springa efter dem lite så att vi får ropa henne till oss. 

Dia börjar verkligen bli rusig av sig. Tyvärr bor vi nära en väg, så när vi ska ut på promenader där vi bor blir det med koppel. Och Dia får ibland tokryck och bara rusar fram och tillbaka. Mina händer blir nästan sönderskvada och det lär inte vara så skönt för henne heller. Hon är en hund som verkligen behöver rusa av sig ibland. Vi brukar ha henne lös på tomten där hon får springa fritt, vilket brukar fungera bra. Tyvärr har vi inget staket så man får hela tiden passa så hon inte springer till framsidan av huset där vägen går.

 

Jag och sambon planerar att flytta. Vi vill ha en gård ännu mer på landet och tittar som galningar på hemnet numera. Jag är så himla sugen på att få komma bort härifrån. Tänk att bara kunna låta hundarna springa fritt utan att vara rädd för vägen. Och stora ytor där de kan leka. Kanske kanske kan till och med Amy vara lös under uppsikt. 

 

Vi har hittat en gård som vi är sugna på, och vi har till och med lagt ett bud, så vi väntar med spänning för att se om vi får det! Tills vidare får vi försöka roa oss på den lilla tomt vi har :)

 

Dia är ingen dum hund. Nu har hon lärt sig att öppna dörrar. Jag skulle ta en snabb promenad med Amy då jag redan varit ute med Dia. Vi tränar på att göra saker med var och en av hundarna så att Dia vänjer sig vid att inte Amy är med överallt. Men när jag gick på vägen hörde jag ljud bakom mig och såg hur Dia kom i full fart efter oss. Hon hade alltså öppnat ytterdörren och satt av efter oss. Så nu måste jag börja låsa efter mig om jag ska gå ut.

 

Har inte haft så mycket tid till att uppdatera då vi håller på att renovera huset inför försäljning. Men nu tog vi lite ledigt och åkte upp till husvagnen.

 

Både Amy och Dia gillar att åka bil. Tyvärr är vår SUV på reparation just nu, så för tillfället måste vi åka runt i sambons jobbarbil, en cheva pick-up. Fast jag tror att hundarna gillar det eftersom det innebär att de måste sitta med oss istället för i bakluckan. En brukar sitta i utrymmet bakom sätena och en framme vid mig. En kort sträcka fick båda sitta fram, men det blev lite trångt, så nu brukar Amy sitta fram och Dia bak.

 

Dia börjar verkligen bli tonåring! Hon har börjat reta Amy ganska ofta. Om jag ger dem båda varsitt tuggben ska Dia ändå försöka ta Amys ben, fastän hon har ett eget. Amy blir tillslut väldigt irriterad och ryter till ibland. Men det biter inte så bra på Dia, så jag får gå in ibland och säga åt henne. För det mesta lyssnar hon, men ibland känns hon lite trotsig, och då får man visa att man menar allvar. 

 

Vi har lite fullt upp just nu då vi håller på och ska sälja huset och flytta. Jag har målat och fixat i huset hela helgen, men igår åkte vi ändå iväg med sambons barn till en hundrastgård i Knivsta för att hundarna skulle få busa och leka lite. De bara älskar att få springa av sig! Amy är fortfarande snabbare än Dia, men när hon växer på sig kommer hon springa om Amy :)