Hamnar ibland på forum där man diskuterar det här med varghundar, och måste säga att jag blir ganska irriterad. Det är nästan bara människor som inte har någon kunskap eller erfarenhet av raserna som uttalar sig, och det mesta som de skriver om dem är ju helt fel! Nu har jag bara hamnat på gamla diskussioner, t ex från 2009, och då var ju rasen tjeckoslovakisk varghund (ceskoslovensky vlcak) helt ny i sverige. 

 

För det första verkar folk ha fått för sig att de är aggressiva, vilket verkligen är helt fel. De är inte mer aggressiva än andra raser. Däremot stämmer det ju att de kräver mycket träning och arbete, men det gör ju andra stora hundraser också. Sedan så skriver folk att rasen är svår att träna, vilket också blir fel. Tränar man dem på rätt sätt kan de lära sig otroligt mycket. Det är en mycket intelligent ras. Jag är ju medveten om att jag inte har lång erfarenhet av rasen, jag har ju bara Dia att jämföra med, samt det jag hört från andra med rasen. Men om jag ska jämföra Dia med Amy så är Dia så otroligt mycket mer lättlärd! Hon snappar upp saker otroligt fort och gör det med glädje. Hon har mycket mer "will to please" än vad Amy har (Amy har typ noll). Dia är nu 8 månader och börjar bli "tonåring", vilket innebär att hon blivit mer livlig, kan ibland lyssna sämre när hon ska nosa på allt, hon testar lite gränser och är mer kaxig mot Amy. Men än så länge är det inte i närheten så jobbigt som jag var inställd på. Hon är en rätt lugn hund, duktig på att slappa och att vara passiv. Hon lyssnar väldigt bra när man säger åt henne, och hon har aldrig aldrig visat några tendenser till aggressivitet. Om hon tar något i munnen som hon inte får så släpper hon det genast när man säger till, man behöver inte ens låta barsk på rösten. Hon är hur go som helst mot barnen och lyssnar även på dem. 

 

Däremot stämmer det som folk säger, att rasen kan vara skygg mot främlingar. Dia var otroligt rädd när hon kom till oss, men det blir bättre dag för dag. Det gäller att verkligen inte isolera sig, utan hela tiden socialisera dem. Dia börjar nu bli mer trygg med våra vänner och bekanta, men hon är inte en hund som kommer och hälsar, än så länge. Däremot är hon verkligen lojal mot oss i familjen. Hon är helt orädd hemma och är busig och framåt. Hon är otroligt rolig att busa med! Och hon är jättelätt att ha lös på promenader för hon följer oss i vått och torrt. Hon blir nervös ibland om vi möter främlingar, men då tar hon en liten omväg och så kommer hon tillbaka till oss när främlingarna passerat. Och som sagt så blir det bättre och bättre. Det går också att lämna henne ensam hemma korta stunder om Amy också är hemma. 

 

Som sagt så har jag inte mångårig erfarenhet av rasen, har ju bara Dia, och vad jag förstår kan det skilja väldigt mycket mellan individerna, men Dia är i alla fall en älskad och mycket tillgiven familjemedlem!