Jag upplever fridfullhet när vi promenerar i skogen, jag och hundarna. Amy känns helt plötsligt som en väldigt glad hund. Lyhörd och busig. Det är lätt att träna henne just nu. Så det känns som om jag har hundarna på min sida just nu, vilket är en härlig känsla.

 

Wynee är ju för det mesta på min sida, och det blir allt bättre ju mer vi tränar tillsammans. Godismonstret lär jag att uppskatta bus och fysisk kontakt, så naturligt det bara kan bli, utan leksaker eller andra materiella belöningar.

 

Och Dia, hon har vaknat upp ur en dröm. Genombrottet var privattränarens tips om att inte ge henne mat ur skålen utan ur fickorna, Helt plötsligt söker hon kontakt med mig på ett helt annat sätt, och är numera intresserad av belöning. 

 

Det känns som om vi alla har vaknat upp, inte minst jag. Det klarnar. Och det handlar om inställning. Vi börjar hitta vår gemensamma väg, vi har blivit ett team och jag känner mig som en ledare.