Jag går ju som bekant på privatlektioner med Dia för att hantera hennes osäkerhet, främst vid hundmöten. Amy har en tendens till att dra lite för mycket i kopplet under promenader, vilket vi tränar på hela tiden. Wynee kan under vid situationer vara rätt skällig, främst i närheten av andra hundar. Som du hör så finns det en hel del saker att jobba med. Det är lätt i vardagsstressen att man bara ser problemen och att man inte orkar träna allt det där så fort man ska ut på promenad. Att det leder till irritation, och att hundarna ibland känns rent ut sagt hopplösa.Men jag har funderat mycket över det här den senaste tiden. Jag har börjat gå ännu mer med var och en för sig. När Dia är själv utan de andra, då är det som om det här med hundmötesproblematiken är som bortblåst. Om hon höjer svansen lie är det ändå lät att förmedla att jag inte vill att hon ska bry sig.Och Amy. Visst drar hon om man för själv med henne, men inte alls lika mycket och framför allt är det mycket lättare att få kontakt med henne. Och Wynee... Hon kan vara rena ängeln om man går med henne själv. Oroligt lyhörd och samarbetsvillig. Och jag har lyckats passera en annan hund med henne ganska nära då hon haft 100% fokus på mig.Så var ligger problemet? Jo, det är ju att när alla tre är tillsammans så uppstår något slags kaos som inte finns där annars. De påverkar varandra otroligt. Dia blir mer trygg när de andra är med och vågar vara mer utåtriktad. Wynee påverkas av Dias stress och går igång. Amy tror att det är nån slags tävling om vem som kommer fram till den där lukt fläcken först. Och lösningen... Ja jag inser ju att jag behöver lägga mer tid på dem var och en för sig och träna dem när de andra inte är med. Ju mer de kan enskilt ju mer går det ju också att få kontroll när alla tre är tillsammans.
