När jag känner mig ensam, nedstämd eller allmänt på dåligt humör, då ringer jag min syster. Jag gör det eftersom jag vet att jag kommer att må bättre av det. 

 

Idag var en sån dag. Vet inte var all deppighet kom ifrån. Kanske att det är sista dagen innan vardagen börjar, samtidigt som jag faktiskt har längtat efter vardagen. Men jag längtar inte efter DEN HÄR vardagen. All väntan på att få flytta. 

 

Så jag ringde Sara, min tvillingsyster. Och sedan kom vi överens om att jag skulle åka till henne, och vi skulle ta en promenad med hundarna. 

 

Det roliga är att gården dit vi ska flytta ligger nära där Sara bor. Nu tar det 45 min för mig att åka med bil till henne, men efter att vi flyttat kommer det att ta 10-12 minuter. Vilken skillnad! Så då kom jag ju på att vi kunde åka och titta på gården, eftersom Sara aldrig sett den. Så det gjorde vi, och sedan tog vi en sväng i det öppna landskapet runtomkring, där Dia fick springa lös.