Lite bökig men full av glädje

Jag har tänkt lite på Dia och kommit fram till att jag verkligen känner starkt för den hunden. Och tyvärr är hon en hund som inte alltid visar sina härliga sidor för andra. Hon är blyg för främlingar, men mot dem hon känner är hon glad och busig. Hon kan vara rätt bökig, hoppa lite och bitas, men inte hårt. Tycker det är lite synd att sambons barn kan tycka att hon är jobbig just för att hon är lite bökig. För mig är hon en glad hund. Hon är helt enkelt fantastisk och det verkar finns hur mycket kärlek som helst i henne! Ibland önskar jag att andra kunde få se denna glädje och kärlek. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0