Att bitas...
Vi hade också ett riktigt bitmonster, han klarade inte ens av att bli klappad utan att han skulle ha våra händer i munnen samtidigt. VARJE GÅNG! Fick nog inte mysa med honom utan att få en hans mun över min hand förrän han var 10 månader :P
Han fortsatte precis som Dia att vara väldigt munnig efter valpperioden också, och vi orkade inte hålla på att avleda och ha oss längre, så idag så är han fortfarande en munnig hund vid lek och ibland vid mys. Han älskar när man drar honom i tänderna, kampar på det sättet... Vi har ju lärt oss att tycka om det, han har ju aldrig skadat oss och en behöver inte ens säga till för att han skall sluta, han märker när man inte vill på egen hand. Men det har varit desto otrevligare när han varit med munnen på andra som inte känner honom, vilket han som tur är har slutat med *ta i trä*.
Jaja, lycka till med icke-bitandet. Det kommer säkert gå vägen. Eller så får ni lära er att uppskattade munnandet ;P