Är precis hemkommen från Sara. Det var tänkt att jag skulle hämta upp henne och att vi skulle åka in till stan. Så blev det inte eftersom Amy lyckades smita strax efter det att jag kommit dit. Sara har en ytterdörr som man måste stänga ordentligt, annars kan den glida upp. Så när vi stod inne hos henne såg vi helt plötsligt Amy ute på tomten. Jag förstod genast att Dia hade följt efter Amy. På med skorna och ut, men då var båda två borta. Så vi gick omkring och letade i skogen bakom Saras hus. Ropade. Efter ett tag kom Dia springande i full fart, som om hon hade letat efter oss. Men Amy syntes inte till.

 

Amy var borta i två timmar. I två omgångar var vi ute i skogen och letade efter henne. Jag var först väldigt arg, sedan väldigt orolig och nu när hon är tillbaka känner jag mig ganska ledsen. Det har hänt lite för många gånger att hon bara sticker. Hon går ju alltid i koppel, men det är svårt att tilll 100% vara säker på att hon inte sticker. Olyckor sker. Sambons barn springer ut och in genom dörren och har inte riktigt koll. Då vill man inte ha en hund som tar varje chans hon kan för att bara dra iväg och vara borta i flera timmar. 

 

Hur som helst, hon var väldigt glad när hon kom tillbaka, och någon som var ännu gladare var nog Dia. Hon gick hela tiden och spårade i marken när vi var ute och letade efter Dia. Så vi fick en mysig resterande dag hos syster, som lagade linssoppa. Amy verkade väldigt trött efter sina äventyr.