Igår var första gången jag släppte Dia lös i området där vi bor. Vi bor ju precis vid en väg så där kan hon inte vara lös, men om man går en bit så kommer man till en liten skogsväg där vi brukar gå. Jag har inte släppt henne där på grund av att det har funnits vildsvin i området. Förra vintern mötte jag ju en flock vildsvin när jag var ute med Amy och det var rätt obehagligt. De kan ju vara farliga för hundar och Amy var lyckligtvis kopplad. Det var på den tiden då vi tränade Amy på att vara lös. Men efter mötet med vildsvinen lade vi ner det eftersom Amy direkt skulle springa fram till vildsvinen. 

 

Nu tog jag steget och släppte Dia i alla fall. Dels så har vi inte hört så mycket mer om vildsvinen, och sedan tror jag inte att Dia skulle springa efter vildsvin. Hon kan vara nyfiken, men har aldrig visat någon tendens att verkligen jaga. Dessutom, om hon skulle sätta av efter dem är hon duktig på att avbryta och komma tillbaka om vi skulle ropa på henne. 

 

Det har varit jättehärligt att se henne springa lös och vara glad. Promenaderna har blivit så mycket roligare!  Idag var både Amy och Dia rätt hetsiga när vi kom ut, för de vädrade rådjur. Och när vi kommit en bit efter vägen så skuttar det iväg ett rådjur inte alls långt från oss. Amy blir tokig, men Dia står mest och tittar, och jag är snabb med att ta fram godis. Detta gjorde mig ännu tryggare att släppa henne sedan när vi kom till skogen. Filmade hennes glädje lite med mobilen.