Wolf in the wood

Varje gång vi är ute i skogen och Dia springer lös förundras jag över hur fin hon är när hon springer runt bland träden. Som en liten varg. Och hon är så härlig att ha lös! Hon springer runt helt lycklig, plaskar i pölar och rusar helt orädd över stock och sten (är ett under att hon inte slagit ihjäl sig!). Men alltid när hon springer iväg en bit så stannar hon och tittar efter oss. När hon ser att vi fortsätter gå kommer hon efter oss. Man behöver aldrig kalla in henne för att hon springer iväg för lång. 
 
Nu har Dia stött på rådjur tre gånger då hon varit lös. Första gången var på långt avstånd, hon blev nyfiken och tog några steg åt deras håll, men när vi kallade in henne kom hon utan bekymmer. Andra gången sprang det upp flera rådjur ur diket alldeles nära oss. Dia reagerade och började springa lite. Vi kallade in henne och bytte håll, hon kom genast efter oss. Tredje gången var i helgen, då fick hon syn på ett rådjur som sprang mellan träden inte alls så långt bort. Hon stannade till och man såg att hon blev nyfiken. Sedan började hon springa efter, ganska fort. Vi ropade på henne och bytte riktning igen, och hon tvärvände mitt i jakten och följde efter oss. Det är sånt som gör mig så himla glad, med tanke på att jag är van vid Amy som jagar allt som rör sig och absolut inte lyssnar och hon väl blivit intresserad av någonting. 
 
Vi mötte också en man med en hund och Dia blev helt till sig. Hon har börjat bli väldigt intresserad av andra hundar nu. Hon satte av iväg mot mannen och hunden, och vi gjorde som vi brukar, ropar på henne och går åt motsatt håll. Den här gången såg jag inte exakt hur snabbt hon avbröt då hon kommit bakom en kulle, men ganska snabbt kom hon springande till oss igen. Helst av allt skulle jag ju vilja att hon inte alls ville jaga vare sig rådjur eller andra hundar, men det viktigaste för mig just nu är i alla fall att hon kommer på inkallning och avbryter. Och det är hon superduktig på! Sen så är det upp till mig också, för jag hade kunnat avbryta det hela mycket tidigare, innan hon tar upp jakten. Men det är ändå skönt att veta att hon kan avbryta trots att hon är mitt uppe i den. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0