Det här med uppfostran...

...är ju rätt spännande. Dia är inne i en rätt krävande period, även om jag fortfarande väntar på att den riktiga utmaningen ska komma. Det som är mest krävande med Dia just nu är faktiskt koppelpromenaderna, eftersom hon har väldigt mycket energi och har en stark vilja att busa med Amy, vilket vi brukar avstyra. De får busa när Dia är lös, har en tendens att bli ganska kaotiskt annars. Dia är också ganska distraherad just nu, och det är svårt att träna med henne, så vi kör bara korta små pass varje dag och riktar istället in oss på lek och aktivering. Så är det miljö- och socialträningen vi ägnar oss åt mycket nu. 
 
En annan utmaning med uppfostran är ju var man ska lägga ribban, vad ska man tillåta och inte? Dia har lite hyss för sig; hon norpar mat om man inte är i samma rum. Hon har en tendens att hoppa upp på vardagsrumsbordet (!!) för att hon vill stå där och titta ut i trädgården. Jag har mest jobbat med att avleda henne eftersom det annars blir så mycket konflikter. Nu lyssnar hon faktiskt väldigt bra, säger man nej så slutar hon direkt. Men om man däremot är i ett annat rum så kan hon testa igen. Jag försöker tänka på att inte bli irriterad utan fortsätta hålla fast vid våra regler och vara tydlig. Men det är klart, alla som har en unghund blir väl irriterade ibland. I det stora hela känns det ändå rätt harmoniskt med henne och det känns som om hon har stor potential.
 
 
Norpan!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0