När jag var hemma hos min pappa för ett tag sedan insåg jag hur olika syn vi har på det här med hundar. Min pappa och hans familj äger ju en tervueren, Zelda. Min pappa är en kattmänniska, in i märgen. Det var resten av familjen som ville ha hund. Vi var där på middag jag och min sambo, och Amy och Dia var såklart med. Jag är väldigt känslomässigt involverade i mina hundar, älskar att mysa med dem. Vi kom in på det här med synen på hund, och min pappa berättade att hans erfarenheter av hund från sin barndom var att de stod bundna ute på gården och skällde. Min pappa växte upp i en by i lappland, så det var ju mycket jakthundar i trakten. Pappa tittade på mig där jag satt och gosade med Dia och han sa att det var inget man gjorde, satt kramade sin hund så. 

 

Jag och sambon har också haft lite samtal kring ämnet, för han har flera arbetskamrater som är jägare. Ingen av dem verkar ha en "sällskapsdjursrelation" med sina hundar, utan de är ett verktyg i jakten. En av jagarna har till och med inställningen att "hundar ska vara ute", och hans hundar är nästan jämt i sin hundgård. 

 

Jag kan förstå att man använder sin hund i jakt eller annat, men den attityden gör mig ändå lite sorgsen. Jag vet inte om Dia i sin person är en väldigt gosig hund, eller om det är att vår hemmiljö har format henne så. Hon kommer jämt och vill bli klappad och ompysslad, och vårt hem är fullt av kärlek till både Dia och Amy. Så tänker jag på jägarens hundar som bara står ute i hundgården. Nu gillar ju många hundar att vara ute, till och med dygnet runt, och det är inget konstigt med det. Vi ska själv bygga en hundgård så fort vi flyttat. Det är attityden jag inte kan förstå. Min sambos föräldrar hade hund när han var barn, och de hundarna fick inte vara i hemmet, utan var förvisade till hallen. 

 

Tror ändå att synen på hunden som en del av familjen har blivit vanligare. Sen om vissa inte vill ha hundarna i soffan eller i sängen är ju sak samma. Men för mig finns det inget mysigare än att krypa upp i soffan efter en lång kvällspromenad och kura ihop sig bredvid en varm hundkropp. Tydligen är det så att människor som har hund mår i allmänhet ganska bra, och jag förstår varför.