Tack för att ni finns...

Vad trögt det ska vara med att få det här jäkla skithuset sålt! Har fått ett bud, men ett skamligt sådant. Och vi som egentligen bara vill härifrån. Så nu ska man behöva sitta och fundera på om man ska gå ner ännu mer i pris... Eller om vi ska vänta till efter nyår. Vi måste ju ha lite pengar att renovera för nör vi flyttar också. Det tråkigaste med allt det här är att det är svårt att glädja sig för det nya innan det här är sålt. Är ju alltid ett orosmoment. 
 
Så känner mig lite nere ikväll...Försöker muntra upp mig med mina sötnosar, det funkar alltid! När Dia kommer med sin nos mot kinden och viftar på svansen, då kan man inte låta bli att le hur ledsen man än är. Det är som om de känner av när man är nere, för då kommer de och ska pussa på en, båda två. Då känns allting genast lite bättre.
 
Tack för att ni finns mina bästa! 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: j.

men gu så söt hon är, go-hundar! Varför vill ni sälja huset???

Svar: ja de är verkligen goa! vi ska sälja huset eftersom vi har köpt en liten gård istället. Vill ha mer utrymme för djuren så en gård har länge varit en dröm vi haft :)
Amy och Dia

2013-12-05 @ 01:17:33
URL: http://spetsliv.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0