Jag och sambon har pratat mycket kring Amy, med tanke på att hon går upp i varv så mycket när hon kommer ut, att hon drar i kopplet, att hon är jobbig vid hundmöten och att hon inte kan vara lös. Det mesta av hennes problembeteenden är en konsekvens av understimulering, det är jag övertygad om. Hon behöver aktiveras, fysiskt och psykiskt.

 

Men så var det det här med hennes rygg som har satt käppar i hjulet. Det veterinären trodde hon kunde vara drabbad av var ju L7-S1 som kommer av en medfödd defekt. Vi har funderat över om man verkligen borde dra med henne med tanke på att hon har haft ont i ryggen. Hon har dock inte ont nu och har bara visat tecken på smärta en dag på ett år. Dessutom springer hon och busar med Dia när vi är i skogen och det känns som om det i så fall skulle vara större belastning för hennes rygg eftersom det är så tvära vändningar.

 

Vi har i alla fall beslutat oss för att hon ska få dra, i alla fall väldigt lätt. Vi börjar försiktigt och är uppmärksamma på hur hon mår. Hon drar bara när det går lätt, är det uppför hjälper jag alltid till så att det inte belastar henne för mycket. Men vi tänker att så länge hon verkar må bra så provar vi. Alternativet är ju också att man kan cykla med henne bara, utan att hon drar. Det handlar ju om att hon ska få ha ett värdigt liv.