Att jobba med rädd hund
Att ha en rädd hund innebär för oss att vi måste tänka på hur vi hanterar hennes rädsla och situationer som uppstår. En bit i träningen är hur man hanterar henne hemma eller hos andra när det är främlingar med i bilden. Det viktigaste är att de främmande personerna ignorerar henne, och inte lockar eller försöker närma sig på något sätt. De ska bara låta henne vara. Även vi som känner henne ska låta henne vara eftersom det kan vara stressande för henne att vi försöker locka henne till kontakt med andra människor. Att vistas bland främlingar ska kännas helt kravlöst för henne.
Om hon efter ett tag börjar ta lite kontakt ska personen fortsätta ignorera henne, för annars är risken att hon blir skrämd om de skulle besvara kontakten. Det främmande personer kan göra är att slänga några godbitar på golvet, men detta utan att titta på hunden.
Detta är någonting som tar tid, och det är viktigt att inte föröskta tvinga fram kontakt. Däremot har vi sett till att ofta åka och hälsa på folk och bjuda hem folk till oss, för att Dia ska vänja sig vid det.
Det andra vi tränar är att Dia ska känna sig trygg med att gå promenader där det rör sig mycket människor, exempelvis inne i stan. Det vitkiga här är att inte ömka henne om hon blir rädd för någonting. Vi fortsätter bara gå och låtsas inte om hennes rädsla. Ömkar man hunden eller sätter sig på huk och klappar den så kan den uppleva att man själv är osäker och att man bekräftar att sitauationen är farlig. Det är vårat jobb att visa Dia att det inte är farligt. När hon tvekar inför någonting forsätter vi bara bestämt att gå och då brukar hon göra detsamma.
Vi började med att gå i bostadsområden där det inte är allt för mycket folk, för det ska inte bli för mycket för henne. Hon ska känna att hon ändå klarar av det. Jag har gått med henne var och varannan dag för att göra det till en vana. Och efter hand går jag till områden där det är allt mer folk.
Vissa säger att man kan använda godis för att avleda, och det är säkert bra om det funkar. Men för Dia har det inte funkat, då hon inte alls är intresserad av godis när hon är på spänn. Det har snarare känts som om man pressar henne om man håller på och lockar med godis. För oss har det fungerat bäst att bara promenera som om det vore det naturligaste i världen.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns bra dagar och dåliga dagar, och att träningen går upp och ner. Men i det stora hela kommer det alltid gå framåt om man bara själv är lugn och trygg.
Ett annat tips är att ha sele på hunden, då halsband kan upplevas som stressande i sig. Det är ju säkert individuellt, men för oss har det fungerat mycket bra. Vi använder för tillfället en antidragsele då det gör att hon inte stressar upp sig själv genom att dra och slita i kopplet. Nu när det går allt bättre ska vi övergå till en vanlig sele.
En tredje typ av träning handlar om att stärka hundens självförtroende rent allmänt. Det kan man till exempel göra genom spårövningar, balansövningar och dylikt som får hunden att bemästra utmaningar. Om man har flera hundar är det också viktigt att man går ensampromenader med den osäkra hunden, eftersom det också stärker självkänslan att bli mer självständig. Vi har varvat promenader med Amy samt med bara Dia.
Tillslut vill jag bara berätta hur glada vi är att Dia nu börjar bli mer trygg och att den här träningen har hjälpt bra. Det är stor skillnad om man jämför med för några månader sedan. Hon kommer kanske aldrig bli en hund som glatt springer fram och hälsar på främlingar, men däremot kommer hon kunna bli mer trygg i sig själv och inte känna rädsla.
Kommentarer
Trackback
