Nu känns det lite bättre igen...

De senaste dagarna har vi fortsatt med inkallnings- och miljöträningen. I torsdags var jag inne i Knivsta med Amy och Dia, och vad ska man säga... Det gick inte alls bra! I början fungerade det väl ok, men efter ett tag blev Dia helt tokig. Det var när vi var på väg tillbaka till bilen, som olyckligtvis jag hade varit tvungen att parkera i centrum. Dia drog och drog och sprang åt olika håll som en dåre. Det slutade med att jag fick sätta mig på en bänk och hålla i henne tills hon lugnat ner sig. Jag satt där kanske en kvart. Tillslut lugnade hon faktiskt ner sig och jag gjorde ett nytt försök. Hon var som förbytt, gick lugnt och drog inte särskilt mycket. Då fick hon massa beröm. Tror det var bra för henne att få den erfarenheten och övervinna den rädslan.
 
 
På grund av den händelsen har jag idag skippat centrum och gått runt i bostadsområdet istället. Det har gått superbra! Vi har mött lite folk och Dia har vart lite försiktig, men inte särskilt rädd. Är skönt att se efter händelsen i centrum. 
 
När vi var i Storvik i helgen tränade vi också med spårlina på promenaderna, och hon var som förut; mycket följsam. Hon kan stanna och nosa, men när hon tittar upp och ser att vi fortsätter gå kommer hon efter som ett skott. Ibland får hon för sig att hon ska in i skogen en liten bit. Vid två tillfällen gjorde vi så att vi sprang och gömde oss lite när hon var på väg bort. Hon kom genast efter i väldig fart. Hon får mycket beröm och godsaker. Men tror faktiskt att den största belöningen för henne är att komma tillbaka till oss. Efter att vi gömt oss två gånger gjorde hon inte samma utflykter. Hon var på väg några gånger, men stannade sedan tvärt och tittade på oss, undrade väl om vi skulle försvinna eller inte. 
 
Har också tränat själva inkallningen på tomten, och det fungerar jättebra nu. Hon kommer varje gång jag ropar, och hon får mycket belöningar. Problemet med henne är ju som sagt när hon blir rädd. Det var det som hände på tvärnö då hon sprang bort. Är hon inte rädd är jag inte orolig. Men det kräver ändå mycket träning. Hon är  snart 7 månader och kommer in i en ny fas i utvecklingen. 
 
 
 

 

Kommentarer
Postat av: Kicki

Kul att det går så bra i alla fall, låter som att ni hittat rätt "knappar" att trycka på. Riktigt söt är hon! =)

2013-08-20 @ 10:05:25
URL: http://nukutvi.wordpress.com
Postat av: rebecca

jätte söt hund :)

2013-08-20 @ 15:35:56
URL: http://rmphotos.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0