Aktiv helg

Den här helgen har varit extra aktiv, vilket har varit jättekul. Vi har varit mycket i skogen, samt på födelsedagsfika hos min syster vars sambo fyllde år. Vi har fått besök av Elin, hennes barn och sheltien Flash igår. Och idag har sambons systers man varit här med deras barn. 
 
Förutom alla besök så har jag tränat mycket agility med Wynee. Fortfarande på tomten, där jag håller på att bygga upp en enklare bana. Hon är verkligen duktig och lättlärd så det känns jättekul! Har inte fått till att fota det än, men det kommer. Jag har även kört drag med Amy i helgen och hon har varit väldigt taggad och duktig. Kul!
 
Här kommer en massa bilder från vackra skogen!
 
 
 
 
 

Fredagsfina

Nu är hundarna fredagsfina! De har fått varsin dusch. Ingen av dem gillar det speciellt mycket, men alla tre är duktiga och protesterar inte så värst mycket. Dia är så rolig för hon blir alltid så väldigt busig när hon har duschat, och var på Amy och Wynee jättemycket. De ville däremot inte busa utan var upptagna med att försöka slicka sig torra. Men efter en stund kom de också igång.
 
 
 

Brother and mother

Dias vackra bror Damon som bor i Ungern





Dias fina mamma Sophie som också finns i Ungern.




Pusslet går inte riktigt ihop

Livspusslet alltså... I alla fall inte utan att jag dagligen känner stress och dåligt samvete. Jag spenderar mornarna i skogen med hundarna, sedan åker jag iväg till jobbet. När jag kommer hem på eftermiddagen är det ut i skogen igen. 
 
Det är ju egentligen precis så jag vill leva och ha det, och egentligen är jag nöjd. Men det finns en faktor som gör att tillvaron fylls med stress istället för glädje. Den faktorn heter Amy. Ni som har följt bloggen ett tag vet att vi har kämpat med en del problem kring Amy. Det har vi gjort länge nu. Nu när vi har Dia och Wynee blir tyvärr problemen tydligare. 
 
Amy kan ju inte vara lös, vilket gör att när jag är i skogen med alla tre hundarna så får hon gå bredvid mig medan Dia och Wynee springer lösa och har kul. Och det märks att Amy blir frustrerad. Jag försöker aktivera henne på andra sätt, genom drag och annat. Men hon verkar inte vilja dra längre. Jag misstänker att det är hennes rygg. 
Hon verkar ärligt talat inte trivas så bra i flocken. Dia vill ju busa väldigt mycket och Amy busar ibland, men oftast verkar hon vilja gömma sig. Det känns faktiskt som om Amy skulle må bättre som ensamhund. Här kommer hon i kläm. 
 
Jag tränar inkallning otroligt mycket. Varje dag, på varje promenad. Jag varierar träningen hela tiden. Det går verkligen framåt när det gäller Dia och Wynee. Men Amy har en otroligt självständig natur och är väldigt svårlärd eller hur man ska uttrycka det. Dessutom får Amys beteende både Dia och Wynee att bli mer uppspelta/stressade, vilket gör att promenaderna med alla tre inte blir särskilt trevliga. 
 
Jag vill ju självklart ge alla hundarna allt som de behöver. Men just nu känns det inte som om jag kan ge Amy det hon behöver, för jag vet inte hur. Det handlar ju egentligen inte om att jag inte har tid, men det känns som om vi har fastnat i ett hörn. Jag vet inte vad jag ska erbjuda henne. Mer egentid kanske, och det är klart, där är ju tiden begränsad t ex innan jag ska iväg och jobba.
 
Jag älskar Amy och det skär i mitt hjärta när jag ser att hon inte mår så bra. Men det viktigaste för mig är att hon ska ha det bra, och just därför funderar jag över om vårt hem verkligen är det bästa...
 
 

Kvällsmys

Mycket regn idag... Men vi har trotsat vädret och varit ute i skogen. Just nu kör jag mycket lek och inkallningsövningar i skogen. Jag lär in HIT och när de kommer varierar jag mellan bus och lek, bollar och leksaker eller extra goda saker som mjukost eller blöt kattmat (vilket Dia faktiskt är tokig i). Dessa godsaker får de aldrig vid andra tillfällen. Jag hoppas och tror att detta verkligen kan få effekt nu, till och med på en svårmotiverad hund som Dia :)

På kvällarna är det kvällsmys efter alla aktiviteter i skogen :)










Fredagsträningen

Igår var vi med på fredagspromenaden för tredje gången. Den här gången var bara Wynee och Amy med. Dia fick vara med husse eftersom jag har bestämt att inte utsätta henne för situationer där hon kan bli riktigt rädd.

Det gick väldigt bra med Wynee, hon för framsteg för varje träning. Är mycket lugnare och lättare att då kontakt med nu jämfört med första gången. Nu klarar hon att gå nära de andra hundarna utan att heta upp sig lika mycket. Och hon var mycket tystare och lugnare inne på caféet efteråt.

Amy däremot var mer dragig i kopplet än förra gången. Men emellanåt skötte hon sig riktigt bra.








Privatträning med Dia

Förra veckan var jag med Dia på privatträning på Hundhjälpen i Uppsala. Hon frågade mycket kring Dia, och det handlade nu mycket om hennes skygghet. Vi var även ute i en av deras träningsrastgårdar och Dia fick möta en annan hund, först kopplad och sen lös.

Det var en väldigt givande timme och när jag åkte därifrån hade vi bestämt att vi ska lägga upp ett slags träningsprogram för Dia som ska syfta till att hon i långsam takt får vänja sig vid en "trigger" som befinner sig på så pass långt avstånd att hon inte går upp i negativ stress, och sedan att man flyttar den här triggern närmare och närmare.

Jag har ju rådfrågat så många och de flesta tips jag fått handlar om att utsätta Dia för det som hon är rädd för så att hon tillslut vänner sig. Men jag har hela tiden haft en känsla i magen att " det här hjälper inte Dia, utan snarare kan det göra henne ännu mer nervös." Det var därför det var så skämt att komma till någon som bekräftade detta, och som inte tyckte att det var en bra väg att gå för just Dia. På andra hundar kan det funka. Hon sa att det är viktigt för Dia att kunna slappna av även om det finns en "trigger" i närheten. Och att hon får erfara att det inte händer något läskigt.

Så nu ser jag fram emot fortsättningen!




Ännu mer skogen

 

Massor av svamp!

Äntligen har svampen kommit! Och verkligen exploderat. Vi har varit ute mycket i skogen både idag och igår, och hittat massor av svamp. Helt fantastiskt! Igår hittade jag till och med gulingar.
 
 
 
 

Skitväder

Höst i all ära, men när de regnar så här är det inte så kul. Blir liksom inte lika trevligt att gå ut på långpromenader då. Förhoppningsvis lättar det under dagen. Jag som hade tänkt besöka en fin hundrastgård där de har satt upp en massa agilityhinder, men regnet satte stopp för det. Hundarna brukar inte vara så förtjusta i att vara ute i sånt här väder. I alla fall inte Amy och Wynee. Dia verkar inte ha problem med det. Så istället är vi inne nu och busar. Hoppas att det lättar lite när vi ska ta promenaden innan jag ska iväg till jobbet.
 
 

Mer bilder från helgen...

 

Träning och lek på gården

 

Fredagspromenad

Igår var det dags för hundpromenaden som jag och Sara går med hundarna varje fredag. Den här gången var Amy med igen. Jag hade satt på henne nosgrimman den här gången faktiskt, eftersom hon och Dia kan bli så otroligt starka tillsammans och det blir inte bra. Men det hade jag inte behövt då hon för det mesta gick jättefint igår. Vet inte varför, men hon var lugn och brydde sig inte alls mycket om de andra hundarna. Det är det som är så knepigt med Amy; att man aldrig vet vilket humör hon är på och hur hundmötena kommer att bli. Ibland bryr hon sig inte alls och ibland kan hon vara jätteuppspelt. 
 
Dia kändes också lugnare än de två tidigare gångerna. Sara som höll i henne sa att det till och med kändes som om hon tyckte det hela var lite spännande. Hon kändes mer nyfiken nu. 
 
Jag höll i Wynee eftersom hon känns som den som är mest krävande, samtidigt som hon är den som är lättast att få kontakt med. Hon är otroligt uppspelt i början, men lugnar sig mycket fortare nu. Vi kunde gå precis bakom de främmane hundarna tillslut utan att hon ville dra sig fram till dem. Hon gick mest och nosade. Men hur uppspelt hon än är går det alltid att få kontakt med henne, vilket är kul. Hon kommer när jag säger åt henne, hon sätter sig direkt när jag säger det och hon stannar kvar om jag säger det. Det är mest hennes stressnivå vi behöver jobba med. Men tror det beror mycket på att hon inte är så van vid andra hundar och hon tycker det är såååå spännande. 
 
Vi turades om att hålla Amy, som den här gången var lugnast av alla och skötte sig jättebra :) Vi tog en fika inne på cafét som vanligt efteråt. Det var två andra ekipage som också gjorde det och vi satt och pratade en stund. Jättenyttig träning för alla. Dia brukar lägga sig bakom stolen intill väggen där hon känner sig lite trygg, Amy brukar lägga sig på golvet och slappa medan Wynee har svårt att koppla av. Men hon var lugnare igår än de tidigare gångerna. Känns som om vi verkligen måste träna lite passivitet med henne, och caféet är ett jättebra tillfälle. 
 
 
 
 

Det kanske börjar vända...

Vi har ju upplevt en tid då Dia varit väldigt distraherad, lyssnar dåligt och lite allmänt bångstyrig. Hon har varit väldigt ifrågasättande, så det har tagit mycket energi att hålla på regler och att vara konsekvent. Men sakta börjar det kanske vända... Jag har upplevt den senaste tiden att hon är lite lugnare, lyssnar lite bättre och framför allt är mer kontaktsökande. Hon har också börjat bli lite mer intresserad av godis igen, vilket är mycket skönt. Men det räcker inte med en liten torrfoderkula, och jag måste hela tiden komma på nya sätt att belöna då hon fort tröttnar. 
 
Det har blivit mycket inkallningsträning eftersom hon har lyssnat så dåligt och dessutom fått ett större jaktintresse. Vi har haft lina på ganska länge nu. Men hon är ju duktig på att hålla sig nära oss för det mesta. Framför allt använder jag linan när vi går på grusvägen utanför oss. Om jag går inne i skogen har jag inte alltid lina eftersom hon inte sticker då, och hon jagar inte när hon inser att hon kan tappa bort oss. 
 
Det jag tränar med nu är kattmat, för det älskar hon. Jag varvar med att ha hennes favorit pipleksak. Det funkar bra. Jag lär in kommanor HIT, som vi inte använder i något annat sammanhang. Och när hon vänder och kommer så springer vi och busar och hon får ibland godis och ibland leksak. Det roliga är att både Amy och Wynee, som oftast är med, ÄLSKAR den "leken". Så jag lär in alla tre samtidigt kan man säga. Amy och Wynee får också godis och leksak, och som sagt, de verkar tycka att det är riktigt roligt. 
 
Idag har vi varit ute lääänge i skogen. Helt underbart! Blev lite längre än jag tänkt mig också, eftersom jag upptäckte efter ett tag att jag hade tappat Wynees koppel någonstans, så vi fick gå tillbaka samma väg. Men vi hittade det :) Jag har upptäckt lite nya stigar här i skogen runt oss. 
 
 
 

Äntligen lite kallt

Vilken vacker morgon det var idag! Gick ut med hundarna och det var soligt och en massa frost. Jag gillar det verkligen och känner att jag börjar längta till vintern. Av någon anledning gillar jag när det är kallt.












Helgen

Den här helgen har varit ganska fullspäckad. I fredags gick jag och Sara i skogen och plockade svamp med Dia och Wynee. Vi hittade lite grann, så jag har börjat torka och ska förvara svampen i glasburkar.
 
Efter svamppromenaden var det dags för hundpromenaden inne i Uppsala, som är varje fredag. Vi var ju första gången förra fredagen och har bestämt att vi ska försöka gå varje fredag. Är väldigt bra träning för Dia, både att vara bland folk och andra hundar. Och det är bra träning för Wynee som inte är så van vid andra hundar och kan bli väldigt upphetsad. Den här gången var ju inte Amy med, och jag vet inte hur mycket det spelar in, men det gick i alla fall väldigt mycket bättre än förra gången. Både Wynee och Dia var mycket lugnare. Eftersom Amy också kan vara rätt uppspelt i närheten av andra hundar så smittar det naturligtvis av sig på Wynee och Dia. Och tvärtom. 
 
Jag har även börjat bygga ihop en provisorisk agilitybana i trädgården. Tanken är ju att jag ska gå en kurs sen med Wynee, men blev sugen på att ha något att börja lite smått med, som aktivering också. Jag har tränat lite med henne och hon är väldigt duktig och snabblärd :)
 
På fredagkväll kom äntligen sambon hem från Spanien! Han var borta i tio dagar, vilket kändes som en evighet. Jag hade köpt mat och gjort i ordning inför hans hemkomst. 
 
I lördags höll vi på mycket inne i huset. Hängde upp den fina spegeln som jag fått av mamma, och vi hängde upp sambons klocka bredvid. Den fick han av mig i fredags när han kom hem. Den passar väldigt bra där bredvid spegeln.  Sambon fick också ett ryck och sågade ut ett hål i väggen där han sedan satte in hans mixer och slutsteg till stereon. Så himla skönt att slippa alla sladdar. Jag hatar sladdar! Sedan skruvade han upp en hylla till vinylpelaren. 
 
Igår kom mamma över och då hade hon Amy med sig. Dia blev ju överlycklig som väntat, Wynee verkade också glad och ville hälsa. Amy däremot verkade inte helt nöjd. Hon reste ragg och ville mest springa undan kändes det som. Men hon hälsade glatt på mig och sambon. Hon har nog haft det bra som ensamhund hos mamma. 
 
 
 
 

Kyliga morgnar

Nu börjar det verkligen bli kallare på morgnarna. Har vantar och mössa när jag tar morgonpromenaden med hundarna. Men jag gillar det. Det är mysigt att komma in efter den första promenaden och duka fram frukost och tända ljus. Det är väldigt lugnt här på morgnarna. Hundarna brukar fortsätta att sova efter morgonpromanden. 
 
Mina basilikor som jag har i köksfönstret har det lite jobbigt nu med kylan, och inte så mycket sol. Jag gör mitt bästa för att ta hand om dem. Däremot chilifrukterna som jag har fått av Sara verkar må bra, och på den en som heter Pepper Razzamatazz börjar det komma chilifrukter. Jättekul! Min andra chilifrukt heter Bhut Jolokia, men den har inte fått några frukter än. 
 
 

En helt vanlig dag

Idag har det varit en helt vanlig dag. Jag åt lunch med syster Sara. På vägen hem på eftermiddagen tog jag en härlig promenad i kvällssolen med Dia och Wynee. Hemma står en spegel som jag har fått av min kära mamma, men jag har inte lyckats få upp den. Sambon är ju i Spanien fortfarande och jag vet inte var han har skruvdragaren. (En dålig ursäkt, jag vet). Det börjar faktiskt bli riktigt tomt nu, men han kommer ju hem snart. Får stå ut lite till...
 
Nu på kvällen tog jag på hundarna reflex och vi tog en härlig och lång kvällspromenad. Stötte på rådjur två gånger. Första gången var Dia jätteduktig, tittade bara men gjorde inget, och då var jag snabb fram med hennes älsklingsleksak. Wynee tror jag inte ens såg det rådjuret. Andra gången var Dia lite mer taggad, men det är inte så konstigt, för de stod precis vid vägen när vi kom gående och började springa rakt framför nosen på Dia och Wynee. Wynee stod först och tittade, men när Dia började dra i kopplet och ville springa efter blev Wynee mer intresserad. Det smittar ju av sig tyvärr. Dock var Wynee väldigt lätt att få kontakt med igen, och hon kom in till mig när jag ropade på henne. Det han börja skymma tills vi kom tillbaka. Är så skönt att gå på kvällen tycker jag. Känns stilla och fridfullt.
 
 
 
 

Vacker kväll, utan Amy...

Idag blev vi bara tre på promenaden, jag, Dia och Wynee. Men det är inte så dramatiskt som ni kanske tror. Amy har fått hälsa på mamma och Bengt i hammarskogen. Anledningen är dels att mamma gärna ville ha en promenadkompis nu när hon blivit pensionär, men också för att det känns som om Amy skulle må bra av lite ensamtid. Amy gillar ju att busa och så ibland, men det känns också som om hon ibland vill vara för sig själv, hon går undan lite, och hon blir jätteglad om man ägnar sig åt bara henne.
 
Jag var lite orolig för hur Dia skulle betee sig, men har blivit positivt överraskad. Hon har varit lugn och fin, busat med Wynee och på vår eftermiddagspromenad var hon glad och busig. Vem hade trott det?
 
Var i alla fall en väldigt vacker kväll, och vi var ute länge. Det kändes faktiskt väldigt lugnt utan Amy. Inte för att det bara är hon som kan vara besvärlig, men jag tror att hon triggar Dia väldigt mycket. Då menar jag att Dia blir väldigt busig och svår att få kontakt med när Amy är med, eftersom hon har så starkt band med Amy. Det känns som om jag har lyckats komma närmare Dia på den här korta stunden, eftersom Amy inte är här. Det är ju stärkande för Dia att lära sig att vara utan Amy. Wynee är ju sällskap, men hon ersätter absolut inte Amy när det gäller trygghet. Men som sagt, så himla positivt att se henne så glad och lugn trots Amys frånvaro.
 
 

Storm och gänget i trappan

Vilken dag! Blåst och storm så det räcker och blir över. Amy har inte alls varit sugen på att vara ute idag (och hon ska vara husky!). Wynee verkar inte bry sig lika mycket om regnet, och Dia verkar älska det! Hon var helt uppspelt när vi var ute på förmiddagspromenaden. På eftermiddagen var det uppehåll så det blev faktiskt en längre promenad i skogen. Sara var på besök så vi gick och letade svamp och hittade lite trattkantareller.
 
Nu på kvällen har vi tränat hundarna lite i tricks inomhus. Har upptäckt att Wynee kan "Bang" och spela död. Man måste ju säga det på amerikanska eftersom det var där hon lärde sig det :) Hon kan också high five. Jag försöker lära henne rulla runt samt att gå slalom mellan benen, vilket hon faktiskt inte kan. Det har Amy däremot blivit riktigt duktig på! Dia kan fortfarande bara sitt, ligg och snurra. Hon verkar inte tycka det är roligt att lära sig tricks, så jag har inte pressat henne i det. Det kanske kommer senare, eller inte, vi får se :) Det viktigaste med henne är ju relationen och att lära henne att komma när man ropar. 
 
Sara fotade lite "gänget" när vi satt i trappan och övade lite saker.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0