Dia blir ju allt mer trygg i sig själv ju äldre hon blir, på gott och ont. Självklart är det bra att hon blir mer trygg, det behöver hon verkligen. Det som däremot är nackdelen med det är också att hon vågar gå länge bort på promenader och att hon verkar blivit mer intresserad av jakt.

 

Detta är något som jag märkte första gången igår, när jag och Sara var ute med dem. Det stod lite rådjur längre bort på fälten, alltså väldigt långt bort. Dia har alltid varit intresserad, men hon har aldrig jagat tidigare. Hon har börjat springa, men har alltid avbrutit när vi ropat på henne. Därför blev jag förvånad när hon inte lyssnade första gången jag ropade igår. Hon började springa mot rådjuren och jag fick ropa och vända om innan hon avbröt och kom efter i all hast. 

 

Idag större vi på rådjur igen, hon började springa, men nätt jag ropade avbröt hon direkt. Däremot känns det som om hon har väldigt mycket bomull i öronen just nu. Är väl nån fas. Jag tränade ganska mycket inkallning idag faktiskt. Belönade mycket, med lek och med godis. Gäller att ta tag i det på en gång. 

 

Amy däremot, som brukar vara den som inte lyssnar och som är jaktgalen, hon var väldigt lydig, lyhörd och duktig. Gick vid min sida ofta och kom så fort jag kallade. Jag brukar ju ha med godis i fickan för att kunna träna henne när jag är ute. 

 

Så idag var det verkligen ombytta roller.