Sakta men säkert framåt

Det känns verkligen som om Dia växer till sig lite, sakta men säkert. Hon har helt plötsligt blivit förtjust i köttbullar, vilket jag utnyttjar när vi är ute och går. Vi tränade lite här borta vid grannens hundgård, och hon kunde till och med sitta och äta köttbullar samtidigt som grannhundarna skällde i bakgrunden. Det har hon verkligen inte kunnat förut. Kändes hur lyckat som helst! Hon har också blivit rätt lugn, går för det mesta bra i kopplet och lyssnar bättre än förut. Hon är fortfarande rätt svårmotiverad, men det gäller att hitta saker hon verkligen gillar. 
 
Amy utvecklas också till det bättre, men det är en sak som verkar helt omöjligt, och det är att få henne att gå bra i koppel. Har verkligen testat de flesta metoder! Nu tränar vi lite som videoklippet på härligahund.se, genom att stoppa henne när hon kommer förbi en. Amy verkar fungera så att ju längre fram i kopplet hon går, desto mer drar hon, så det kan vara en idé att lära henne att hon inte ska gå framför den som håller i kopplet. Får testa det och se hur det fungerar. Med Dia behöver man inte ha den regeln eftersom hon inte drar i kopplet. Hon kan dra ibland om hon känner någon riktigt spännande lukt, men vi är noga med att hon aldrig får dra sig fram. 
 
Träning träning...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0