Hundmöte i skogen

Vi är nyss hemkomna från en lång skogspromenad i området där vi bor. Dia sprang som vanligt lös, och efter ett tag så såg jag att hon blev spänd, och hon gjorde även ifrån sig ett litet ljud som hon kan göra när hon ser något som gör henne lite nervös. Först såg jag ingenting, men strax uppenbarade det sig en skugga mellan träden och jag såg att det var en man. Jag hör att han ropar på en hund och förstår snabbt att det är vår granne med deras hund Bamse. När Dia ser Bamse vill hon springa fram. Jag ropar på henne och hon vänder direkt och kommer mot mig. Men sedan stannar hon och tittar och då är Bamse på väg i full fart mot oss. Vi har träffat Bamse flera gånger tidigare med Amy, så jag vet att det är en snäll hund. Dia är i nån slags blandning av glädje och nervositet men viftar på svansen när Bamse kommer fram. Amy älskar alla andra hundar och vill också fram och hälsa. 
 
Sedan kommer grannen och då blir Dia lite mer nervös. Hon springer runt oss när vi står och pratar och är mycket intresserad, men vågar sig inte riktigt ända fram. Och när vi ska fortsätta gå står Dia först och tittar, sedan börjar hon följa efter grannen och Bamse. Jag ropar lite lätt på henne och hon vänder och kommer efter mig och Amy. 
 
Jag som är van vid en hund (Amy) som skulle springa fram till allt och alla, jaga allting som rör sig och inte lyssna när man ropar upplever sån glädje i att ha en hund som faktiskt lyssnar, och som helst av allt här i livet vill vara med sin flock, oavsett om det är andra hundar eller rådjur i närheten. Och jag tycker så synd om Amy som får gå där i koppel medan Dia springer lös. 
 
Vi har sagt att när vi flyttar nu så ska vi verkligen kämpa för att kunna lära Amy att vara lös, men innerst inne känner jag mig väldigt tveksam. Hennes jaktlust är enorm. Det vi i alla fall ska göra är att hägna in tomten så att hon kan få springa där, samt att vi ska börja ordentligt med draget, så att hon får utlopp för sin energi.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Monica o Jacob

Tråkigt när dom har för mycket jaktlust har lyckats få alla våra viltrena, visst känns det skönt när hunden har flockkänsla och kommer när man ropar;-)
Ha det bra


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0