...innebär vissa begränsningar. Till exempel är jag väldigt sugen på att åka på Stockholm hundmässa. Men om både jag och sambon ska dit så är problemet att Dia ännu inte kan vara ensam hemma i flera timmar, även om Amy är hemma. Hon skulle nog tugga sönder hela huset om vi var borta mer än en timme. En lösning vore ju att ha hundvakt de timmarna vi är borta, men då kommer vi till problemet att Dia är blyg för främlingar och skulle förmodligen bli mycket förtvivlad av att lämnas från flocken. Detta visste vi ju om när vi skaffade henne, och det är väl rasens största och egentligen enda nackdel som jag ser det. De är extremt beroende av sin familj. Det blir ju annat när vi skaffar hundgård och vänjer henne att vara där med Amy några timmar. 

 

Vår plan är ändå att försöka träna henne, dels att vara ensam hemma och att vara hos någon annan korta stunder. Ett bra val av hundvakt skulle ju min pappa och hans familj vara. De har redan en hund och de är oftast hemma. Jag åker ju dit titt som tätt, inte bara för att träffa dem utan också för att Dia ska känna sig mer och mer trygg där. Man vet ju aldrig, rätt var det är kan det ju vara så att man MÅSTE ha hundvakt en stund. Det kan ju inträffa saker. Då är det bra att ha ett hem där hon känner sig någorlunda trygg. Och det går verkligen framåt. Sist jag var där var i fredags och Dia kändes väldigt avslappnad. Hon låg och vilade i köket medan min pappas fru lagade lunch, och hon var även nyfiken på matlagningen, nosade och slickade på hennes händer. 

 

Nu kommer vi ju inte lyckas göra henne trygg till Stockholms hundmässa, men kanske till nästa år. I alla fall är det värt att försöka. Man får ha långsiktiga planer.